Längs Hornsgatan på söder i Stockholm finns det få som jag. Det märks rätt snabbt, bara genom att jag sveper blicken över de närmaste vyerna. Inte en enda – förutom jag – bär frack just denna lördag förmiddag. Och få känner nog samma förväntan.
Väl framme vid Dovas restaurang kliver jag in i en rätt så klassiskt mörk pubmiljö. Här är det än färre frackbeklädda (ja, eller inte en enda), men längst in finns ytterligare ett rum där Swedish Stokies samlats för årsmöte. Stoke Citys svenska fan club är en av de där levande supportersammanslutningarna som bidrar till att hålla det genuina intresset för engelsk fotboll vid liv.
Men lite nervös är jag ändå. Jag ska prata om Tipsextra-boken med supportrar där de stora flertalet fastnade för Stoke City när de var som allra bäst i början på 1970-talet. De är herrar och några damer som kan sitt Stoke och även sitt Tipsextra. Men det är också då det är som bäst och roligast, när man delar med sig av olika historier från förr och inte minst jag kan ta med mig nya kunskaper.
Även om det var högtidligt så låter det kanske lite överdrivet att ta på sig fracken för ändamålet. Eller åtminstone kanske inte så passande i miljön på Dovas. Det funkade dock finfint och kändes mycket väl avvägt. Huvudskälet till klädseln var dock att en av mina barndomskompisar bara ett par timmar senare skulle installeras som professor på andra sidan vattnet i Stockholms stadshus, där det krävdes frack och tiden var för kort för att hinna byta om.
Onekligen en av mina bästa upplevelser under 2017. Kombinationen med snack om engelsk fotboll med de som kan så mycket och att sedan få uppleva en barndomskompis upphöjas till professor var magisk och jag kan inte annat än känna glädje ända in i märgen när jag tänker tillbaka på vad som nästan kan betecknas som en perfekt dag.
Old School fortsätter sin Regis-vecka med ett gammalt avsnitt av podden.
Vi beger oss till Coventry City och får följa deras väg fram till den där makalösa prestationen när man besegrade ett stjärnspäckat Tottenham Hotspur i FA-cupfinalen 1987.
Genom Cyrille Regis på karriärens vårkant får vi ta del av ett lagbygge där gemenskapen var allt. Dessutom en avslutning om Coventry Citys bajsbruna matchställ på 1970-talet.
Men huvudfokus är den där FA-cupfinalen. Minns den själv som igår.
Cyrille Regis är död. Blott 59 år gammal i hjärtinfarkt. Den kraftfulle och explosive centerforwarden har därmed lämnat oss till förmån för det eviga omklädningsrummet, där han förhoppningsvis åter får träffa sin gamle radarpartner från West Bromwich Albion – yttern Laurie Cunningham.
Den gamle demonmanagern Brian Clough hävdade ju – som en kritik åt de som alltid slog långa höga bollar över mittfältet – att om Gud tänkt sig att fotboll skulle spelas bland molnen, så hade han lagt gräs där. Nu kan det dock vara läge för det, när Regis och Cunningham återförenas kommer det slå gnistor om fotbollen bland molnen.
Old School Football kommer därmed ägna en stor del av veckan åt denne centergigant.
Cyrille Regis minne är större än hans framgångar på plan. Avsaknaden av en samling med stora pokaler är ingenting gentemot det arv han lämnar vidare. Ett arv som alltid lever vidare i fotbollsälskares hjärtan och minnen, inte minst för oss som växte upp med Tipsextra.
Han underhöll oss i tv-sofforna i West Bromwich Albions tröja i slutet av 1970- och början av 80-talet. En av stjärnorna i den bästa Tipsextra-matchen genom tiderna, då WBA vann över Manchester United på Old Trafford med 5-3 den 30 december 1978. Men han var också tongivande i Coventry Citys stora FA-cupskräll 1987, vilket är en av de klassiska FA-cupfinalerna genom tiderna.
Men framförallt gick han i bräschen för svarta spelare inom engelsk fotboll, tillsammans med lagkamraterna Brendon Batson och Laurie Cunningham samt ytterligare några modiga fotbollslirare under 1970-talet. Och för det är hela mänskligheten honom djupt tacksam.
Ladda upp med Old School Football och de två senaste poddarna.
Old School Football Podcast – om stålstadsderbyt, är en ömsom svepande, ömsom dykande och ömsom sidospårsgående podd där vi frodas i de två Sheffield-klubbarnas historia i stort såväl som i Tipsextra.
Old School Football Short Stories, tar upp en av de största spelskandalerna någonsin, vilken briserade på 1960-talet med tre tongivande spelare i Sheffield Wednesday på de anklagades bänk.
Podden finns där poddar finns, men framförallt på:
Imorgon tar Sheffield United emot ärkerivalen Sheffield Wednesday i ett kokhett stålstadsderby i The Championship. Veckans mest intressanta fight och något som kommer firas av med ett extra långt avsnitt av Old School Football Podcast som släpps imorgon runt lunch.
Men vi kan ju redan nu minnas The Blades två stora profiler från 1970-talet. Eleganten Tony Currie och lokalidolen Alan Woodward.
Tony Currie:
Och så en hyllning till Alan Woodward (blott 37 minuter lång):
Ikväll går den första av två ligacupsemifinaler av stapeln. Den stora frågan är ju om Bristol City har skuggan av en chans att rubba ostoppbara Manchester City? Men det är egentligen inte det mest centrala inför matchen. Nä, det viktigaste av allt är att minnas Gerry Gow.
En legendar i Bristol City som dessutom spelade en FA-cupfinal med Manchester City. Gerry Gow hade både utseendet och spelstilen att passa in i 1970- och början av 80-talets engelska fotboll. Old School Football har hyllat honom förr, men känner att det är dags ännu en gång, särskilt med tanke på att hans två klubbar möts just ikväll.
Därmed tilldelas han också en plats bland profilerna på sajten Tipsextraminnen.se.
Tre elvor. Min Wolves-elva och så Urban Wigerts kontring med sin Wolves-elva, men även Urbans egen Tipsextra-elva.
Samtalet fortsätter med Urban Wigert – Tipsextra-kännare och Wolves-supporter. Elvor tas ut och minnen plockas fram, men framförallt blir det en lång kavalkad av magiska fotbollsspelare från förr.
Fenomenet Andy Gray, gåtan Steve Daley och linjeslickaren Dave Wagstaffe. Och så en del Kenny Hibbitt, förstås. Men också när Mel Eves bjöd in Urban i spelarbaren, när Larry Lloyd förstöre IFK Luleås säsong, när Bob Latchford sparkade brorsan i huvudet och mycket annat samt givetvis när Wolves var bäst i världen på 1950-talet.
Är ni tillräckligt gamla nog för att känna igen den senaste engelsmannen som vann engelska ligan? Howard Wilkinson med Leeds United så länge sedan som 1992!
Och han var knappast något superpopulärt val när han anlände till Leeds 1988.
Läste om Stoke Citys legendariske mittback Denis Smith, som också kan ståta med en lång karriär som manager. När han tog över ledningen av West Bromwich Albion 1997 krävde han en bärbar dator så han kunde föra statistik över egna spelare såväl som möjliga köp.
En bra bit bort från Pro-Zone och all den analys som läggs ned idag på minsta detalj. Oh då talar vi ändå 1997 och en så pass stor klubb som WBA.
Den engelska ledarkulturen har tappad sedan 1980-talet och jovialiska man-to-man-managers räcker inte längre till, vilket också bidragit till faktumet att den senaste engelsman som vann ligan var Howard Wilkinson. Dessutom före starten av Premier League.
Läs mer om en genomgång av de engelska och brittiska managernas framgångar (eller frånvaro av framgångar) i en artikel jag skrev för Svenska Fans 2015:
Denis Smith är för övrigt en mittback värd att återkomma till, vilket jag kommer göra längre fram. Stenhård med ett hjärta som pumpade Stoke City. Vann ligacupen 1972 och delaktig i det Stoke som gjorde succé under Tipsextras tidiga år.
Första delen i ett samtal med Urban Wigert. En Wolves-supporter som 2009 gav ut boken Tipsextra – den heliga eftermiddagen, där han förutom ett personligt perspektiv från barndomen och med intervjuer av kända kommentatorer också har kartlagt alla matcher i programmets historia. Få – om ens någon – kan mer om Tipsextra i vårt avlånga land.
skribentper 