Rävspel på transfermarknaden 1967

God morgon!

Få saker är så spännande som rävspel på transfermarknaden från förr. Som lite torsdagsunderhållning tänkte jag skriva om hur det gick till när Evertons manager Harry Catterick snodde mittfältaren Howard Kendall mitt framför näsan på Liverpools Bill Shankly. Året var 1967.

Howard Kendall hade gjort succé som den yngste spelaren någonsin i en FA-cupfinal när han för Preston North End deltog mot West Ham 1964. Bill Shankly hade följt Kendall under en längre period och 1967 skrev Emlyn Hughes på för Liverpool, varpå Shankly utbrast att Liverpool skulle inte släppa in ett enda mål på hela säsongen om de även fick Howard Kendalls signatur. Hela England insåg att Shankly närmade sig Kendall och att det bara var en tidsfråga.

Prestons manager Jimmy Milne var dock inte lika förtjust i idén, då han inte ville att Preston skulle ses som någon farmarklubb till Liverpool. Peter Thompson, Davey Wilson och Gordon Milne (managerns son) hade på senare tid packat väskorna för Anfield.

En kväll knackade det på dörren hemma hos familjen Kendall. Det var Jimmy Milne. Trots att Kendall var 21 år, så var det mest med hans pappa som Milne diskuterade:

”I ´ve got a club for your lad; we´re going to let him go.”

”Is it Liverpool?”, frågade Kendalls far.

”No, across the Road.”

Det hade inte funnits något som helst tecken på att Everton var intresserade, men vad inte Kendall visste var att Harry Catterick satt och filade på ännu en av sina berömda transfercuper. Catterick var ju väl medveten om Shanklys intresse, men också att Liverpool inte agerat. Catterick ringde en journalist och gav honom den exklusiva nyheten att han visste att Kendall var klar för Liverpool, tyvärr. Samtidigt som journalisten skrev så förberedde Catterick affären. Howard Kendall tvekade aldrig och skrev mer än gärna på och när de braskande rubriker kom ut dagen efter där det stod att Bill Shankly värvat Howard Kendall, så var han de facto en Everton-spelare. Catterick gnuggade nog händerna och kanske tog sig ett glas vin. Shankly blev fly förbannad och lämnade in en avskedsansökan, som dock aldrig öppnades av vd:n Peter Robinson, utan upptäcktes i hans skrivbordslåda efter Shanklys död 1981. Journalisten var också fly förbannad, men helt plötsligt gick inte Harry Catterick att nå.

Howard Kendall skulle sedan ingå i Evertons berömda Holy Trinity som spelare och faktiskt också bli The Toffees mest framgångsrika manager genom tiderna på 80-talet. The Holys Trinity bestod av Kendall, Colin Harvey och Alan Ball. Briljanta spelare och Ball värvades bara året innan efter att han blivit utsedd till Englands bäste spelare i VM-finalen mot Västtyskland.

Eller Ball junior, kanske jag ska säga… För det finns en twist till på denna historia. Dagen efter knackade det åter på Kendalls dörr. Denna gång var det Stoke Citys assisterande manager Alan Ball senior.

”We´d like a word with you.”

Pappa Kendall och Howard följde Ball sr till en bekants hus och där satt Stokes manager Tony Waddington. Ball sr var känd för sin svada och förmåga att övertyga och ställde fram en stor whisky-flaska på bordet. Kendalls pappa svarade direkt:

”You can get rid of that for starters.”

På den tiden hade Stoke ett rykte om sig att vara långsamma med att få igenom transferaffärer, men de betalade ofta riktigt bra. Ball sr började lägga fram löfte efter löfte, såsom hus till Kendall och hans föräldrar. Kendalls far satt tyst och lyssnade, men avslutade med frågan:

”Why should my son not sign for Everton? Your son is there.”

Ball sr tystnade, även om han borde förstått att frågan skulle komma, och fick inte ur sig annat än:

”Yes, well, my son will be playing for Stoke City in twelve months time.”

Howard Kendall begav sig till Everton där han senare skulle vinna ligan tillsammans med Alan Ball jr.

Nostalgimorgon – uppe med tuppen