Annonser

Månadsarkiv: oktober 2015

King Kennys uppgång och fall

God morgon!

När jag växte upp fanns det en kille som aldrig petades ur det engelska landslaget. Ingen protesterade heller, för han var så bra. Arsenals vänsterback och lagkapten Kenny Sansoms liv blev inte som det borde blivit. Ändå hann han bli så framgångsrik som fotbollsspelare.

Kenny Sansom hade varit borta i fyra dygn och nu började familjen leta efter honom.

“We searched all the local hotels until we found you. The lady gave us the key to your room, and when we turned the lock we were so scared about what we´d find. When we saw you fast asleep, naked on the bed, with empty bottles strewn around the floor, we were actually relieved. We were relieved dad.”

Läs hela artikeln Old School Football (Svenska Fans).

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.

Annonser

Inför lördagens stryktipsmatcher

God morgon!

Fredag. Arla morgonstund. Ta nu och gå ut i köket och slå på en balja kaffe. För er som ännu inte lämnat in stryktipset (ska ju enligt gammal tradition göras före klockan 15 på torsdagar) finns en liten sammanfattning av läget hos Premier League-lagen på veckans kupong på Tippastryktipset.nu.

Kan rekommendera sidan som layoutmässigt inte är klar riktigt ännu. Det som finns nu är mer en testsida som lades upp för att se om vi fick några läsare. Vi är två stycken som skriver med jämna mellanrum. En som är tipsexpert och så jag då som skriver om sånt jag tycker är skoj inför tipsomgången. Även här väver jag gärna in lite historik. Ja, ni har säkert läst några artiklar jag länkat till tidigare.

Nu visar det sig att det finns en del läsare och med kommande layout så lär projektet ta fart ytterligare. Så följ gärna. Vi finns även på twitter (ännu blygsamt): @tippastryktipset1

Det går även att gå in på min twitter: @permalmqvist då jag retweetar (som det heter) Tippastryktipsets alster.

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.


Sorg

God morgon!

Idag begravs Everton-legenden Howard Kendall. Endast 69 år gammal dog han samma dag som jag och min äldste son besökte Goodison Park för att se Everton vs Manchester United för ett par veckor sedan. Kendall var en av mittfältarna i The Holy Trinity som tog hem ligan åt Everton 1969/70. Det sades att Alan Ball, Colin Harvey och Howard Kendall kunde finna varandra i sömnen och spelade en underbart vacker variant av engelsk totalfotboll under managern Harry Catterick. Kendall blev också den yngste spelaren i en cupfinal på Wembley när han spelade i Preston 1964. Som spelare en legendar, men som om inte detta vore nog så blev han på 80-talet Evertons främste manager genom tiderna, då han staplade pokaler och finaler på varandra för The Toffees. I ett lag med unik sammanhållning och som dessutom kunde spela magisk fotboll. Hade det inte varit för Heysel-katastrofen och avstängningen för engelska klubblag hade också Howard Kendall bärgat europacupen och inte bara cupvinnarcupen (samma år som Heysel 1985). Laget från 1985 var nog bäst i Europa, om inte världen. Det skulle bli två ligatitlar (1985 0ch 1987), en FA-cuppokal (1984), en cupvinnarcupseger (1985) och ytterligare två FA-cupfinaler (1985 och 1986), en ligacupfinal (1984) samt tvåa i ligan (1986). Efter ligaseger 1987 begav han sig till Spanien för att få leda ett lag ute i Europa. Tanken var nog Barcelona, men då Terry Venables valde att stanna blev det Athletic Club Bilbao. Hans eget mästarlag vittrades också sönder på grund av att de bästa spelarna sökte sig ut i Europa. Howard Kendall skulle komma tillbaka som manager för Everton ytterligare två gånger i tider av kris och i syfte att rädda klubben från nedflyttning. När han lämnade Manchester City för att rädda Everton på 90-talet beskrev han situationen som att City var som en älskarinna, men Everton var ett äktenskap.

Han var också en av de där kulturbärarna på Merseyside. En av dem som gör fotbollen där odödlig och större än något annat. En kedja som länkas på de märkligaste vis. Bara ett sådant exempel som att när Kendall var ny som manager för Everton i början av 80-talet hängde ofta Liverpool-legendaren Bill Shankly på Evertons träningsanläggning för en kopp te och lite ”banter”. Shanks som för övrigt blev snuvad av Evertons manager Catterick på Kendalls namnteckning, vilket resulterade i att han lämnade in en (av sina många) avskedsansökningar. Catterick hade dessutom givit en reporter en exklusiv story om att Kendall skrivit på för Liverpool. Så när artikeln var ute, hade en nöjd Catterick säkrat Kendalls namnteckning.

Howard Kendall beskrevs ofta som en ”larger than Life character”. En av de sista storheterna som befann sig och uppskattades bland vanligt folk på pubar och i Liverpool med omnejd överhuvudtaget. Det är svårt att sammanfatta hans gärning, inte minst därför att han var ”min” manager. Den som tog mitt Everton till storhet under en period när jag sög in allt som hade med fotboll att göra. Idag går han till den sista vilan och jag hoppas kunna få ihop en artikel som bättre täcker hans status från legendar till legend, men först en liten hyllning i bild till den främste.

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.


Dramatik i ligacupen

God morgon!

Satt som på nålar igår när jag följde ligacupen. Först gjorde Sheffield Wednesday en kanonmatch och slog ut formstarka ligaledarna Arsenal hemma på Hillsborough. Dessutom en inspirerande och kraftfull seger. Det rådde aldrig någon tvekan om vilket som var det bästa laget.

Övriga tre matcher gick alla till förlängning och straffar.

Läs om dramatiken och en ligacupfinal från förr på Tippastryktipset.nu.

Ligacupfinalen är för övrigt från 1976 och jag lägger in ett litet klipp när Manchester City besegrade Newcastle United. Målgörare var bland annat Peter Barnes som ni kan läsa mer om på Old School Football.

 


Äntligen ligacup!

God morgon!

Jag minns när ligacupen var en brännande het tillställning vars final under några år också avslutade Tipsextra-säsongen i mars. Idag är turneringen mest i vägen för lagen som måste spara sina stora trupper för att klara ligan och spel i Champions League eller den evinnerligt långa Europa League. Ja, det är knappt att de stora lagen orkar spela FA-cup.

Men idag och imorgon är det full omgång i ligacupen och de som tar sig vidare är i kvartsfinal och därmed inte alls särskilt långt ifrån en pokal. Och nog måste det ändå vara rätt kittlande. Folkfest för fansen, hämta hem en pokal på Wembley och skapa lite glädje som kanske inte är lika ekonomiskt lönsamt som en fjärdeplats i ligan. Men ibland blir jag lite motvals och känner att nog är det väl ändå att man som supporter går och hoppas på fjärdeplatser hellre än att lyfta pokaler på Wembley. Det är helt enkelt fel, enligt gamla fina fotbollsprinciper. Så i år följer jag ligacupen med större intresse än någonsin.

Tisdagens matcher:

Everton vs Norwich

Hull vs Leicester

Sheff W vs Arsenal

Stoke vs Chelsea

Onsdagens matcher:

Liverpool vs Bournemouth

Man C vs Crystal Palace

Southampton vs Aston Villa

Man U vs Middlesborough

Onekligen en rad intressanta matcher och bra lag kvar i turneringen.

Liverpools legendariske manager Bob Paisley var en hejare på ligacuper och 1983 blev det också hans sista stora framträdande på Wembley som manager. Läs mer på Old School Football.

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.


Taktik och oro!

God morgon!

Vart är vi på väg? Kan tyckas vara en fråga som stimulerar tankeflöde och framkallar intellektuell leklust. Kul att filosofera lite eller så kan det röra sig om att försöka sätta tiopoängaren i ”På spåret”. När det gäller fotboll just nu, känns det dock mer oroande.

Manchester-derbyt blev en seg historia. Taktiskt och utan passion. Kanske inte förvånande, men ändå oroande. Ett derby skall handla om passion. I ett derby är tacklingen viktigare än skönspelet och taktiken skall helt enkelt vara omöjlig att genomföra, eftersom adrenalinet tar över hos ystra fotbollsspelare som går ut och gör upp om ”The Bragging Rights” fram till nästa derby.

Nu är det inte så – längre. Och hela den engelska fotbollen har under en längre period tagit allt större kliv från dess själ. Derbyna har dock varit fridlysta, men inte längre.

Anledningen till att folk reser till arenor runt om i England handlar ju om en stämning och en publik som brinner för laget. Stolar som klapprar när halva arenan reser sig efter att hemmalaget satt in en tackling, bollen återerövrats och man är på väg framåt i passionerat tempo.

På många andra ställen runt om i världen håller fansen igång stämningen, oavsett vilket tempo eller med inställning laget har – så länge de inte är usla – så sjungs det och levs om. Men inte i England, där har alltid publiken varit en avspegling utav lagets passion. Det är ingen slump att tempot (oavsett kompetensnivå) är högre och tacklingarna flyger in. Det är också då de gamla arenorna lever upp och kan skapa tryck som blir nästan overkligt. Allt handlar om samspel. Men när man ser Manchester-derbyn som igår, så blir man ängslig. Är vi på väg bort från den engelska fotbollssjälen? Visst, förändringar och influenser med mera är ofta av godo, men börjar vi nå en punkt där engelsk fotboll inte är engelsk fotboll, utan något annat.

Vet inte, men kommer följa frågan ett tag och försöka borra lite djupare. Den italienska fotbollssjälen präglas å andra sidan av taktisk stolthet.

En journalist ska en gång sagt till Catenaccions fader Nereo Rocco:

”Må det bästa laget vinna!”

Rocco svarade:

”Det hoppas jag inte.”

Läs gärna en gammal artikel i Tippastryktipset.nu på temat och när Catenaccion alltid besegrade den engelska fotbollen. Två olika själar, men samma stolthet.


Ingen engelsk manager har vunnit Premier League

God morgon!

Hela 61 ligamästerskap av 116 har tagits av en engelsk manager. Lägger man till 36 mästerskap tagna av skotska managers samt ett av en nordirländare så har nästan 84 procent av alla ligatitlar sedan starten 1888 hamnat i händerna på en manager från Storbritannien.

Nästan 53 procent av alla ligatitlar sedan engelska ligans start 1888 har tagits av en engelsk manager. Om vi lägger till managers bördiga från andra delar av Storbritannien blir det runt 84 procent. Det handlar nästan enbart om engelsmän och skottar, förutom nordirländaren Bob Kyle som vann ligan med Sunderland 1912/13. På senare tid står dock Sir Alex Ferguson ensam som Storbritanniens fanbärare, före honom var skotten Kenny Dalglish den senaste med Blackburn Rovers 1994/95.

Men en sak är säker – debatten om engelska managers oförmåga att ta hem Premier League kan nog inte vara mer aktuell, eller inaktuell… Faktum är att en engelsk manager aldrig har vunnit Premier League. Den senaste ligatiteln tog Howard Wilkinson med Leeds United 1991/92. Året efter instiftades Premier League. Och före Wilkinson var det Howard Kendall som ledde Everton till en titel 1986/87.

Läs hela artikel på Old School Football (Svenska Fans).

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.


%d bloggare gillar detta: