Sovjetunionen var inte bara en stormakt i bandy och ishockey, utan även i fotboll. Särskilt under 60-talet då målvakten Lev Yashin dominerade i målburen och skulle lägga grunden för fina målvaktstraditioner som senare resulterade i Rinat Dasajev på 80-talet.

Under min uppväxt var Sovjet med det skräckinjagande – nästan maskinmässiga – bokstäverna CCCP den stora röda fienden, vilken i hockey och bandy var nästan omöjlig att övervinna. Något som understundom även gällt i fotbollens värld. Det fanns något omänskligt med dessa idrottsmän från öst, särskilt från Sovjet, som man inte kunde hantera.

Det jag inte förstod då (på 70- och 80-talet) var att det brann samma kärlek till sporten hos dem som hos oss. På samma sätt som hela Sverige satt tysta och lyssnade på radion när Ingemar Johansson tog hem tungviktstiteln långt borta i USA 1959, satt varenda ryss och lyssnade lika uppmärksamt på sina radioapparater när Sovjet vann Europacupen för landslag 1960. Och spelarna var många gånger mer mänskliga än de stjärnor som fanns i väst. Den främste målvakten genom alla tider – Lev Yashin – var exempelvis en av de mest ödmjuka och enkla spelare som synts på den finaste av fotbollens scener.

Läs hela artikeln på emguide.se