Etikettarkiv: Ipswich Town

Tio största skrällarna som fått lyfta ligatiteln

Den största skrällen i Premier Leagues historia är tveklöst när Leicester City vann ligan 2015/16. Ja, inte bara i Premier Leagues historia, utan ända sedan engelska ligan startade 1888. Men hur ser konkurrensen ut egentligen?

Låt oss ranka tio andra skrällar (förutom Leicester) i den engelska fotbollshistorien.

10. Everton, 1932

1928 vinner Everton ligan med ett fantastiskt lag och den store stjärncentern Dixie Dean avslutar säsongen med ett hattrick mot Arsenal, vilket innebär att han når ett rekord som aldrig kommer att slås på 60 mål på en ligasäsong. Men 1930 hamnar The Toffees sist i högsta divisionen och åker ur för första gången någonsin. Redan säsongen därefter vinner man division 2, för att påföljande säsong 1932 också ta hem ligatiteln som nykomlingar. Året efter skulle man dessutom ta hem FA-cupfinalen i en match där tröjnummer bars för första gången. Everton var redan vid tiden ett etablerat storlag och med tanke på vilka spelare de hade så undrar man snarare hur många pints som gick ned säsongen de åkte ur och efter några halvtaffliga säsonger vann man åter ligan 1939.

9. Blackburn, 1995

Blackburn Rovers vann ligan 1995 var ett av de första penningdopade lagen under några år. Efter uppflyttning från tvåan 1992 satsades det friskt och 1993 hamnade laget fyra, 1994 tvåa och till slut togs titeln 1995. De köpte de bästa spelarna, men falnade rätt snart när andra lag pyntade in ännu mer pengar.

8. Liverpool, 1947

Bill Shankly byggde Liverpools första stora era på 60-talet med två titlar, men den första ligatiteln togs redan 1947, det vill säga direkt efter kriget och måste ändå ses som lite av en skräll då det var rätt många år före kriget som Liverpool var en klubb att räkna med. Dessutom åkte man ur högsta serien på 50-talet och Bill Shankly fick ta över en rätt risigt mående klubb. Rätt ok skrällvarning på denna. Ej heller några magnifika spelare jämfört med stjärnorna hos 50-talsgiganterna Manchester United och Wolverhampton Wanderers.

7. West Bromwich, 1920

West Bromwich Albions ligaseger första säsongen efter första världskriget 1920 ger lite skrällvibbar, men å andra sidan vann de division 2 1911 och hade dessutom hela sex FA-cupfinaler bakom sig sedan 1886 och den senaste 1912, så någon jätteskräll kunde det knappast röra sig om.

6. Aston Villa, 1981

Nu ökar dock skrällnivåerna något, för visst kan man höja ögonbrynet för Aston Villas ligaseger 1981. Laget byggdes rätt målmedvetet av managern Ron Saunders efter uppflyttningen till ettan 1975. Klubben tog dessutom hem ligacupen 1975 och 1977 och ligabucklan lyftes efter flera säsonger på tabellens övre halva dock utan att hamna bättre än fyra. Året efter ligasegern lyckades laget med en ännu större bedrift, då man spelade hem Europacupen 1982, därefter föll dock allt isär.

5. Leeds, 1992

Leeds Uniteds ligaseger 1992 är också en liten saga. Upp från division två 1990, fyra i högsta ligan 1991 och ligatitel 1992, sedan gick det sämre under ett antal år. Däremot hade man samlat ihop till ett rätt unikt lag med flertalet storspelare. Så vi får se det som en skräll med lite guldkant.

4. Nottingham, 1978

Brian Cloughs Nottingham Forest vann division två 1977, bara för att ta hem ligatiteln 1978, på samma sätt som Liverpool, Everton, Spurs och Ipswich gjort tidigare under århundradet. Nottingham nöjde sig dock inte med ligatiteln, utan tog även hem Europacupen två år på raken, två ligacuper och ytterligare en final. Och det lag Clough samlat ihop var riktigt vasst redan i tvåan. Det kryllade av blivande storspelare. Lite på samma sätt gick det när samme Clough tog upp Derby County från division 2 1969, bara för att ta hem ligan 1972. Även här byggde han ett riktigt bra lag med flertalet storspelare. Dessutom blev det ytterligare en ligatitel 1975, dock under managern Dave Mackay.

3. Chelsea, 1955

Chelsea skrällde 1955 då den forne Arsenal-spelaren Ted Drake omvandlade klubben som aldrig vann, men gärna köpte spektakulära spelare, kallades för The Pensioners efter ett hem för krigsveteraner i närheten av Stamford Bridge och var ett kärt ämne bland skämten i Music Hall-branschen, till ett mästarlag. Mycket tack vare utveckling av egna produkter. Dock blev det bara ett one season wonder, vilket talar för skrällmöjlighet, men de hade funnits i högsta divisionen ett tag, dock ofta för det mesta dåligt placerade.

2. Tottenham Hotspur, 1951

1935 kom Tottenham Hotspur sist i division 1 och det dröjde till 1950 innan laget lyckades vinna division 2. Bakom sig hade Spurs endast två FA-cuppokaler från 1901 och 1921. Skrällvarning och en pint närmar sig. Särskilt eftersom laget gjorde som Everton 1932, man vann ligan på första försöket 1951. Dessutom med en helt ny spelstil, som gick under beteckningen Push and Run utvecklad av deras manager Arthur Rowe. Tyvärr visade det sig att laget var rätt bra ändå. Man kom tvåa 1952, men sedan skulle det dröja till sextiotalet då en av Rowes spelare – Bill Nicholson – ledde laget i en magnifik storhetsperiod. Förutom Nicholson fanns där även en ytterback vid namn Alf Ramsey i detta Spurs-lag. Behåll det namnet i minnet. Värt att notera är också att Spurs fram till denna tidpunkt som bäst hamnat trea i ligan 1934 och var – likt Leicester i modern tid – ett yoyo-lag mellan division 1 och 2.

1. Ipswich Town, 1962

Säsongen 1956/57 vann den gamle Spurs-spelaren och numera lovande managern Alf Ramseys Ipswich division tre södra och 1961 spelades division 2 hem. En fullkomligt formidabel prestation för en klubb utan några större resurser eller några framstående stjärnor. En del av förklaringen var Ramseys taktiska innovation att flytta ned inrar till yttermittfältspositioner, vilket gav en 4-3-3 formation istället för den då rådande 2-3-5. Också en mycket framgångsrik metod som under Ramseys tid som engelsk förbundskapten – då han tog VM-titeln hem till England. Klubben gick faktiskt hela vägen och vann ligamästerskapet 1962 med höjdpunkter som 5-2 mot Everton, 3-0 mot Aston Villa och 5-0 mot Manchester United. Lite tur i oturen var nog att den tidens stora dominanter – Wolverhampton Wanderers och Manchester United – båda underpresterade rejält. Fjolårssäsongens dubbelvinnare och eleganterna Tottenham Hotspurs hamnade trea, men orkade inte riktigt hela vägen fram denna gång. De vann dock FA-cupen för andra året på raken, vilket nog tog en del fokus och ork. Att sedan ett lag skulle vinna The Double två år på raken var i princip otänkbart, vilket givetvis även satte upp mentala hinder för Bill Nicholsons Spurs.

ligan 62.jpg


Århundradets skräll – Ipswich Town 1962

Fortsätter på Ipswich-temat, nu en artikel om när de chockade hela England säsongen 1961/62.

Klubben från Suffolk röstades in i den professionella ligan först 1938 och 1954 vann man division tre södra, men fick respass direkt efter bara en säsong i division två. Managern Scott Duncan tog därmed ett steg tillbaka för en mer administrativ roll i klubben och ersattes av en novis till manager i form av den tidigare högerbacken i Tottenham Hotspurs, vars karriär inte blev det den kunde blivit på grund av det långa uppehållet under andra världskriget. Något han delade med en hel generation från vilken flera av ligans allra största managers genom tiderna hämtades. Just denne herre som tog över styret på Portman Road gick under namnet Alf Ramsey. Senare Sir Alf Ramsey och förbundskaptenen som förde VM-pokalen hem till England 1966.

Vägen uppåt med hjälp av ”wingless wonders”

Säsongen 1956/57 vann Ramseys Ipswich division tre södra och 1960/61 spelades division 2 (nuvarande The Championship) hem. En fullkomligt formidabel prestation för en klubb utan några större resurser. En del av förklaringen var Ramseys taktiska innovation att flytta ned inrar till yttermittfältspositioner, vilket gav en 4-3-3 formation istället för den då rådande 2-3-5. Poängen var att få motståndarnas full backs (dvs 2 i 2-3-5) ur position och sedan ånga framåt med hjälp av kraftfulla forwards. I detta fall Ray Crawford och Ted Philips. En mycket framgångsrik metod som under Ramseys tid som engelsk förbundskapten gick under epitetet ”wingless wonders”.

Inför Ipswich första säsong i högsta divisionen 1961/62 fanns där inte mycket pengar, något klubben delade med de flesta klubbar i början av 60-talet. Men Ipswich valde i vart fall att satsa på skotske Dougie Moran från Falkirk för den enorma summan av 12 000 pund. Faktum var att hela laget inte kostat mer än 30 000 pund. Moran blev lagets mittfältsgeneral. Vänsteryttern Jimmy Leadbetter blev inner, dvs sjönk ned på mittfältet och den tunne liraren som såg nästan undernärd ut kunde från sin nya position skapa mycket oreda och förvirring bland motståndarna. Roy ”The Little Rocket” Stephenson behöll sin mer ortodoxa roll som högerbreddare och fokuserade på anfallsspel och att föda Crawford och Philips med bollar.

Crawford skulle göra hela 33 mål, Philips 28 och Moran 14. Även Leadbetter (8 mål) och Stephenson (7) gjorde en del viktiga strutar. I mål fanns Roy Bailey, far till Manchester Uniteds berömde keeper på 70- och 80-talet – Gary Bailey. Andra namn var Lawrie Carberry, John Compton, Bill Baxter, John Elsworthy och lagkaptenen Andy Nelson.

Ligatitel 1962

Klubben gick faktiskt hela vägen och vann ligamästerskapet 1961/62 med höjdpunkter som 5-2 mot Everton, 3-0 mot Aston Villa och 5-0 mot Manchester United. Lite tur i oturen var nog att den tidens stora dominanter – Wolverhampton Wanderers och Manchester United – båda underpresterade rejält. Fjolårssäsongens dubbelvinnare och eleganterna Tottenham Hotspurs hamnade trea, men orkade inte riktigt hela vägen fram denna gång. De vann dock FA-cupen för andra året på raken, vilket nog tog en del fokus och ork. Att sedan ett lag skulle vinna The Double två år på raken var i princip otänkbart, vilket givetvis även satte upp mentala hinder för Bill Nicholsons Spurs.

I finalen mötte Spurs ligamästarna från 1959/60 Burnley FC, vilka hamnade på andra plats bakom Ipswich. Sannolikt även här drabbade FA-cupäventyret menligt för Harry Potts underbara lagbygge. På fjärde plats återfanns rika Everton FC, men deras lagbygge var inte färdigt ännu. Kommande säsong skulle The Toffees ta hem ligatiteln.
Ipswich store stjärna fanns dock på bänken. Alf Ramseys coachning och taktiska sinnelag hade tagit laget till höjder ingen trodde var möjliga. Utåt förblev han en mystisk person som få – främst media – hade svårt att förstå. Ofta beskrevs han som kall, kalkylerande och en rätt så grå karaktär.

Ramseys två ansikten och en excentrisk ordförande

Landslagsspelaren Jimmy Greaves menade dock att Ramsey hade två ansikten ett mot pressen som han hatade rätt intensivt och ett mot sina spelare, där både värme och humor fanns som viktiga ingredienser.

De stora efterkrigsmanagerna indelades ofta i tre kategorier. På den grå och disciplinära sidan fanns sådana som Alf Ramsey, Don Revie (Leeds), Stan Cullis (Wolves) och Harry Catterick (Everton), medan de stora motivationskonstnärerna och larger than life karaktärer var sådana som Bill Shankly (Liverpool), Matt Busby (Manchester United) och Brian Clough (Derby County). Det fanns även några ”good guys” i form av sympatiske Burnley-managern Harry Potts och Manchester Citys legendariske Joe Mercer samt Bill Nicholson i Spurs. För att nämna några exempel.

Alf Ramsey hade också förmånen att ha ett genuint stöd av sin ordförande John Cobbold. En excentrisk, varmhjärtad och oerhört trevlig man. Nästan som en karaktär i en bok av PG Woodehouse, det vill säga en komisk överklassfigur. Säger också en del om Ipswich, då en i fotbollens värld så pass udda figur som Cobbold satt som ordförande.

Ett citat som på många sätt definierar Cobbold:

”The only crisis we had ever had in this club was when the white wine served in the boardroom was not sufficiently chilled.”

Ipswich lagkapten under 70-talet, nordirländaren Allan Hunter talade nog för hela laget när han konstaterade:

”To describe him as eccentric is only half the story. He was incredibly generous… was at home in any company… [and] I am in no doubt that he was by far the nicest person I ever met.”

Ligasegern gav Alf Ramsey jobbet som förbundskapten för England och medan han tog hem VM-pokalen, så åkte Ipswich ur högsta divisionen 1963/64 och skulle inte ta sig upp igen förrän 1967/68. Något år senare tog en annan framtida engelsk förbundskapten över laget – Sir Bobby Robson. Han skulle ta Ipswich till lika höga höjder och under en längre period, även om han aldrig skulle få bestiga toppen i form av en ligatiteln som Sir Alf Ramsey lyckades med.

Källor: The Sixties Revisited, Jimmy Greaves with Norman Giller (Queen Anne Press, 1992), http://twohundredpercent.net/, wikipedia


Supporterliv och bästaelvor med Ipswich Town

Nu blir det Ipswich under några dagar. Detta magiska Tipsextra-lag som charmade flertalet svenskar under 1970- och 80-talen. Med managers som Sir Alf Ramsey och Sir Bobby Robson.

Jag har precis avslutat det tredje avsnittet i samtalet mellan mig och Ipswich-profilen Niklas Nygårds och rekommenderar alla avsnitt som spänner från då till nu, vi tar ut bästaelvor och så blir det väl lite extra kring Tipsextra och gänget som var så framgångsrika i början av 1980-talet.

Han recenserar även den elva jag tog ut i boken.

Lyssna på iTunes

Lyssna på Fan Radio

Lyssna på Podtail

Det finns även ett helt kapitel om just Ipswich Town och dess Tipsextra-tid i Tipsextra – klubbarna, matcherna, spelarna

Supporterliv1

Niklas Nygårds och Ipswich Sweden finner ni här.

IMG_8111

 

 


Leicesters tio konkurrenter om tidernas skräll

Nu kommer listor och snack om vilken skrälldignitet en eventuell Leicester-seger skulle få. I Old School Footballs Podcast #11 gick jag igenom ligahistorien från 1888 till idag och fann tio skrällar, vilka sedan kan jämföras med en Leicesterseger.

Gå in och lyssna eller prenumerera på iTunes

Finns även på Svenska Fans Fan Radio.

Men för er som hellre läser så finns listan också i en artikel på Tippa stryktipset. I artikeln fokuseras mer på den ekonomiska utvecklingen som bakgrund till Leicesters eventuella skräll.


Största skrällen i ligans historia

Största skrällen i engelska ligans historia – Ipswich Town 1962.

Läs artikeln på Old School Football.


%d bloggare gillar detta: