The Swallow Hotel, någonstans i västra London, 1982
Arthur Cox påminde lite om Bill Shankly. Kanske inte samma smått överjordiska utstrålning, men engagemanget var detsamma. Där fanns fler personer i rummet och i ett angränsande rum satt en nervös representant för en bryggerijätte vid namn Alistair Wilson. Han hade tydligen i blixtfart tagit ett flyg från Malta bara för att som Newcastle Uniteds störste sponsor träffa Kevin Keegan. Men det var managern Cox som förde samtalet med den 31-årige superstjärnan Keegan. Uppdraget var delikat. De visste att Keegan var missnöjd i Southampton, men nu skulle de försöka övertala Europas bäste fotbollsspelare 1978 samt 1979 att för blott 100 000 pund flytta upp till Newcastle för att spela i en klubb som var fast förankrad i den engelska andradivisionens mittenskikt. Själva mötet kändes orimligt. Ingen skulle väl tro sina öron om de insåg vad som pågick. Kevin Keegan – på väg till Newcastle United.
Vissa sommardagar är varma och fyllda av glädje och aktivitet, åtminstone för barn som 11-årige Rhys Jones som den 22 augusti 2007 var på väg hem från träning i Croxteth park i Liverpool. Jones spelade i Fir Tree Boys Football Club och älskade fotboll och han älskade Everton Football Club mer än något annat. Han hade inte långt hem. Bara några hundra meter. Över en parkeringsplats. Det var till och med så att hans mamma kunde se honom genom fönstret på vägen hem. Just denna kväll, denna timme, minut och sekund, var dock fel tid att passera parkeringen, då en behuvad gängmedlem sköt mot ett rivaliserande gäng och Rhys Jones råkade komma emellan. En kula träffade. Mamman rusade ut, bara för att 11-årige Rhys Jones skulle dö i hennes armar några minuter senare.
I en serie om fem små inslag om galna tacklingar börjar vi med en stilstudie av Paul ”Gazza” Gascoignes ”överengagerade” insats i FA-cupfinalen mot Nottingham Forest 1991.
Kvällen före FA-cupfinalen 1991 är Paul Gascoigne så mentalt uppskruvad att han inte kan vara still, än mindre kan han sova. Till slut får han en spruta och somnar. Det är hans sista match på engelsk mark och dessutom en chans till få lyfta alla engelska fotbollsspelares dröm – FA-cuppokalen. Det är tydligt att han är övertaggad, men nu går det inte att stoppa. Nästan direkt efter avspark halvmissar han en boll och sätter dobbarna i en Nottinghamspelares bröst. Några minuter senare ger han sig in i en vansinnig tackling av Gary Charles strax utanför eget straffområde. Otroligt nog blir det inget kort, men Stuart Pearce gör 1-0 på frisparken, medan Gazza måste utgå på grund av skada. Spurs vänder dock och vinner till slut finalen. Innan banketten åker laget förbi sjukhuset med pokalen och vinnarmedaljen.
Shrewsbury och Wimbledon är igång samtidigt som jag försöker bekanta mig med kartan över Barking i östra London. Ska se West Ham vs Everton i maj och då tänkte jag passa på att äntligen få grepp om varför just Barking lyckats producera fotbollsspelare som Sir Bobby Moore, Sir Trevor Brooking, John Terry, Bobby Zamora med flera.
Men även mindre lysande lirare som olyckskorpen Glenn Keeley som endast gjorde en halvlek (inte ens det) i Everton då han blev utvisad i ett Merseyside-derby samt uppsnurrad av Kenny Dalglish och Ian Rush. Han fick aldrig dra på sig en blå tröja igen. Men detta Barking… Måste vara nåt i luften? Eller i parkerna..?
Tips om Barking och dess fotbollskultur tas emot med stor glädje.
Idag drabbar Shrewsbury Town och AFC Wimbledon samman i League One. För bortalaget är det en oerhört viktig match i kampen om att klara kontraktet.
AFC Wimbledon, vilka kommer ur det fruktade och ibland något skamfilade Wimbledon FC – The Crazy Gang, är idag en medlemsägd klubb som inte alls strävar efter att locka till sig spelartyper som Vinnie Jones.
Wimbledons historia fängslar och det är en av de där klubbarna som fortfarande slår an en nostalgisk sträng hos oss som älskar engelsk fotboll.
… möts idag i stryktipsmatch nummer 13. Nottingham Forest tar emot Birmingham City. Två klubbar som fått ta del av den ständigt löpande lille mittfältaren med den något glesa hårtäckningen.
Tror Forest tar hem poängen denna gång på klassiska City Ground. Men man vet ju aldrig.
För det handlar ju om det där målet… som fick en hel nation, alltifrån fotbollsfans till danskoreografer att häpna och hoppas. Och så lite om övergången till Derby County.
… pågår just nu. Aston Villa tar emot den gamla rivalen Birmingham City med målet att ta sig upp på den andra direktuppflyttningsplatsen i The Championship. För Birminghams del handlar det om lokal stolthet och strävan efter att stabilisera upp en säsong på svaj …
Ta en kaffe, slå på tv:n (Viasat och Viaplay) och hänge er åt lite söndagsnjutning. Eller så kan ni ta del av lite nostalgiartiklar från Old School Football.
Sitter och klipper det sista i veckans podd som handlar om eleganter. The North London Derby väntar i helgen, men nog saknas där riktiga lirare som Liam Brady och Glenn Hoddle! Old School minns.
För att inte tala om West Hams Bobby Moore och Trevor Brooking. Spelartyper som inte ens finns kvar. Till synes långsamma, men med magiska fötter och med en spelintelligens som gjorde att de visste vad som skulle hända före någon annan. Spelare som Sam Allardyce inte ens skulle ge en chans i U23-laget.
Old School-skribenten Jon Lidberg tar med oss på en resa som handlar om Bobby Moore. Sannolikt den elegantaste halvback som dragit på sig den engelska landslagströjan. Kapten i West Ham, kapten i England och världsmästare 1966.
I veckan bli det en hel del Leeds United när de var som mäktigast. Följ Old School-skribenten Jon Lidbergs artikelserie om en treenighet med herrar som var lika fruktade som skickliga.
Att prata om heliga treenigheter hade mest troligt fått den legendariske Leedstränaren Don Revie att rotera i sin grav. Revie byggde en sammanhållning och “vi mot världen”-attityd som kunde liknas vid en stor lycklig familj, men som också ibland gränsade mot en sekt där man inte tilläts komma in om man inte hade rätt bakgrund. Skrapar man lite på ytan i denna sammanslutna grupp så utkristalliserar sig ändå en treenighet som var navet och kittet i detta Yorkshirebygge.
skribentper 