God morgon!

Newcastle är en stad och ett lag som måste upplevas. Ett av de där ställena man bör besöka som fotbollsintresserad. Jag och min äldste son satte oss därmed på tåget från Liverpool, efter vårt besök på Evertons Goodison Park på lördagen. Åkte genom klassiska städer såsom Manchester, Huddersfield, Leeds och York där vi bytte tåg för att ta oss i allt raskare takt mot nordost.

Efter inledande hotellförvirring, då jag insåg att det bokade hotellets plats inte alls stämde med kartan över Newcastle, ringde jag och frågade:

”Ni ligger inte i Newcastle, England… Eller hur?”

”Nä, Newcastle på Nordirland.”

Han skrattade gott när jag konstaterade att vi inte kommer att bo på hans hotell ikväll…

Dock var det inga problem att få hotell i den engelska motsvarigheten av Newcastle. Vi fick ett centralt beläget, inte särskilt långt från arenan. Vi promenerade därmed mot St James`Park, bara för ett stopp kvarteret före med intagande av klassiskt nyttig brittisk mat. En mixed grill med överkokta grönsaker och övergrillat kött. Och alltid dessa chips… Satt perfekt.

Ett stenkast från arenan fann vi himlen. En affär specialiserad på fotbollsmemorabilia. De hade allt, från det fina gamla bordsfotbollsspelet Subbuteo (så mycket roligare än FIFA på datorn!) till en uppsjö av fotbollslitteratur. Varje liten klubb hade åtminstone två rader med böcker i hyllan. Hade svårt att hantera min eufori, men tillslut var vi ju tvungna att lämna för att inte missa avsparken. Även om jag just då, kände fotbollsmatchen som rätt sekundär…

Min son envisades sedan med att köpa en boll innan match. Alla dessa jäkla bollar han ska ha från varje resa. De är rätt jobbiga att ha med eftersom vi reser endast med handbagage. Denna gång köpte han dock en liten sambaboll, vilken senare studsade överallt på hotellrummet då han på olika sätt försökte hitta svårare sätt att sätta bollen i papperskorgen, medan jag försökte koncentrera mig på nyinköpet och den mycket lovande boken: ”The Worst of Friends”, en dramadokumentär skildring av maktkampen i Manchester City på 60- och 70-talet. Mellan dess två managers Joe Mercer och Malcolm Allison. Hann dock läsa ut boken under flygresan hem. Jag försökte förklara att boken är mycket bättre än bollen om man ska ägna sig åt fotboll. Talade för döva öron.

Tillbaka till matchen, som var magisk. Newcastle drabbades av en Lidnersk knäpp och vann med 6-2 och jag tror de 47 000 på läktarna snarare var förvånade än något annat. Vi satt dessutom mitt på jättelika Milburn Stand. Stolarna var vadderade och det fanns benutrymme, tills skillnad mot gamla Upper Bullens på Goodison Park där man alltid får dra in knäna lite för att få plats.

Det var rätt många herrar med keps där vi satt, men det är ändå något häftigt med en sådan stor arena som St James´i kombination med passionen som brittiska fans kan uppvisa. Det ligger liksom ett kraftfullt sus (om det finns sådana) hela tiden som flyter runt arenan. Ibland vibrerar det, ibland sjungs det och ibland exploderar det.

På Goodison och St James´handlar det mycket om att publiken avspeglar spelet. En tackling kan tända hela arenan, medan letargiskt spel tystar den. Det är ingen slump att engelsk fotboll är som bäst när tempot är högt. På Goodison blir publiken rastlös vid för mycket spel mellan backlinjen. De var lite tålmodigare i Newcastle. När hemmalaget går till anfall hör man på Goodison hur stolarna åker upp eftersom alla reser sig. Där jag satt på St James´ behövde man inte resa sig, då sikten var så bra, men även här hörde man ”Get in” och hur kraften från publiken ökade varje gång laget var på väg fram.

Det är svårt att inte njuta av besök på så klassiska arenor.

Läs även en artikel jag skrev inför matchen mellan Newcastle och Norwich på Old School Football. Lite nostalgi.

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.