Old School fortsätter sin Regis-vecka med ett gammalt avsnitt av podden.
Vi beger oss till Coventry City och får följa deras väg fram till den där makalösa prestationen när man besegrade ett stjärnspäckat Tottenham Hotspur i FA-cupfinalen 1987.
Genom Cyrille Regis på karriärens vårkant får vi ta del av ett lagbygge där gemenskapen var allt. Dessutom en avslutning om Coventry Citys bajsbruna matchställ på 1970-talet.
Men huvudfokus är den där FA-cupfinalen. Minns den själv som igår.
Sunderland förlorade nyss i derbyt mot Middlesbrough och FA-cupsagan är all för denna gång. Dessutom ligger man sist i The Championship och frågan är hur denna historiska gigant ska orka klättra uppåt igen? Klubben som den 29 november 1969 mötte Wolverhampton borta i den allra första Tipsextra-matchen någonsin. Och bara några år senare tog de hem FA-cupen i vad som än idag är en av de största finalskrällarna någonsin. Vi tar oss tillbaka till den 5 maj 1973…
Sida vid sida kliver de ut på den berömda gräsmattan. Ljudet från läktarna är öronbedövande. Sunderland och Leeds. I en FA-cupfinal som gått till historien som den kanske största skrällen under efterkrigstiden.
Veckans podcast fokuserar helt och hållet på helgens semifinaler i FA-cupen. Sveper över semifinalernas historia ur årets fyra semifinalisters perspektiv.
Många är nog de nostalgiker som känner ohejdad vällust inför världens äldsta fotbollsturnering – FA-cupen – där drömmar förverkligas. Visserligen lite mindre magnifik ur nutida spelare och allmänhetens ögon, men för de fyra lag som deltar i helgens semifinaler är det en dröm som lever och som de kommer kämpa för varje grässtrå för att få uppleva.
Old School Football minns upplevelsen av semifinaler som inte kunde ses. Minns glädje, värme, sorg och besvikelse. Dessutom görs ett svep över FA-cupens semifinalers historia ur dagens fyra semifinalisters perspektiv. Manchester United, Everton, Crystal Palace och Watford FC. Storhetstider, skrällar och motstånd. Men också fakta. Vilka som har flest FA-cupsemifinaler? När var Old
Etonians som bäst? Hur gick det för Brian Clough? Och varför vill man inte möta Newcastle och Manchester City.
Nedräkning inför semifinalerna i FA-cupen i helgen. Börjar med att minnas via en artikel från ifjol om Stoke City vilka åkte på två tunga och knäckande semifinalförluster mot Arsenal i början på 70-talet.
Det finns många glädjeämnen att hämta hem från möten med just Watford. Inte minst FA-cupfinalen 1984.
Tv-bilderna kablades ut över världen med en Elton John rörd till tårar. Popikonen hade som ordförande starkt bidragit till Watfords magiska resa upp i seriesystemet och nu kunde allt krönas med en FA-cupbuckla. Laget med Luther Blisset, Nigel Callaghan och John Barnes. Ja, inte fasen fanns det väl någon som tänkte på det blåa gänget som också tagit sig till Wembley. Faktiskt för andra gången samma säsong. I ligacupfinalen hade Everton dock fått stryk av Liverpool FC, men just denna eftermiddag var den unge managern Howard Kendall med sitt lovande gäng mer än beslutsamma.
Om ni är lite sugna på uppladdning inför helgens begivenhet – den femte omgången i FA-cupen – gå gärna in och läs om matcherna på Tippa stryktipset samt ta del av en lite väl hastigt utkastad artikel något i affekt där jag beskriver FA-cupen som fansens turnering och ondgör mig något över alla trista förståsigpåare som tycker den är meningslös och att man borde fokusera helt på ligan och Champions League istället.
Sida vid sida kliver de ut på den berömda gräsmattan. Ljudet från läktarna är öronbedövande. Sunderland och Leeds. I en FA-cupfinal som gått till historien som den kanske största skrällen under efterkrigstiden.
Leeds var regerande FA-cupmästare och ett av de lag som år efter år var med i kampen om titlar. The Mighty Leeds eller The Dirty Leeds, lite beroende på vem man frågade. Ett benhårt, ibland cyniskt lag som byggde sin storhet på en generation spelare med fantastisk sammanhållning. Managern Don Revie ville ha det så och var på den tiden nyskapande med sin inställning som inte lämnade något åt slumpen och där resultat, inställning och kollektivet var ledstjärnor. Det var också ett Leeds som kunde spela fantastisk fotboll och om storhetstiden definieras från mitten av 60-talet fram till 1974, utvecklades laget fotbollsmässigt för att under 70-talet underhålla lika mycket som man var disciplinerade, fysiskt starka och effektiva.
FA-cupen i helgen. För en nostalgiker cupernas cup. Och nu ska agnarna skiljas från vetet, då kvartsfinal väntar för segrarna. Vi minns en av de allra bästa finalerna genom tiderna – Everton vs Sheffield Wednesday 1966.
Se unika bilder från en klassisk Pathé-inspelning:
Harry Catterick lämnade Sheffield W för att ta över Everton med uppdraget att bygga ett mästarlag. Redan 1962/63 tog The Toffees hem ligasegern, men med ett lag som bara delvis var byggt av Catterick. Efter en ganska så medioker ligasäsong 1965/66 var Cattericks lag på frammarsch i FA-cupen istället och väl framme i finalen det enda lag sedan Bury 1903 som tagit sig till final utan ett enda insläppt mål.
Petade stjärnan
Den ofta hänsynslöse, men fingertoppskänslige Catterick valde att inför finalen peta stjärnan och landslagsmannen Fred Pickering till förmån för en ung och oprövad Mike Trebilcock. Pickering hade dragits med en skada och Catterick trodde inte att han var tillräckligt matchtränad.
Trebilcock själv:
”We were all sitting around having lunch on the Friday and Tommy Eggleston (reds anm: tränare) came over to the table and said, “Mike, the boss wants to see you”, John Hurst (reds anm: lagkamrat) said, “you must be playing, Treb”. “I said, No, I Won´t be playing.”
Trebilcock, och även övriga i laget, trodde att det bara var en plats där det rådde viss tveksamhet och det var om rutinerade Sandy Brown eller den lovande egna produkten Tommy Wright som skulle spela högerback.
Catterick hade samlat alla fyra och meddelade:
”At a time like this decisions have to be made. And I´m the one who has to make them. Tommy, I´m putting you back in and leaving Sandy out. Fred, I´m leaving you out and putting Mike in.”
Därefter riktade han blicken mot Trebilcock och Wright:
”You two can go as these two will want to say something to me now.”
Och det var det, resten är historia, men säger en del om Cattericks rationella och fullkomligt distanserade sätt att hantera sina spelare.
Tv får en unik inblick inför finalen
Före match fick dessutom Pathé nästan fri tillgång till att filma inne i lagens omklädningsrum. En på den tiden unik inblick i hur fotbollsspelare förberedde sig inför match. Också intressant med tanke på att Harry Catterick avskydde tv och försökte få med sig Liverpool FC och Bill Shankly att förbjuda tv-sändningar på Goodison och Anfield. Shankly hade dock inte samma animositet mot media, vilka ofta blev skottens språkrör för oneliners. Istället blev just Merseyside-derbyt i FA-cupen 1967 föremål för en mycket uppmärksammad tv-sändning där drygt 64 000 var på plats på Goodison och ytterligare drygt 40 000 såg matchen live på en gigantisk tv-skärm på Anfield. Evertons målvakt Gordon West ska – halvt på skämt och halvt på allvar – menat att någon måste betalat Catterick för att släppa in tv-kamerorna inför en så viktig match som en FA-cupfinal.
Vändningen och Eddie Kavanagh
Evertons målnolla spräcktes redan i den 4:e minuten efter mål av Jim McCalliog. Dessutom ökades siffran på till 2-0 i den 57:e genom David Ford. Laget som Harry Catterick lämnade 1961 eftersom han inte fick de resurser han ville ha för att köpa spelare, främst centern Joe Baker som skulle bli den sista pusselbiten som tog Sheffield W från en andraplats 1960/61 till en titel. I Everton fanns dock medlen i och med Littleswoods-miljonären John Moores. The Mersey Millionaires eller The Checkbook Millionaires var vanliga epitet på den tidens Everton.
Men så kom vändningen. Unge Mike Trebilcock gör två mål inom loppet av fem minuter och helt plötsligt har matchen vänt och Eddie Kavanagh stormar överlyckligt in på plan i vad som måste anses som den mest berömda planrusningen genom tiderna. Det krävdes en rugbytackling från en polisman för att avsluta och Kavanagh fördes vänligt med bestämt ut från arenan. Säkerheten var dock inte på samma nivå då som nu, så Kavanagh var åter inne för att uppleva sitt Everton och lagkaptenen Brian Labone lyfta pokalen. Kavanagh är en kultfigur sedan dess och har faktiskt en egen rubrik (bland alla managers och spelare) i The Everton Encyclopedia. Kavanagh var en av tre kändisar på läktaren, då även John Lennon och Paul McCarthy ska ha varit på plats.
Derek Temple avgör
Efter ett misstag av Gerry Young avgör Evertons ytter Derek Temple och för andra gången i cupens historia har ett lag kommit från ett tvåmålsunderläge (Blackpool 1953 var först ledda av Stanley Matthews) för att vinna innan övertid. Sheffield W – å andra sidan – blev det första laget att tappa en tvåmålsledning och förlora innan övertid med fullt manskap på plan, eftersom Bolton 1953 trots allt spelade med nio man efter skador under matchen.
Temple konstaterade själv:
”Blimey, if I´d missed that and we´d lost, I wouldn´t have been able to show my face on Merseyside again.”
Även om Harry Catterick tog två ligaguld, så var det nog FA-cupsegern han höll högst. Det var varje skolpojkes dröm, så även Cattericks, och det räddade honom sannolikt från sparken eftersom säsongen gått dåligt i övrigt då det var tre år sedan förra titeln, något som inte tolererades av otålige ägaren John Moores. Dessutom hade han bärgat den första FA-cupen till Everton på 33 år. Catterick ska knappt ha släppt bucklan under firandet, något som en del spelare som inte gillade honom påtalades genom viskningar.
Harry Catterick var nämligen – främst under Everton-tiden – inte särskilt populär. Respekterad och ofta över gränsen till fruktad, men inte populär. Hans personlighet har ofta betraktats som en gåta, men det är en annan artikel.
Everton vs Sheffield W 3-2
Mål: McCalliog (4), Ford (57), Trebilcock (59, 64), Temple (74)
Everton: Gordon West, Tommy Wright, Ray Wilson, Jimmy Gabriel, Brian Labone, Brian Harris, Alex Scott, Mike Trebilcock, Alex Young, Colin Harvey, Derek Temple
Sheffield W: Ron Springett, Will Smith, Don Megson, Peter Eustace, Sam Ellis, Gerry Young, Graham Pugh, John Fantham, Jim McCalliog, David Ford, John Quinn
Lottat i FA-cupen. Femte omgången och agnarna ska skiljas från vetet. Det är nu det händer. Nu närmar sig möjligheten för lag att nå kvartsfinalen och därmed känna lukten av Wembley.
Chelsea v Manchester City
Reading v West Bromwich Albion or Peterborough United
Watford v Leeds United
Shrewsbury Town v Manchester United
Blackburn Rovers v Liverpool or West Ham United
Tottenham Hotspur v Crystal Palace
Arsenal v Hull City
AFC Bournemouth v Everton
Dags att minnas en klassisk FA-cupfinal från 1971 mellan Arsenal och Liverpool, där The Gunners tog hem The Double efter ett makalös mål av Charlie George.
Lördag. Ett varmt och soligt Wembley. Arsenal bär sina gula tröjor och är nyligen korade ligamästare efter seger mot ärkerivalen Tottenham Hotspurs tidigare på måndagen samma vecka. Jakten på dubbeln går in i sitt slutskede.
skribentper 