Ikväll spelas ligacupsemifinal på Stamford Bridge och som uppladdning kan det kanske passa med tveksamma laguttagningar. Nämligen Old School Footballs egna.
För några år sedan roade jag mig med att ta ut Chelsea bästa elva bestående av spelare aktiva under 1980-talet samt Arsenals motsvarande fast med spelare aktiva på 1970-talet.
Vad anser ni? Andra spelare än de uttagna som bör ta plats? Ja, förutom givna herrar som Kerry Dixon och Liam Brady.
I #oldschoolfootballpodcast #15 om 80-talets bästa målskyttar. Lee Chapman var en av dom som inte kom med bland de tre främsta, men ändå värd att lyfta fram.
Få spelare trollbinder lika mycket som målskyttarna. Old School Football Podcast går igenom de allra bästa genom tiderna och fokuserar lite extra på 80-talets hjältar.
Minnen kommer åter. Likt vågor av vällust bärs namnen fram. De allra största – Jimmy Greaves, Dixie Dean, Steve Bloomer, Alan Shearer och Thierry Henry med flera. Men kanske främst 80-talets hjältar av vilka de tre främsta kommer utnämnas. Men namnen… Luther Blisset, Peter Withe, Steve Archibald, Kevin Keegan, Gary Lineker, Alan Smith, Ian Rush, Kerry Dixon, John Aldridge med flera kommer att nämnas och beskrivas.
Den bäste tränade minst. Mustaschen som beamades ned i straffområdet och den där FA-cupfinalen där de möttes. De två bästa målskyttarna på 80-talet.
Derby Countys och Englands Steve Bloomer gjorde 317 mål 536 ligamatcher, vilket ger 0,59 mål per match. Fem gånger vann han skytteligan mellan 1896 och 1904. Sången Steve Bloomers Watching har sjungits på Baseball Ground och numera Pride Park sedan dess. I podden på fredag handlar det om målskyttar. Främst på 80-talet, men också några Old Boys…
När jag besökte Svenska Fans för inspelning av podden förra torsdagen drack jag kaffe ur en riktig nostalgimugg. Kände mig som Lennart Hyland. Ja, eller Fredrik Belfrage, dock inte som Janne Jingryd. För mig är Hyland och Belfrage lite av Go´morron Sveriges svar på Bondfilmernas Sean Connery och Roger Moore. Jingryd är mer en George Lazenby eller kanske ännu mer en Timothy Dalton. Lite av en smak- och generationsfråga, helt enkelt. Go´morron Sverige var alltid det första momentet i den långa och härliga lördagsritual som sedan toppade med Tipsextra för att avslutningsvis övergå i lite mer klassisk lördagsunderhållning på tv.
Dags för den andra delen av historien om Brian Clough. Vi följer honom från den olycksaliga tiden i Leeds till erövringen av Europa.
När Brian Clough tog över Leeds United höjdes inte bara ögonbryn, det var som om Ronald Reagan helt plötsligt skulle få ett erbjudande från Sovjetunionen att ta över ta över efter Leonid Brezjnev. Det existerade inte ens i fantasin, förutom hos Leeds Uniteds styrelse som gjorde den befängda idén till verklighet. Något som slutade i katastrof.
Men Brian Clough skulle istället ta över ett Nottingham Forest på dekis och göra laget till herrar över Europa. Ofta med hjälp av att gå mot strömmen. Som vanligt när det gällde Brian Clough som inte bara blev en legendar, utan också en legend.
Old School Football – i väntan på lördag!
Podden släpps som vanligt klockan 11.30, men det går att tjuvlyssna redan nu på:
Klockan 11.30 är det dags för Old School Football Podcast #13.
70- och 80-talets mest kontroversielle, mest underhållande, mest egoistiske, mest humoristiske… Ja, den managern som hade mest av allt, hela tiden – Brian Clough – kommer Old School Football Podcast att ägna två avsnitt med start just denna fredag.
I detta avsnitt följer vi Clough från spelarkarriär till succén med Derby County. Lagbygget han nog var mest stolt över. Runt universums mittpunkt, åtminstone enligt honom själv, cirklade stora stjärnor, mindre stjärnor, tal show-värdar, Muhammed Ali, ordförande Sam Longson med mera med flera.
Old School Football – i väntan på lördag. Klockan 11.30 på lördagar.
På söndag står Wembley i full blom då Manchester City och Liverpool möts i ligacupfinalen. Tippa stryktipset tar en liten titt på dess historia, vilken även sammanfaller med vår egen Tipsextra-era.
skribentper 