Taktik och oro!

God morgon!

Vart är vi på väg? Kan tyckas vara en fråga som stimulerar tankeflöde och framkallar intellektuell leklust. Kul att filosofera lite eller så kan det röra sig om att försöka sätta tiopoängaren i ”På spåret”. När det gäller fotboll just nu, känns det dock mer oroande.

Manchester-derbyt blev en seg historia. Taktiskt och utan passion. Kanske inte förvånande, men ändå oroande. Ett derby skall handla om passion. I ett derby är tacklingen viktigare än skönspelet och taktiken skall helt enkelt vara omöjlig att genomföra, eftersom adrenalinet tar över hos ystra fotbollsspelare som går ut och gör upp om ”The Bragging Rights” fram till nästa derby.

Nu är det inte så – längre. Och hela den engelska fotbollen har under en längre period tagit allt större kliv från dess själ. Derbyna har dock varit fridlysta, men inte längre.

Anledningen till att folk reser till arenor runt om i England handlar ju om en stämning och en publik som brinner för laget. Stolar som klapprar när halva arenan reser sig efter att hemmalaget satt in en tackling, bollen återerövrats och man är på väg framåt i passionerat tempo.

På många andra ställen runt om i världen håller fansen igång stämningen, oavsett vilket tempo eller med inställning laget har – så länge de inte är usla – så sjungs det och levs om. Men inte i England, där har alltid publiken varit en avspegling utav lagets passion. Det är ingen slump att tempot (oavsett kompetensnivå) är högre och tacklingarna flyger in. Det är också då de gamla arenorna lever upp och kan skapa tryck som blir nästan overkligt. Allt handlar om samspel. Men när man ser Manchester-derbyn som igår, så blir man ängslig. Är vi på väg bort från den engelska fotbollssjälen? Visst, förändringar och influenser med mera är ofta av godo, men börjar vi nå en punkt där engelsk fotboll inte är engelsk fotboll, utan något annat.

Vet inte, men kommer följa frågan ett tag och försöka borra lite djupare. Den italienska fotbollssjälen präglas å andra sidan av taktisk stolthet.

En journalist ska en gång sagt till Catenaccions fader Nereo Rocco:

”Må det bästa laget vinna!”

Rocco svarade:

”Det hoppas jag inte.”

Läs gärna en gammal artikel i Tippastryktipset.nu på temat och när Catenaccion alltid besegrade den engelska fotbollen. Två olika själar, men samma stolthet.

Om Per Malmqvist Stolt

Skribent och delägare JP Stolt AB. Grundare av fotbollsnostalgiprojektet Old School Football. Aktuell som författare av boken "Tipsextra - klubbarna, matcherna, spelarna". Även talskrivare sedan 2003 samt projektledare/affärsutvecklare. Visa alla inlägg av Per Malmqvist Stolt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: