Etikettarkiv: engelsk fotboll

Tipsextra-snack i Homgren möter

Fick den stora äran att snacka om fotboll från förr med demonkommentatorn Niklas Holmgren i podden Holmgren Möter

Två Tipsextra-nostalgiker i ett och samma rum. Tiden försvann bland alla gamla lirare och historier.

Lyssna på podden här

Boken: Tipsextra – klubbarna, matcherna, spelarna

 


Mike Summerbee – livet på den oallvarsamma sidan

Lite tisdagsgodis…

En magisk treenighet: Colin Bell, Francis Lee och Mike Summerbee. Gubbar som skapade magi när optimismens 1960-tal gick över till ett kärvare 70-tal. Men fotbollsspelarnas stjärnstatus stärktes ikapp med att löner, hår och polisonger blev allt ymnigare.

Ett kort utdrag ur Old School-skribenten Jon Lidbergs artikel om de tre:

Mike Summerbee var den mest utåtriktade och den som i ungdomens dagar rörde sig mest i Manchesters nöjesliv. Han var bästa kompis med Uniteds George Best och de ägnade stora delar av sin fritid åt klubbande och kurtiserande med damer. Summerbee berättar i sin biografi att han och Best under en period i hemlighet hyrde en lägenhet tillsammans för att kunna koppla av på helgerna. Detta var något som inte hade setts med blida ögon av de bägge klubbledningarna, därav hemlighetsmakeriet. Under en period drev de en boutique tillsammans där de sålde skjortor. Det gick dock inget vidare och det projektet lades ner. Summerbee drev även under en period ett klädföretag med Bobby Moore, inte heller det blev någon succé och skrotades efter ett tag.

När Summerbee träffade sin blivande hustru Tina så lugnade han ner sig med utelivet. Detsamma gällde ju som bekant inte för George Best. När Summerbee skulle gifta sig med Tina så var det naturligtvis George Best som var Best-man. Summerbee berättar att när de kom fram till kyrkan så pekade Best på en mur och sade: “Ser du muren?” Ja, vad då?, undrade Summerbee. “Hoppa över den och spring det fortaste du kan så är du en fri man igen”

En annan rolig anekdot Summerbee berättar i filmen är när han råkar tackla den hårdföre United-mittfältaren Nobby Stiles i tron att det var någon annan. Den ökände tuffingen vänder sig upp mot Summerbee och frågar: “Vad gör du Mike?” Summerbee svarade då: “Förlåt Norbert, jag trodde det var någon annan. Stiles replik? : “You better start running and you better keep running”

Läs hela artikeln på Old School Football.

Mike Summerbee kommer tyvärr inte med i Tipsextra-bokens bästaelva för Manchester City, mest därför att han spelade för få matcher i Lars-Gunnar Björklunds tv-skapelse. Men mycket av nostalgin kring Tipsextra bygger på herrar som Summerbee, det vill säga de som banade väg och redan var etablerade stjärnor när programmet startade 1969.

Mike-City

 


Fotboll är ett spel för idioter

Lördag kväll. The Championship är igång och nästa vecka startar äntligen Premier League. Tidigare idag avnjöts fighten mellan Fulham och Norwich, 1-1. Redan igår startade Derby County borta mot Sunderland och fick 1-1 medan Nottingham Forest vann över Millwall med 1-0. Derby och Nottingham, två klubbar Brian Clough tog till himlen.

Det går inte att överdriva Brian Cloughs avtryck i fotbollshistorien. Sannolikt den mest karismatiske managern genom alla tider. På gott och ont. I kommande bok Tipsextra – klubbarna, matcherna, spelarna blir det en hel del Brian Clough, då både Derby County och Nottingham Forest är bland de femton mest visade klubbarna i Tipsextra. Forest är till och med en av de allra mest visade med hela 39 matcher.

Nå, förutom att göra ohämmad reklam för min bok som kommer om ett par veckor, så sitter jag med en öl och kollar på Clough-dokumentärer på You Tube. Man kan ha en sämre lördagsunderhållning.

Snart ska jag återgå till Viv Andersons biografi, First Among Unequals, för det var den som påminde mig om Cloughie. Högerbacken Anderson blev för övrigt den förste svarta spelaren i den engelska A-landslaget så sent som i slutet av 1970-talet. Genombrottet kom i Nottingham Forest under Brian Clough. Anderson beskrev sin manager som den främste och då skulle han senare spela för managers som George Graham och Sir Alex Ferguson.

Viv Anderson

Allt handlade om utstrålning. För Clough var fotboll en enkel sport som spelades av idioter och idioterna kunde inte misslyckas att bli framgångsrika, förutsatt att de gjorde som de blev tillsagda av ett geni. Och geniet var givetvis Clough själv.

”Pressure, is going down a pit every day to dig coal”, menade Clough som ofta framhöll att det fanns viktigare saker i livet än just fotboll. Träna hårt kunde man göra på försäsongen, men när väl matcherna startade handlade det mer om Five-a-side och instruktioner som spela till närmaste röda tröja och håll bollen efter marken. Clough hatade långbollande. Försvararna fick blott en instruktion då han pekade på målburen under en träning:

”That there is MY net. Keep the ball out of MY net, that´s what I pay you for.”

Ofta handlade förberedelser inför viktiga matcher om vila och träningsförbud. Ibland till och med nöjestripper till Mallorca och det hände att spelarna fick ta sig en öl eller två.

Historierna tar aldrig slut om denna manager-gigant, men nu är det dags att stänga ned datorn och återgå till Viv Andersons biografi.  Imorgon tar Bolton emot Leeds i The Championship.

Leeds, laget Brian Clough hatade och hånade, bara för att sedan bli dess manager under blott 44 dagar 1974, då spelarna han hånat knappast ville följa Cloughs genialitet. Inte minst därför att de redan vunnit nästan allt. Och inledande kommentarer från Clough då han bland annat menade att liraren Eddie Grays skadebenägenhet var så illa att hade han varit en tävlingshäst så vore han skjuten för länge sedan, underlättade knappast för en bättre stämning.

Sov gott, och för er som vill förbeställa boken Tipsextra – klubbarna, matcherna, spelarna så kan ni redan nu gå in på adlibris, men om någon vecka eller två kommer ni även ha möjlighet att beställa via denna sida och Old School Footballs Facebooksida.


Nostalgimuggen

IMG_46371

 

När jag besökte Svenska Fans för inspelning av podden förra torsdagen drack jag kaffe ur en riktig nostalgimugg. Kände mig som Lennart Hyland. Ja, eller Fredrik Belfrage, dock inte som Janne Jingryd. För mig är Hyland och Belfrage lite av Go´morron Sveriges svar på Bondfilmernas Sean Connery och Roger Moore. Jingryd är mer en George Lazenby eller kanske ännu mer en Timothy Dalton. Lite av en smak- och generationsfråga, helt enkelt. Go´morron Sverige var alltid det första momentet i den långa och härliga lördagsritual som sedan toppade med Tipsextra för att avslutningsvis övergå i lite mer klassisk lördagsunderhållning på tv.


%d bloggare gillar detta: