Annonser

Etikettarkiv: eddie gray

”When he Plays on Snow, he doesn´t Leave any Footprints”

Orden kommer från Leeds legendariske manager Don Revie och beskrev en skotte som spenderade hela sin spelarkarriär i klubben. Ute på vänsterkanten med nummer elva på ryggen rörde sig Eddie Gray graciöst med en teknik som ibland kändes overklig. Bollen var klistrad vid foten och blicken framåt. Med fart och grace tog han sig förbi sina motståndare på underlag där det egentligen var omöjligt att överhuvudtaget kontrollera en boll. Nästan som han svävade över tuvorna och lerpölarna. Det klart att han aldrig lämnade några fotavtryck i snön!

eddie gray 2

Eddie Gray var definitionen av det vackra spel som Leeds United också kunde prestera under managern Don Revies era. Ett spel som ibland glöms bort när det ständigt talas om ”Dirty Leeds”. Johnny Giles styrde från mitten, Gray skapade chanser tack vare sina dribblingar och assist medan Peter Lorimer sköt hårdare än någon annan och utöver det tog Billy Bremner hand om grovjobbet. Ett mittfält som hade allt.

Förolämpad av Brian Clough

Grays karriär som spelare sträckte sig från 1966 – 1983 och innehöll flera stora titlar, men han hade också en hel del problem med skador. När Brian Clough tog över Leeds under de beryktade 44 dagarna 1974, konstaterade han inför hela spelartruppen att Gray hade haft så många skador att vore han en tävlingshäst så skulle han ha avlivats för länge sedan.

Webb fick köpa korv

I FA-cupfinalen 1970 snurrade han upp Chelseas högerback David Webb så till den grad att London-klubben inför omspelet flyttade ut en av ligans hårdaste backar – den rutinerade Ron ”Chopper” Harris – för att ta hand om Leeds dribbler.

Även speluppläggare

Gray kunde egentligen spela vart som helst på mittfältet och när en annan oerhört begåvad skotsk mittfältare vid namn John Robertson i sin ungdom fick i uppgift att för Nottingham Forest punktmarkera Leeds speluppläggare Johnny Giles, ställde sig Giles bara på vänsterkanten och sa till Gray att sköta speluppläggandet, medan Robertson stod där och funderade på vad han skulle göra på kanten med en stillastående Giles. Robertson själv var ju en av 70-talets stora eleganter, men ytterligt obegåvad när det gällde defensiven.

Vackraste målet

Ett av de vackraste målen genom tiderna kommer också från Eddie Grays fot, då han dribblade sig igenom Burnleys försvar.

Om Eddie Gray och mycket annat som rör Leeds blir det under vårens Tipsextraresa som går av stapeln i april, där vi också ska se Leeds vs Sheffield Wednesday och kanske även andra matcher samt givetvis fler upplevelser. Anmäl er redan nu hos Nickes.com som arrangerar resan.

Här kan ni också läsa om Tipsextraresan 2018.

En liten hyllningsvideo med fotbollsgodis från Eddie Gray.

Annonser

Fotboll är ett spel för idioter

Lördag kväll. The Championship är igång och nästa vecka startar äntligen Premier League. Tidigare idag avnjöts fighten mellan Fulham och Norwich, 1-1. Redan igår startade Derby County borta mot Sunderland och fick 1-1 medan Nottingham Forest vann över Millwall med 1-0. Derby och Nottingham, två klubbar Brian Clough tog till himlen.

Det går inte att överdriva Brian Cloughs avtryck i fotbollshistorien. Sannolikt den mest karismatiske managern genom alla tider. På gott och ont. I kommande bok Tipsextra – klubbarna, matcherna, spelarna blir det en hel del Brian Clough, då både Derby County och Nottingham Forest är bland de femton mest visade klubbarna i Tipsextra. Forest är till och med en av de allra mest visade med hela 39 matcher.

Nå, förutom att göra ohämmad reklam för min bok som kommer om ett par veckor, så sitter jag med en öl och kollar på Clough-dokumentärer på You Tube. Man kan ha en sämre lördagsunderhållning.

Snart ska jag återgå till Viv Andersons biografi, First Among Unequals, för det var den som påminde mig om Cloughie. Högerbacken Anderson blev för övrigt den förste svarta spelaren i den engelska A-landslaget så sent som i slutet av 1970-talet. Genombrottet kom i Nottingham Forest under Brian Clough. Anderson beskrev sin manager som den främste och då skulle han senare spela för managers som George Graham och Sir Alex Ferguson.

Viv Anderson

Allt handlade om utstrålning. För Clough var fotboll en enkel sport som spelades av idioter och idioterna kunde inte misslyckas att bli framgångsrika, förutsatt att de gjorde som de blev tillsagda av ett geni. Och geniet var givetvis Clough själv.

”Pressure, is going down a pit every day to dig coal”, menade Clough som ofta framhöll att det fanns viktigare saker i livet än just fotboll. Träna hårt kunde man göra på försäsongen, men när väl matcherna startade handlade det mer om Five-a-side och instruktioner som spela till närmaste röda tröja och håll bollen efter marken. Clough hatade långbollande. Försvararna fick blott en instruktion då han pekade på målburen under en träning:

”That there is MY net. Keep the ball out of MY net, that´s what I pay you for.”

Ofta handlade förberedelser inför viktiga matcher om vila och träningsförbud. Ibland till och med nöjestripper till Mallorca och det hände att spelarna fick ta sig en öl eller två.

Historierna tar aldrig slut om denna manager-gigant, men nu är det dags att stänga ned datorn och återgå till Viv Andersons biografi.  Imorgon tar Bolton emot Leeds i The Championship.

Leeds, laget Brian Clough hatade och hånade, bara för att sedan bli dess manager under blott 44 dagar 1974, då spelarna han hånat knappast ville följa Cloughs genialitet. Inte minst därför att de redan vunnit nästan allt. Och inledande kommentarer från Clough då han bland annat menade att liraren Eddie Grays skadebenägenhet var så illa att hade han varit en tävlingshäst så vore han skjuten för länge sedan, underlättade knappast för en bättre stämning.

Sov gott, och för er som vill förbeställa boken Tipsextra – klubbarna, matcherna, spelarna så kan ni redan nu gå in på adlibris, men om någon vecka eller två kommer ni även ha möjlighet att beställa via denna sida och Old School Footballs Facebooksida.


%d bloggare gillar detta: