God morgon!
Great Escapes finns det många av och alla betyder något för de som var med. Ibland är det nästan så att en Great Escape etsar sig fast i minnet mer än en titel. Det är en större lättnad. Rädslan att förlora något slår nästan alltid möjligheten att vinna. Min stora Great Escape-upplevelse inträffade 1994 framför text-tv:n.
Säsongen 1993/94 lyckades sammanfatta allt som var illa med Everton. Efter ligatiteln 1987 var klubben på nedåtgående. Först gick det sakta, men efter FA-cupfinalen 1989 kändes det som fritt fall. Vi hade också en idiot (ursäkta uttrycket, men jag har inga andra ord) till ägare.
När ligan skulle avgöras i maj hade Tipsextra-säsongen släckt ned för länge sedan och man var hänvisad till diverse BBC-sändningar med ett evigt rattande på frekvenserna eller att helt enkelt följa matchen på text tv. Det är en för länge sedan bortglömd charm med att sitta och stirra på sidan 377 eller någon av de följande tre till fyra sidorna och bara vänta på att det ska blinka till med rätt resultat.
Läs hela artikeln på Old School Football.
Kommentera