Champions League pågår för fullt. Tänkte minnas tillbaka lite då Derby County och deras legendariske manager Brian Clough åkte ur semifinalen i Europacupen 1973.
När Europacupen startade 1955 spelade Derby County i division 3 norra mot lag som Accrington Stanley, Gateshead och Workington. Men en viss ung manager vid namn Brian Clough ville något annat. Han började på en fotbollssaga – som blev sann.
Brian Clough och radarpartnern Peter Taylor fick 1967 ett anbud från Derby County, då i andradivisionen. Den egensinnige ordföranden Sam Longson lyckades locka över den dynamiska duon och genast började de bygga ett riktigt bra lag och 1968/69 vann de andradivisionen. En av de viktigaste spelarna i början var en viss Dave Mackay som 1968 kom från Spurs, där han varit en viktig kugge i Bill Nicholsons magiska lag. Mackay gav stadga åt Derby i backlinjen och ett ledarskap som var nödvändigt. Mackay hängde med till 1971 och skulle senare ta över efter Clough som manager och ta hem ytterligare en ligatitel 1974/75. En annan inflytelserik spelare var Alan Durban som var med under hela uppgången och var i Derby åren 1963 – 1973.
Redan säsongen efter avancemanget till högstadivisionen hamnade The Rams på fjärde plats och 1970/71 blev det en nionde plats. Säsongen 1971/72 var Derby redo för att ta hem ligan och i flygande fläng snuvade man Leeds United på en dubbel (Leeds vann FA-cupfinalen mot Arsenal) med en segermarginal på en poäng. Något som passade den karismatiske Brian Clough alldeles utmärkt, då han hatade Don Revies Leeds.
Och dessutom var det rätt nära den stora pokalen – Europacupen. Dock tog det slut i en semifinal mot Juventus. En dramatisk tillställning, där det talades om fusk…
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
Tim Sherwood försöker få ordning på Aston Villa, men än så länge går det rätt knackigt. I mina spalter återkommer dock klubben rätt ofta, dels för att det är en av de riktigt stora genom fotbollshistorien, dels för att de lyckades ta ligan (1980/81) och Europacupen (1981/82) under en period då laget inte alls höll samma gigantnivå som i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Det blev istället en fantastisk saga eller blomma, som likt en motsträvig orkidé slog ut i makalös blom, bara för att vägra slå ut igen.
I helgen möts Aston Villa och Stoke i stryktipsmatch 1, vilket är en fight det finns anledning att följa lite extra. Men som morgonläsning tänkte jag länka till en artikel i Tippastryktipset.se som försöker sammanfatta Aston Villas ärorika historia.
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
Ikväll drabbar WBA och Everton samman i omgångens sista match. Igår skrev jag lite om Evertons historia i en artikel på Tippa stryktipset och där nämndes klubbens näst främste manager genom tiderna: Harry Catterick. En mycket sammansatt personlighet som av många sågs som en gåta. En manager som resultatmässigt var bland de stora på 60-talet, men har knappast hyllats tillnärmelsevis lika mycket som en del andra kollegor från den tiden. Knappt Everton själva har lyft fram honom tillräckligt ur historiens mörker. Kanske ansåg de att han inte tålde ljuset, men grundorsaken är nog ändå att det inte har funnits någon vettig kartläggning av hans gärning. Tills för något år sedan, då Rob Sawyer publicerade: Harry Catterick – The Untold Story of a Football Great.
För några månader sedan försökte jag med stöd av Sawyers bok sammanfatta Cattericks gärning i en ganska så lång artikel på Old School Football (Svenska Fans). Sannolikt är det den minst lästa av alla mina artiklar där, men i mina ögon en av de viktigaste. Inte för att den är något mästerverk rent stilistiskt, men för att där finns en bild som inte kommit fram förrän nyligen av en manager som faktiskt var en av de allra främsta. På alla sätt.
En anonym landslagsspelare i Everton, som därmed hade både Englands förbundskapten Sir Alf Ramsey och Harry Catterick som manager, sa så här:
”We respected Alf, and we respected Catterick too. But we feared him more than anything.”
Catterick ville även förbjuda tv-sändningar från såväl Goodison som Anfield. Han var en elak räv på transfermarknaden, men också en visionär som beundrade ungrarnas skickliga fotboll på 50-talet och ville nog helst utveckla spelare utanför England hemma på Bellefield, vilket var en hypermodern träningsanläggning som påminde rätt mycket om dagens akademier. Taktiskt var han mer Tiki Taka än den tidens brutalfotboll och han byggde ett mästarlag som kanske var det mest underhållande på många decennier.
Det tog bara några år för klubbledning och efterföljare att slå sönder hans bygge. Cattericks hälsa blev allt sämre och styrelsen köpte träben som Bernie ”The Bolt” Wright bakom hans rygg. Bernie ”The Bolt” var en centerforward som mest blev känd för att ha brutit en tå på en Sheffield United-försvarare – med huvudet, då hans kulle försöka sig på en språngnick. Det blev bara elva ligamatcher för Everton, men att överhuvudtaget värva en spelare av den kalibern till Harry Cattericks lag borde varit otänkbart. Catterick ville ha skickliga bollspelare.
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
Ljudet studsar mot plåten hos den gamla damen och ut på plan. Goodison Park gungar på gammalt brittiskt vis, såsom ett minne från förr, men också en påminnelse om att den numera relativt fattiga klubben är historiskt sett en av de riktigt stora. Everton är inte längre en storklubb om man jämför med de rika mastodonterna Chelsea, Manchester City, Manchester United, Arsenal och i mindre mån Liverpool FC och Tottenham. Tjugo år utan en titel samt konstanta problem med ekonomin har cementerat den stolta klubben bland lagen strax under storklubbarna.
Däremot är Everton en stor klubb, kanske en av de allra största. De var med och grundade ligan 1888 (klubben bildades 1878) med titlar spridda över allt från det brittiska imperiets storhetstid i slutet av 1800-talet till 1995 och har endast varit utanför högsta divisionen två gånger på sammanlagt fyra säsonger.
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
Idag drabbade Spurs och Manchester City samman på White Hart Lane. Den stora frågan var om Tottenham skulle orka rubba mäktiga City. Det blev kross och City verkar återigen ha svårt med jämnheten. Samma historia som ifjol. I februari 1979 var det dock en helt annan agenda. Då handlade det om två lag vars storhetstid var över.
Yttern Peter Barnes hade en fantastisk match, men skulle senare få finna sig i att Malcolm Allison sålde honom till WBA några månader senare tillsammans med Gary Owen.
Tottenham: Mark Kendall, Don McAllister, Jimmy Holmes, Glenn Hoddle, John Lacy, Steve Perryman, Tony Galvin, Osvaldo Ardiles, Gerry Armstrong, Stuart Beavon, Peter Taylor.
Manchester City: Joe Corrigan, Willie Donachie, Paul Power, Gary Owen, Dave Watson (Kazimierz Deyna), Paul Futcher, Mick Channon, Colin Bell, Brian Kidd, Asa Hartford, Peter Barnes.
Uppvuxen i Buster-generationen och med Max Lundgrens böcker om Åshöjdens BK fortfarande i färskt minne har präglat många 60- och 70-talister. Men Eddie Howes Bournemouth överträffar all gammal fiktion med råge. Lilla Åshöjdens BK som mot alla odds klättrade upp genom divisionerna och tillslut nådde nästan ända fram till allsvenskan. Men bara nästan, för hela vägen hade varit så pass osannolikt att det inte hållit som fiktion. Då. Åshöjdens huvudpersoner – bröderna Jorma och Edward Engmark – blev sedan proffs i Everton FC. Inte i böckerna, men väl i serietidningen Buster någonstans runt 1983. Och samtidigt hade först Swansea tagit sig från den allra lägsta divisionen upp till en sjätteplats i högstaserien för att följas av Elton Johns Watford, vars bedrift sträckte sig till en andraplats och en FA-cupfinal. Undrens tid var här och verkligheten överträffade fiktionen och med ens kändes Åshöjdens kval till allsvenskan inte lika imponerande. Ingenting var längre omöjligt.
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
Snart dags för filmen Trainspotting i SVT2 (klockan 21.45). En film som gav den skotske mittfältaren Archie Gemmill oväntad uppmärksamhet i samband med en sexscen. För det var ju det där magiska målet för Skottland i VM 1978…
Dagen till ära, då vi funderat över Chelseas historia, kan det vara läge att reprisera när Old School Football tog ut bästa elvan av Chelseas 80-talslirare.
Lyft en bägare för Kerry Dixon, Pat Nevin och David Speedie. Trevlig helg!
Lite lunchläsning… Leif Larsson kommenterade i november 1978 West Bromwich Albion mot Aston Villa på The Hawthornes. Matchen slutade 1-1, men den säsongen skulle WBA bli laget som tog Tipsextra-tittarna med storm. Aston Villa å sin sida hade en nytt storlag i vardande.
Chelsea FC är idag en äkta storklubb. Uppbackad av Roman Abramovic ofantliga rikedom har laget blivit en framgångsmaskin, men det har inte alltid varit så.Klubben bildades 1905, men förutom en FA-cupfinal 1915, så var det tunnsått med framgångar under större delen av århundradet. Chelsea har dock alltid varit en klubb som tagit plats och fick redan på 20-talet rykte om sig att vara en förening som lockade stora namn. Men egentligen var det först på 50-talet man kan tala om någon form av framgång i och med ligasegern 1954-55. 60-talet skulle bli ett gyllene decennium, åtminstone för spelarna själva som personifierade The Swinging Sixties. Därefter gick klubben in i mörkret.
Chelsea-spelare poserar som – och med – modeller på sextiotalet, då laget blev lite av en symbol för The Swinging Sixties.
Nostalgimorgon – uppe med tuppen
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
skribentper 