Etikettarkiv: Tottenham Hotspur

En osannolik övergång i norra London

Att genomföra den förbjudna flytten från Tottenham till Arsenal, utan att stämplas som en Judas och dessutom för all framtid anses som legendar i båda klubbarna… ja, det har nog bara den nordirländske landslagsmålvakten Pat Jennings lyckats med. 

Strax före jul slet jag i det som var kvar i min rätt så glesa huvudbehåring. Jag hade fått i uppdrag att utse Arsenals tio bästa spelare genom tiderna. Svårt bara det. Men det allra svåraste är nästan att ranka David Seaman och Pat Jennings i förhållande till varandra. Jennings är en barndomshjälte för mig, medan Seaman kanske är den som tagit hem de stora pokalerna för Arsenal. Den senare hamnade på en något mer framskjuten plats på listan, men båda är givetvis med. Men mitt hjärta brinner för Jennings, vars övergång till Arsenal är en historia i sig…

Slutet som blev en början

I augusti 1977 stod det klart att den nordirländske landslagsmålvakten och Spurs-legendaren Pat Jennings ansågs vara på väg mot ålderns höst. Och visst, det kanske låg något i detta då han trots allt var 32 år gammal. Han hade varit en viktig kugge i den legendariske managern Bill Nicholsons magiska Spurs och tagit hem en FA-cuptitel (1967), två ligacuper (1971 och 1973) samt en UEFA cup (1972). Säsongen 1972/73 valdes han dessutom till ligans Player of the Year av fotbollsjournalisterna och 1975/76 till samma titel fast av spelarfacket (PFA). Den store och smidige nordirländaren hade spelat i Tottenham sedan 1964. Nu var Bill Nicholson borta sedan några år tillbaka och ledningen valde att inte förnya Jennings kontrakt. Dystra nyheter för Jennings som ville stanna i klubben.

En nordirländsk koppling

I Arsenal fanns en ung manager vid namn Terry Neill. En gång lagkapten i The Gunners som blev minst sagt överraskad när han erbjöds att ta över Spurs 1974, efter Nicholson. En svår tid som inte slutade i dur och Neill själv minns hur han ständigt var utsatt för hot och aldrig riktigt blev accepterad med tanke på hans bakgrund och inte blev det bättre av att resultaten var usla. 1976 fick han lämna Tottenham och samma år kom ett erbjudande att ta över Arsenal. Och han hade ju god koll på en viss Pat Jennings. Dessutom var båda nordirländare.

Det otänkbara blev tänkbart

Neill erbjöd därmed Pat Jennings att göra det otänkbara, vilket han ju själv gjort en gång. Jennings hade inga alternativ utan begav sig till Highbury och så skulle del två av hans fantastiska karriär börja, för Pat Jennings var definitivt inte slut! I Arsenal fanns en lovande trupp med speldirigenten Liam Brady i spetsen och de skulle nå tre FA-cupfinaler på raken (1978, 79, 80) samt en cupvinnarcupfinal (1980), dock resulterade det hela i endast en pokal (1979). Pat Jennings stannade i Arsenal till 1985 och då var han 40 år. 1982 gjorde han som 37-åring succé i VM i Spanien och det skulle bli hela 119 landskamper för Nordirland, vilket än idag gör honom till Nordirlands meste landslagsman. Vid tiden för hans 119:e landskamp var det också världsrekord för antal landskamper överhuvudtaget, vilket innebar att han passerade vår egen Björn Nordqvist (115 landskamper). För Spurs blev det 472 matcher och för Arsenal 327 matcher.

Jennings kanske inte rankas högre än Seaman i en lista med de tio främsta spelarna genom tiderna, men i 70-talets bästa Arsenal-lag är han given. Onekligen får Tottenhams ledning stå modell för en av de allra största missbedömningarna avseende ett karriärslut. Sättet som Jennings lämnade och hans stillsamma personlighet har lett till att han än idag är lika välkommen i båda klubbarna.

Glenn Hoddle, kanske..?

Terry Neills orädda ambitioner sträckte sig dock längre än Jennings. Han värvade Malcolm ”Super Mac” Macdonald från Newcastle och 1979 försökte han få över en ung argentinare vid namn Diego Maradona och Spurs lovande speluppläggare Glenn Hoddle. Vet inte riktigt hur man ska hantera en bild av ett lag med Brady, Hoddle och Maradona… Men det blev inget och i Hoddles fall var det aldrig något alternativ, eller som han konstaterade:

”I don’t think my brother would have ever spoken to me again if I had joined Arsenal.”

Hoddle fortsatte i Spurs och skulle bli en av dess allra största lirare genom tiderna och ledarfigur i ett nytt välspelande lag under 80-talet, vilka följde den ärorika traditionen som en gång etablerades av Arthur Rowe och hans Push and Run-taktik samt fullföljdes av Bill Nicholson. Pure football, som man säger.

Hoddle blev en hjälte i Spurs. Jennings en vördad man i både Spurs och Arsenal.

Pat Jennings - Nordirland (Spanien 1982)

Annons

Tio största skrällarna som fått lyfta ligatiteln

Den största skrällen i Premier Leagues historia är tveklöst när Leicester City vann ligan 2015/16. Ja, inte bara i Premier Leagues historia, utan ända sedan engelska ligan startade 1888. Men hur ser konkurrensen ut egentligen?

Låt oss ranka tio andra skrällar (förutom Leicester) i den engelska fotbollshistorien.

10. Everton, 1932

1928 vinner Everton ligan med ett fantastiskt lag och den store stjärncentern Dixie Dean avslutar säsongen med ett hattrick mot Arsenal, vilket innebär att han når ett rekord som aldrig kommer att slås på 60 mål på en ligasäsong. Men 1930 hamnar The Toffees sist i högsta divisionen och åker ur för första gången någonsin. Redan säsongen därefter vinner man division 2, för att påföljande säsong 1932 också ta hem ligatiteln som nykomlingar. Året efter skulle man dessutom ta hem FA-cupfinalen i en match där tröjnummer bars för första gången. Everton var redan vid tiden ett etablerat storlag och med tanke på vilka spelare de hade så undrar man snarare hur många pints som gick ned säsongen de åkte ur och efter några halvtaffliga säsonger vann man åter ligan 1939.

9. Blackburn, 1995

Blackburn Rovers vann ligan 1995 var ett av de första penningdopade lagen under några år. Efter uppflyttning från tvåan 1992 satsades det friskt och 1993 hamnade laget fyra, 1994 tvåa och till slut togs titeln 1995. De köpte de bästa spelarna, men falnade rätt snart när andra lag pyntade in ännu mer pengar.

8. Liverpool, 1947

Bill Shankly byggde Liverpools första stora era på 60-talet med två titlar, men den första ligatiteln togs redan 1947, det vill säga direkt efter kriget och måste ändå ses som lite av en skräll då det var rätt många år före kriget som Liverpool var en klubb att räkna med. Dessutom åkte man ur högsta serien på 50-talet och Bill Shankly fick ta över en rätt risigt mående klubb. Rätt ok skrällvarning på denna. Ej heller några magnifika spelare jämfört med stjärnorna hos 50-talsgiganterna Manchester United och Wolverhampton Wanderers.

7. West Bromwich, 1920

West Bromwich Albions ligaseger första säsongen efter första världskriget 1920 ger lite skrällvibbar, men å andra sidan vann de division 2 1911 och hade dessutom hela sex FA-cupfinaler bakom sig sedan 1886 och den senaste 1912, så någon jätteskräll kunde det knappast röra sig om.

6. Aston Villa, 1981

Nu ökar dock skrällnivåerna något, för visst kan man höja ögonbrynet för Aston Villas ligaseger 1981. Laget byggdes rätt målmedvetet av managern Ron Saunders efter uppflyttningen till ettan 1975. Klubben tog dessutom hem ligacupen 1975 och 1977 och ligabucklan lyftes efter flera säsonger på tabellens övre halva dock utan att hamna bättre än fyra. Året efter ligasegern lyckades laget med en ännu större bedrift, då man spelade hem Europacupen 1982, därefter föll dock allt isär.

5. Leeds, 1992

Leeds Uniteds ligaseger 1992 är också en liten saga. Upp från division två 1990, fyra i högsta ligan 1991 och ligatitel 1992, sedan gick det sämre under ett antal år. Däremot hade man samlat ihop till ett rätt unikt lag med flertalet storspelare. Så vi får se det som en skräll med lite guldkant.

4. Nottingham, 1978

Brian Cloughs Nottingham Forest vann division två 1977, bara för att ta hem ligatiteln 1978, på samma sätt som Liverpool, Everton, Spurs och Ipswich gjort tidigare under århundradet. Nottingham nöjde sig dock inte med ligatiteln, utan tog även hem Europacupen två år på raken, två ligacuper och ytterligare en final. Och det lag Clough samlat ihop var riktigt vasst redan i tvåan. Det kryllade av blivande storspelare. Lite på samma sätt gick det när samme Clough tog upp Derby County från division 2 1969, bara för att ta hem ligan 1972. Även här byggde han ett riktigt bra lag med flertalet storspelare. Dessutom blev det ytterligare en ligatitel 1975, dock under managern Dave Mackay.

3. Chelsea, 1955

Chelsea skrällde 1955 då den forne Arsenal-spelaren Ted Drake omvandlade klubben som aldrig vann, men gärna köpte spektakulära spelare, kallades för The Pensioners efter ett hem för krigsveteraner i närheten av Stamford Bridge och var ett kärt ämne bland skämten i Music Hall-branschen, till ett mästarlag. Mycket tack vare utveckling av egna produkter. Dock blev det bara ett one season wonder, vilket talar för skrällmöjlighet, men de hade funnits i högsta divisionen ett tag, dock ofta för det mesta dåligt placerade.

2. Tottenham Hotspur, 1951

1935 kom Tottenham Hotspur sist i division 1 och det dröjde till 1950 innan laget lyckades vinna division 2. Bakom sig hade Spurs endast två FA-cuppokaler från 1901 och 1921. Skrällvarning och en pint närmar sig. Särskilt eftersom laget gjorde som Everton 1932, man vann ligan på första försöket 1951. Dessutom med en helt ny spelstil, som gick under beteckningen Push and Run utvecklad av deras manager Arthur Rowe. Tyvärr visade det sig att laget var rätt bra ändå. Man kom tvåa 1952, men sedan skulle det dröja till sextiotalet då en av Rowes spelare – Bill Nicholson – ledde laget i en magnifik storhetsperiod. Förutom Nicholson fanns där även en ytterback vid namn Alf Ramsey i detta Spurs-lag. Behåll det namnet i minnet. Värt att notera är också att Spurs fram till denna tidpunkt som bäst hamnat trea i ligan 1934 och var – likt Leicester i modern tid – ett yoyo-lag mellan division 1 och 2.

1. Ipswich Town, 1962

Säsongen 1956/57 vann den gamle Spurs-spelaren och numera lovande managern Alf Ramseys Ipswich division tre södra och 1961 spelades division 2 hem. En fullkomligt formidabel prestation för en klubb utan några större resurser eller några framstående stjärnor. En del av förklaringen var Ramseys taktiska innovation att flytta ned inrar till yttermittfältspositioner, vilket gav en 4-3-3 formation istället för den då rådande 2-3-5. Också en mycket framgångsrik metod som under Ramseys tid som engelsk förbundskapten – då han tog VM-titeln hem till England. Klubben gick faktiskt hela vägen och vann ligamästerskapet 1962 med höjdpunkter som 5-2 mot Everton, 3-0 mot Aston Villa och 5-0 mot Manchester United. Lite tur i oturen var nog att den tidens stora dominanter – Wolverhampton Wanderers och Manchester United – båda underpresterade rejält. Fjolårssäsongens dubbelvinnare och eleganterna Tottenham Hotspurs hamnade trea, men orkade inte riktigt hela vägen fram denna gång. De vann dock FA-cupen för andra året på raken, vilket nog tog en del fokus och ork. Att sedan ett lag skulle vinna The Double två år på raken var i princip otänkbart, vilket givetvis även satte upp mentala hinder för Bill Nicholsons Spurs.

ligan 62.jpg


Eleganterna

Sitter och klipper det sista i veckans podd som handlar om eleganter. The North London Derby väntar i helgen, men nog saknas där riktiga lirare som Liam Brady och Glenn Hoddle! Old School minns.

Dator_podd

För att inte tala om West Hams Bobby Moore och Trevor Brooking. Spelartyper som inte ens finns kvar. Till synes långsamma, men med magiska fötter och med en spelintelligens som gjorde att de visste vad som skulle hända före någon annan. Spelare som Sam Allardyce inte ens skulle ge en chans i U23-laget.

Podden kommer senare under eftermiddagen, men gå gärna in och läs Jon Lidbergs första artikel i serien om Bobby Moore eller läs en artikel från 2015 om Trevor Brooking. Det blir desto mer Brady och Hoddle i podden.

Brady

 

 


Inför stryktipsmatch 3. Everton vs Tottenham

På lördag möts två traditionstyngda klubbar i ligapremiären, då Everton tar emot Tottenham Hotspur i stryktipsmatch 3. Två storheter vars förutsättningar och historik är vitt skilda, men ändå inte…

Läs hela artikeln inför ligapremiären mellan Everton och Spurs på Tippastryktipset.nu


Inför matcherna på söndag

God morgon!

Visserligen utanför stryktipset, men det går inte att undvika de två stora matcherna i helgen. Arsenal tar emot Leicester och Manchester City går en fight mot Tottenham. Vi får hålla oss till på söndag, men då smäller man av vårsäsongens stora ligafyrverkeri. Hittills. Så oerhört viktiga är de tu matcherna. Inte avgörande, men väldigt fingervisande.

Läs hela artikeln på Tippastryktipset.nu


Spurs – Push and Run

Push and Run, var en taktik som byggde på rörelse, snabba passningar och inte att du skulle utmana och dribbla. Det var Tottenhams manager Arthur Rowe som på 50-talet genomförde idén i England, inspirerade av de ytterligt begåvade ungrarna. Klubben som inspirerats av Harry Hotspur la därmed grunden till att bli för evigt sammankopplade med underhållande fotboll. Bill Nicholson spelade i Rowes Push and Run- lag och tog som manager under 60- och 70-talet spelidén till ytterligare en nivå och än fler framgångar. Andan sträckte sig ända fram till 80-talet och början av 90-talet med Spurs-lag som vimlade av fantastiska och eleganta spelare.

Ett reportage om Spurs historia inför deras hundraårsjubileum 1982. Arthur Rowe och Bill Nicholson intervjuas. Magisk fotbollshistoria.


%d bloggare gillar detta: