Kategoriarkiv: Nostalgimorgon – uppe med tuppen

Klassiska FA-cupfinaler: Arsenal 1971

God morgon!

Lördag. Ett varmt och soligt Wembley. Arsenal bär sina gula tröjor och är nyligen korade ligamästare efter seger mot ärkerivalen Tottenham Hotspurs tidigare på måndagen samma vecka. Jakten på dubbeln går in i sitt slutskede.

Arsenals 60-tal var minst sagt dystert. Enda decenniet sedan 30-talet som klubben inte lyckats ro hem en titel. Lite plåster på såren var Inter Cities Fairs cup viktorian 1970, men att de skulle stå inför en unik dubbel lördagen den 8 maj 1971 hade väl ingen förväntat sig. Kanske allra minst lagets egna fans. Men nu var de där, efter att precis ha säkrat en ligaseger endast en poäng före Leeds United. Jämfört med lag som Leeds, Everton, Manchester City och ännu Manchester United hade The Gunners knappast något glamouröst gäng. Men de vann matcher, så till den milda grad att de nu stod öga mot öga med Bill Shanklys Liverpool. Ett Liverpool som ömsade skinn och var på väg in i en generationsväxling.

Läs hela artikeln på Svenska Fans.


Klassiska FA-cupfinaler: Sunderland vs Leeds

God morgon!

Sida vid sida kliver de ut på den berömda gräsmattan. Ljudet från läktarna är öronbedövande. Sunderland och Leeds. I en FA-cupfinal som gått till historien som den kanske största skrällen under efterkrigstiden.

Leeds var regerande FA-cupmästare och ett av de lag som år efter år var med i kampen om titlar. The Mighty Leeds eller The Dirty Leeds, lite beroende på vem man frågade. Ett benhårt, ibland cyniskt lag som byggde sin storhet på en generation spelare med fantastisk sammanhållning. Managern Don Revie ville ha det så och var på den tiden nyskapande med sin inställning som inte lämnade något åt slumpen och där resultat, inställning och kollektivet var ledstjärnor. Det var också ett Leeds som kunde spela fantastisk fotboll och om storhetstiden definieras från mitten av 60-talet fram till 1974, utvecklades laget fotbollsmässigt för att under 70-talet underhålla lika mycket som man var disciplinerade, fysiskt starka och effektiva.

Läs hela artikeln på Old School Football.


Upplev The Swinging Sixties förlängning…

… genom att lyssna på Old School Footballs senaste Podcast.

Gå in och lyssna eller prenumerera på iTunes

Finns även på Svenska Fans Fan Radio

Crescendot kom nog strax efter, närmare bestämt på 70-talet. Ett av de stora tillfällena var när Chelsea besegrade mäktiga Leeds i FA-cupfinalen 1970 med Peter Osgood, Charlie Cooke och Alan Hudson och company.

Samma säsong vann Everton ligan med eleganterna i mittfältstrion The Holy Trinity i spetsen. Howard Kendall, Alan Ball och Colin Harvey. Något jag återkommer till framöver, men nu tänker jag på Chelseas FA-cupfinal mot Leeds. Samtidigt vann Joe Mercers magiska City med Colin Bell, Francis Lee och Mike Summerbee ligacupfinalen över Jeff Astles West Bromwich.

Den första finalen sändes i Sverige den 11 april 1970 och slutade 2-2. Peter Houseman och Ian Hutchinson gjorde målen för Chelsea medan Jack Charlton och Mick Jones nätade för Leeds. Det var också klubben från Yorkshire som dominerade och Chelsea fick vara rätt nöjda med oavgjort. Bland annat hade David Webb oerhört svårt att stoppa Leeds ytter Eddie Gray. Den lekstugan bommades dock igen då man i returen satte mittbacken (och en av ligans fulaste spelare, tillsammans med Leeds Norman ”Bite Yer Legs” Hunter”) på högerbacksplatsen – Ron ”Chopper” Harris.

Men mötet som troddes bli brutalt, blev istället underhållande (ja, eller brutalt och underhållande), vilket även fortsatte i omspelet där Leeds tog initiativet. Mick Jones gav Yorkshire-laget programenligt ledningen och nu fanns väl inget som kunde stoppa dem..? Men efter ett magiskt samspel mellan Peter Osgood och Charlie Cooke var det kvitterat av ”The Wizard of Os” – Peter Osgood. Dessutom avgjorde David Webb på nick efter ett långt inkast. En makalös revansch efter förnedringen i första finalen av Eddie Gray. Jätten var fälld och Chelseas Swinging Sixties-gäng skrev in sig i historien.

 

Det var också i denna final som Eddie McCreadie satte in sin berömda karatespark mot Billy Bremner, vilken inte resulterade i något annat än en kontring och lysande målchans för Chelsea… Just omspelet dömdes om av domaren David Elleray 1997 (givetvis via tv-bilder) och han delade ut sex röda kort och tjugo gula…


Waddingtons Stoke

God morgon!

När 60- går över till 70-tal var Tony Waddingtons lagbygge redo för framgång och under några år blev Stoke City en kraft att räkna med.

I juni 1960 anländer Tony Waddington till Stoke City, ett lag i andradivisionen med ett stadigt sjunkande publiksnitt som under 1960/61 bottnade på under 10 000 åskådare. Det lägsta sedan 1908.

Tony Waddington – känd för sin list på spelarmarknaden – riktade blicken mot Blackpool och den gamle Stoke-legendaren Stanley Matthews. Inför BBCs kameror skrev den gamle hjälten – då 46 år – på för The Potters och hans come back i en match mot Huddersfield den 28 oktober 1961 sågs av 35 974 förväntansfulla på Victoria Ground. Visserligen hade Waddington betalat en dyr slant för den åldrade gentlemannen, men det övertrumfades med råge av betydligt högre publiksiffror och 1962/63 vann Stoke andradivisionen. Stanley Matthews pensionerade sig som 50-åring 1965. En av de främsta spelarna i engelsk fotboll någonsin. Kanske den allra främsta.

Läs hela artikeln på Old School Football (Svenska Fans)


Semestern är över – äntligen poddfredag!

bild_mikrofon

God morgon!

Nu är Old School Football tillbaka i full kraft efter ett jul- och nyårsuppehåll. Och jag börjar med att släppa det femte avsnittet i Old School Footballs Podcast. Klockan 11.30.

Efter lite jul- och nyårsuppehåll är Old School Football Podcast tillbaka och vältrar sig i en kokande gryta av kreativitet, party och fotboll runt Kings Road i London. The Swinging Sixties.

The Swinging Sixties eller kanske än hellre Swinging London, Harold Wilson, Peter Osgood, Charlie Cooke, Alan Hudson, 60- och 70-tal, Vogue, Rachel Welch och begåvningar, men också lite 80-tal, Lee Chapman, Pat Nevin, Alan Birchenhall och varför det alltid är bättre att stå kvar på perrongen när tåget går.

Det blir även lite om The Athens Hilton Party, FA-cupens tredje omgång såväl som en final och så säger jag återigen fel när jag kallar den kände fotografen Terry O´Neill för Terry Neill. Ja, och så reciterar jag en litterär strof ur Vogue på knackig engelska.

Annars är det som vanligt. Varje fredag. Podden där det bökas extra mycket i leran från förr

Fotbollsnostalgi, bikt och berättande. Minst en kvart och högst tjugo minuter. Varje vecka på fredagar 11.30 släpps nya tidlösa avsnitt av Old School Football Podcast.

Gå in och prenumerera på iTunes

Finns även på Svenska Fans Fan Radio

 


En kamp mot historien

Skrev en liten artikel på Everton Svenska Fans om mitt eget Everton FC och deras för närvarande rätt tuffa kamp mot en ärofylld historia. Det är fler klubbar som tampas med detta numera. The Toffees är dock ett bra exempel när hopp tänds hos vilande historiska bestar. Inte säker på att alla håller med, men det är så här det känns.

Efter en ovanligt stabil insats besegrades Carlisle med 3-0 och Everton är nu i femte omgången i turneringen som kan rädda Roberto Martinez.

Läs hela artikeln på Everton Svenska Fans.

 


Jullovsmorgon med Old School Football

Jullovsmorgon del 3.


Jullovsmorgon med Old School Football

Jullovsmorgon del 2.


Juldagen ingen poddfredag

God morgon!

Under jul och nyår tar podden paus, men lyssna gärna på de avsnitt ni ännu inte hunnit ta del av. Historien förändras ju inte, så de är aktuella när som var som och hur som.

Fotbollsnostalgi, bikt och berättande. Minst en kvart och högst tjugo minuter. Varje vecka på fredagar 11.30 släpps nya tidlösa avsnitt av Old School Football Podcast.

Gå in och prenumerera på iTunes

Finns även på Svenska Fans Fan Radio

Pausen gäller juldagen och nyårsdagen, men därefter är jag åter med förvirrat nostalgisnack. Varje fredag.

God fortsättning!


Jullovsmorgon med Old School Football

Jullovsmorgon del 1.


%d bloggare gillar detta: