God morgon, för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen, finns nu Nostalgimorgon – uppe med tuppen.
Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
Till äggröran denna morgon kan det väl passa att läsa lite om Fulham FC:s oförmågor genom historien. Ska man gå på fotboll i London rekommenderas Craven Cottage, där Fulham FC har sitt hem, vackert belägen vid Themsen. En klassisk arena där man fortfarande kan se spår av arkitekten Archibald Leitch. I nostalgiminnet finns nämligen bilder från Tipsextra-tidens arenor, då de flesta fortfarande bar spår efter Leitch arkitektur i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet. Han hade ett finger med lite överallt och är en viktig del i den atmosfär som rådde runt fotbollen, men som nu är på väg att försvinna med ombyggnationer och många gånger helt nya arenor anpassade efter den nya tidens krav. Johnny Haynes Stand är ett fint exempel på Leitch arkitektur.
Men förutom det, så tycker jag ni kan förfaras över laget Fulhams oförmågor genom åren. Onekligen en klubb som haft stjärnor, men ändå aldrig lyckats.
Johnny Haynes, Englands landslagskapten som blev den förste att tjäna 100 pund i veckan och gjorde dessutom reklam för brylcreem. Står staty utanför Craven Cottage.
George Cohen, som kanske är den mest anonyme, men ack så stabile, lagmedlemmen i det England som vann VM 1966.
Alan Mullery, Bobby Robson, Graham Leggat… Ja, man så kan man hålla på och räkna upp spelare för spelare. Det intressanta är också att just ovan legendarer var samtida (med lite överlappningar), och ändå lyckades man inte.
Nostalgimorgon – uppe med tuppen presenterar:
Flest matcher för Fulham genom tiderna:
Johnny Haynes, 658 st (1952-70)
Eddie Lowe, 51 st (1950-63)
Les Barrett, 491 st (1965-77)
John Marshall, 467 st (1982-97)
George Cohen, 459 st (1956-69)
Frank Penn, 459 st (1915-34)
Äggröra
Består först och främst av en äggsmet stekt i smör. Därefter är det tydligen frivilligt att tillsätta vatten, grädde eller mjölk samt salt och peppar. Det fick jag höra på en fest i helgen. Man undrar ju om en äkta äggröreentusiast endast kör på ägg och smör eller om de spär ut..? Känns lite som ett ställningstagande jag inte är redo för. Har alltid varit ambivalent och ångestfylld inför livets stora ställningstaganden som vatten eller ej i Whiskyn, hårdrock eller synth, Noice eller Gyllene Tider, Jimmy Connors eller John McEnroe, Lars ”Laban” Arneson” eller Bob Houghton, Maradona eller Messi, wienerbröd eller kanelsnäcka… Svårt. Börjar med smör och ägg och sedan får vi se…
skribentper 
Kommentera