God morgon lördag!
Idag sänder vi en tanke till superindividualisten Frank Worthington. Mannen vars fotbollsegenskaper var så unika att medspelarna lämnade bollen till honom och sedan var det bara att vänta tills de fick den tillbaka. Om de fick den tillbaka… Worthington var född på rätt ställe i rätt tid, då slutet av 60-talet och början av 70-talets anda passade som handen i handsken. Iögonfallande och extrovert klädstil, en partyintensitet som skulle få de flesta att duka under bara efter några veckor samt en hejdlös lössläppthet. När han inte klarade den medicinska undersökningen hos Liverpool FC sa Bill Shankly att han skulle ta det lugnt i några veckor och sedan komma tillbaka. Worthington begav sig till Mallorca och var uppe dag och natt. Det gick åt skogen även vid den andra undersökningen.
Under en sommar i Mjällby ute på Listerlandet, förförde han, festade och låg på stranden. Däremellan gjorde han en del mål och drog på sig parkeringsböter (flest böter i södra Sverige den sommaren).
Frank Worthington lämnade ingen oberörd och i Leicester City är han en legendar, men hans personlighet har snarare blivit en legend. Läs Old School Footballs artikel om Frank Worthington.
Ett mål att minnas
Ett magiskt ögonblick när Worthington spelade för Bolton Wanderers (det hann bli en del klubbar…)
Nostalgimorgon – uppe med tuppen
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
skribentper 
Kommentera