Etikettarkiv: Per Malmqvist Stolt

”When he Plays on Snow, he doesn´t Leave any Footprints”

Orden kommer från Leeds legendariske manager Don Revie och beskrev en skotte som spenderade hela sin spelarkarriär i klubben. Ute på vänsterkanten med nummer elva på ryggen rörde sig Eddie Gray graciöst med en teknik som ibland kändes overklig. Bollen var klistrad vid foten och blicken framåt. Med fart och grace tog han sig förbi sina motståndare på underlag där det egentligen var omöjligt att överhuvudtaget kontrollera en boll. Nästan som han svävade över tuvorna och lerpölarna. Det klart att han aldrig lämnade några fotavtryck i snön!

eddie gray 2

Eddie Gray var definitionen av det vackra spel som Leeds United också kunde prestera under managern Don Revies era. Ett spel som ibland glöms bort när det ständigt talas om ”Dirty Leeds”. Johnny Giles styrde från mitten, Gray skapade chanser tack vare sina dribblingar och assist medan Peter Lorimer sköt hårdare än någon annan och utöver det tog Billy Bremner hand om grovjobbet. Ett mittfält som hade allt.

Förolämpad av Brian Clough

Grays karriär som spelare sträckte sig från 1966 – 1983 och innehöll flera stora titlar, men han hade också en hel del problem med skador. När Brian Clough tog över Leeds under de beryktade 44 dagarna 1974, konstaterade han inför hela spelartruppen att Gray hade haft så många skador att vore han en tävlingshäst så skulle han ha avlivats för länge sedan.

Webb fick köpa korv

I FA-cupfinalen 1970 snurrade han upp Chelseas högerback David Webb så till den grad att London-klubben inför omspelet flyttade ut en av ligans hårdaste backar – den rutinerade Ron ”Chopper” Harris – för att ta hand om Leeds dribbler.

Även speluppläggare

Gray kunde egentligen spela vart som helst på mittfältet och när en annan oerhört begåvad skotsk mittfältare vid namn John Robertson i sin ungdom fick i uppgift att för Nottingham Forest punktmarkera Leeds speluppläggare Johnny Giles, ställde sig Giles bara på vänsterkanten och sa till Gray att sköta speluppläggandet, medan Robertson stod där och funderade på vad han skulle göra på kanten med en stillastående Giles. Robertson själv var ju en av 70-talets stora eleganter, men ytterligt obegåvad när det gällde defensiven.

Vackraste målet

Ett av de vackraste målen genom tiderna kommer också från Eddie Grays fot, då han dribblade sig igenom Burnleys försvar.

Om Eddie Gray och mycket annat som rör Leeds blir det under vårens Tipsextraresa som går av stapeln i april, där vi också ska se Leeds vs Sheffield Wednesday och kanske även andra matcher samt givetvis fler upplevelser. Anmäl er redan nu hos Nickes.com som arrangerar resan.

Här kan ni också läsa om Tipsextraresan 2018.

En liten hyllningsvideo med fotbollsgodis från Eddie Gray.

Annons

Intervju om Tipsextra-boken och en del annat av Swedish Stokies

Längs Hornsgatan på söder i Stockholm finns det få som jag. Det märks rätt snabbt, bara genom att jag sveper blicken över de närmaste vyerna. Inte en enda – förutom jag – bär frack just denna lördag förmiddag. Och få känner nog samma förväntan.

Väl framme vid Dovas restaurang kliver jag in i en rätt så klassiskt mörk pubmiljö. Här är det än färre frackbeklädda (ja, eller inte en enda), men längst in finns ytterligare ett rum där Swedish Stokies samlats för årsmöte. Stoke Citys svenska fan club är en av de där levande supportersammanslutningarna som bidrar till att hålla det genuina intresset för engelsk fotboll vid liv.

Men lite nervös är jag ändå. Jag ska prata om Tipsextra-boken med supportrar där de stora flertalet fastnade för Stoke City när de var som allra bäst i början på 1970-talet. De är herrar och några damer som kan sitt Stoke och även sitt Tipsextra. Men det är också då det är som bäst och roligast, när man delar med sig av olika historier från förr och inte minst jag kan ta med mig nya kunskaper.

Även om det var högtidligt så låter det kanske lite överdrivet att ta på sig fracken för ändamålet. Eller åtminstone kanske inte så passande i miljön på Dovas. Det funkade dock finfint och kändes mycket väl avvägt. Huvudskälet till klädseln var dock att en av mina barndomskompisar bara ett par timmar senare skulle installeras som professor på andra sidan vattnet i Stockholms stadshus, där det krävdes frack och tiden var för kort för att hinna byta om.

Onekligen en av mina bästa upplevelser under 2017. Kombinationen med snack om engelsk fotboll med de som kan så mycket och att sedan få uppleva en barndomskompis upphöjas till professor var magisk och jag kan inte annat än känna glädje ända in i märgen när jag tänker tillbaka på vad som nästan kan betecknas som en perfekt dag.

Läs gärna artikeln där Swedish Stokies Jens Johnsson intervjuade mig något senare.

Och boken om Tipsextra, ja den finner ni bland annat här.


Eleganterna

Sitter och klipper det sista i veckans podd som handlar om eleganter. The North London Derby väntar i helgen, men nog saknas där riktiga lirare som Liam Brady och Glenn Hoddle! Old School minns.

Dator_podd

För att inte tala om West Hams Bobby Moore och Trevor Brooking. Spelartyper som inte ens finns kvar. Till synes långsamma, men med magiska fötter och med en spelintelligens som gjorde att de visste vad som skulle hända före någon annan. Spelare som Sam Allardyce inte ens skulle ge en chans i U23-laget.

Podden kommer senare under eftermiddagen, men gå gärna in och läs Jon Lidbergs första artikel i serien om Bobby Moore eller läs en artikel från 2015 om Trevor Brooking. Det blir desto mer Brady och Hoddle i podden.

Brady

 

 


Cyrille Regis och FA-cuptriumfen

Old School fortsätter sin Regis-vecka med ett gammalt avsnitt av podden.

Vi beger oss till Coventry City och får följa deras väg fram till den där makalösa prestationen när man besegrade ett stjärnspäckat Tottenham Hotspur i FA-cupfinalen 1987.

Genom Cyrille Regis på karriärens vårkant får vi ta del av ett lagbygge där gemenskapen var allt. Dessutom en avslutning om Coventry Citys bajsbruna matchställ på 1970-talet.

Men huvudfokus är den där FA-cupfinalen. Minns den själv som igår.

Lyssna på podden på Svenska Fans Fan Radio

Finns även på iTunes och då är det Old School Football # 61 (eller nummer 17 i deras ordning).

Finns även på Podtail


Wolves och Tipsextra med Urban Wigert

Tre elvor. Min Wolves-elva och så Urban Wigerts kontring med sin Wolves-elva, men även Urbans egen Tipsextra-elva.

Samtalet fortsätter med Urban Wigert – Tipsextra-kännare och Wolves-supporter. Elvor tas ut och minnen plockas fram, men framförallt blir det en lång kavalkad av magiska fotbollsspelare från förr.

Fenomenet Andy Gray, gåtan Steve Daley och linjeslickaren Dave Wagstaffe. Och så en del Kenny Hibbitt, förstås. Men också när Mel Eves bjöd in Urban i spelarbaren, när Larry Lloyd förstöre IFK Luleås säsong, när Bob Latchford sparkade brorsan i huvudet och mycket annat samt givetvis när Wolves var bäst i världen på 1950-talet.

Old School Football Podcast – i väntan på lördag!

Lyssna på Svenska Fans

Lyssna på iTunes

 


Tipsextra-snack i Homgren möter

Fick den stora äran att snacka om fotboll från förr med demonkommentatorn Niklas Holmgren i podden Holmgren Möter

Två Tipsextra-nostalgiker i ett och samma rum. Tiden försvann bland alla gamla lirare och historier.

Lyssna på podden här

Boken: Tipsextra – klubbarna, matcherna, spelarna

 


Känner ni igen denne man?

Är ni tillräckligt gamla nog för att känna igen den senaste engelsmannen som vann engelska ligan? Howard Wilkinson med Leeds United så länge sedan som 1992!

Och han var knappast något superpopulärt val när han anlände till Leeds 1988.

Läste om Stoke Citys legendariske mittback Denis Smith, som också kan ståta med en lång karriär som manager. När han tog över ledningen av West Bromwich Albion 1997 krävde han en bärbar dator så han kunde föra statistik över egna spelare såväl som möjliga köp.

En bra bit bort från Pro-Zone och all den analys som läggs ned idag på minsta detalj. Oh då talar vi ändå 1997 och en så pass stor klubb som WBA.

Den engelska ledarkulturen har tappad sedan 1980-talet och jovialiska man-to-man-managers räcker inte längre till, vilket också bidragit till faktumet att den senaste engelsman som vann ligan var Howard Wilkinson. Dessutom före starten av Premier League.

Läs mer om en genomgång av de engelska och brittiska managernas framgångar (eller frånvaro av framgångar) i en artikel jag skrev för Svenska Fans 2015:

Den framgångsrike engelske managern – en utdöd dinosaurie

Denis Smith är för övrigt en mittback värd att återkomma till, vilket jag kommer göra längre fram. Stenhård med ett hjärta som pumpade Stoke City. Vann ligacupen 1972 och delaktig i det Stoke som gjorde succé under Tipsextras tidiga år.

Finns en hel del om honom och Stoke i boken Tipsextra – klubbarna, matcherna,spelare


Ny poddserie i Old School – supporterliv

Helgen närmar sig och det är dags för en tredelad nostalgiuppladdning innan lördagens avspark. Först ut ett samtal med en Liverpool-supporter som har över hundra matcher live under bältet.

Ett samtal. Vi vet inte var det slutar när vi börjar, men vi vet att det kommer handla om ett personligt supporterskap och minnen om stora spelare som gjort avtryck.

Old School Football Podcast fortsätter, men under en period i samtalsform med de som verkligen kan sin klubb, varav de flesta är uppväxta med Tipsextra. Allt under rubriken: Supporterliv och bästaelvor.

Lyssna på första avsnittet via iTunes eller Fan Radio.

Först ut är Pelle Ehnberg, som faktiskt jobbar för Liverpools svenska supporterklubb och har över hundra matcher under bältet.

Liverpool FC Official Supporters Club Sweden

Det blir ett samtal som spänner från barndom och en sovande pappa i soffan till Luis Suarez och möjligheten att se U18-matcher direkt i datorn. Vägen var lång men värd att vandra, då den gick via barndomsminnen med en uppväxt där två bröder höll på då mäktiga Leeds och klassiska Aston Villa.

JagochIanrush

Pelle Ehnberg (Tipsextra-fantast och Liverpool-kännare sedan 1970-talet) till vänster och en viss Ian Rush (15 mål i Tipsextra) till höger. I mitten Europacupbucklan.

I den första delen av tre i samtalet hovrar vi över Tipsextra-fenomenet och dyker ned med jämna mellanrum på diverse detaljer, händelser och spelare mest i syfte att snacka Liverpool FC, såsom Kevin Keegan Tommy Smith, Kenny Dalglish och Emlyn Hughes.

Pelle avslöjar även Liverpools genom tiderna största spelare, men också klubbens bästa spelare såväl som egna favoriter. Vi dyker även ned utanför Anfield Road med omnejd, för att lyfta fram andra profiler som påverkat Pelles uppväxt. Kenny Hibbitt, Charlie George och IFK Sundsvalls-legendaren Bo Börjesson.

På fredag kommer del 2 där vi pratar bästaelvor för Liverpool och under Tipsextra-tiden rent generellt och på lördag avslutas samtalet med en tredje del där vi frotterar oss ytterligare lite till i barndomsminnen, spelarprofiler, kortvågssändare och kanske berör vi nuet.

Avsnitt 2: fredag 13/10

Avsnitt 3: lördag 14/10

Old School Football – i väntan på lördag!

Skål på er!

Tipsextra – klubbarna, matcherna, spelarna

Boken finns bland annat på:

Bokus

Adlibris

Akademibokhandeln

TIPSEXTRA_framsida_Sida_1


Sex, våld, balett och Archie Gemmill

I veckans Old School Football Podcast #62 blir det sex och våld och så lite om Luton Towns ligacupseger 1988.

På ämnet våld går vi igenom när Bryan Robson läxade upp Vinnie Jones och på ämnet sex handlar allt om en tunnhårig liten mittfältsgubbe vid namn Archibald Gemmill. Eller sex och sex, det slutar med sensualism, storverk och konst.

Podden landar på olika ställen där poddar finns från lunch och framåt, men redan nu tänkte jag dela ett av de hetaste målen – sannolikt det hetaste – i Skottlands fotbollshistoria – när Archie Gemmill gör ett solomål mot Holland i VM 1978.

Ett mål av en kanske inte alltid så karismatisk liten mittfältsdynamo som gav upphov till sexscener i filmen Trainspotting såväl som inspiration till balettkoreografi.

 


Born a Man, Never a Boy.

Nummer 10 är ju normalt liraren och speluppläggaren, kanske den spelare som de andra behöver skydda eller rent av omhulda. I Liverpool FC på 1960- och 70-talen gällde dock helt andra regler.

Tommy Smith bar ofta nummer 10 och han var allt annat än omhuldad. Infödd scouser, användbar på flera platser, ”hard as nails” och Liverpools – kanske ligans – tuffaste spelare att möta för motståndarna.

Älskade kampen, flertalet motståndare var rädda för honom, men han var definitivt inte något träben, utan rätt duktig med bollen. Dock, med dagens regler, skulle han nog inte få spela mer än ett par minuter innan det röda kortet visas.

Passade perfekt i det Liverpool som under Bill Shankly och Bob Paisley byggde på ett helhjärtat engagemang för klubben och dess genombrytande idé om att ge allt, vinna allt och aldrig tappa hungern. Seger var normalitet och firades knappt. Nästa träning eller säsong stod alltid för dörren. Hungern var drivkraften.

”Tommy was born a man, he was never a boy”, som Bill Shankly sa.

Tommy Smith blev en Tipsextrafavorit med åtta matcher i programmet. Tar också en plats i Liverpools utmanarelva i boken Tipsextra – klubbarna, matcherna, spelarna


%d bloggare gillar detta: