God morgon, eller god eftermiddag. Funkade inte riktigt med morgonens jullovsfilm, men här kommer den. Jullovsmorgon del 5 och nu byter vi säsong till den makalöst spännande 1974/75!
Påminner även om Old School Football Podden som har paus under jul och nyår, men det finns äldre avsnitt för er som inte hunnit lyssna ännu.
Under jul och nyår tar podden paus, men lyssna gärna på de avsnitt ni ännu inte hunnit ta del av. Historien förändras ju inte, så de är aktuella när som var som och hur som.
Fotbollsnostalgi, bikt och berättande. Minst en kvart och högst tjugo minuter. Varje vecka på fredagar 11.30 släpps nya tidlösa avsnitt av Old School Football Podcast.
Julen är i mångt och mycket nostalgins tid, åtminstone för mig. Repriserar därmed en artikel på Old School Football Svenska Fans. En lyxig vimpel med små bilder på FC Barcelona-spelare blev nämligen som en raketmotor för ett spirande fotbollsintresse.
Fann den i en påse i förrådet. Alldeles nyligen. Letade nog efter något tråkigt, men det har jag glömt. Bara för en liten vimpel som väcker så mycket minnen.
En liten vimpel, men den har betytt mycket. Den fick en alldeles speciell plats bland mina fotbollsprylar under de där åren i början av 80-talet då mitt intresse för fotboll exploderade.
Vet inte exakt vilket år vimpeln gjordes, men jag antar att det var runt 1979/80, eftersom spelare som anfallaren Quini och mittbacken Alexanco kom till Barcelona det året och de är ju med på vimpeln tillsammans med yttern Carrasco som jag därefter följde med stort intresse i det spanska landslaget under tid då de inte direkt rosade marknaden.
Veteranen Asensi hade jag hört talas om och hans namn klingade vackert. Nästan som tennisspelaren Adriano Panatta (visserligen italienare, men klangen i namnen är lika härlig. Finns ingen logik bakom, bara känslor), vilken jag också fascinerats av under en period då tennis var intressant att följa med rumänen Ilie Nastase, Björn Borg och amerikanerna Arthur Ashe, Jimmy Connors och John McEnroe, för att nämna några. Asensi lämnade dock Barca 1980, vilket leder mig till slutsatsen att det inte kan vara efter 1980. Ett år då jag fyllde tio år och intresset för fotboll tog fart. Everton var mitt favoritlag sedan 70-talet, men det var nog Malmö FF:s äventyr i Europacupen 1979 som fick fart på fotbollsintresset tillsammans med West Hams magiske mittfältare Trevor Brooking som avgjorde FA-cupfinalen 1980. Samtidigt som jag själv började spela fotboll. Sent kan tyckas i dagens idrottshets, men det funkade då.
Idag ställs Watford mot Liverpool i vad som på förhand får ses som en rätt oviss tillställning. Old School Football Podcast tar upp en annan match mellan lagen som spelades i Tipsextra på 80-talet. Då var Liverpool nästan oslagbara och Watford hade tagit sig från fjärdedivisionen till en andra plats bakom Liverpool åren 1978 till 1983. Dessutom tog sig The Hornets till FA-cupfinal 1984. En saga större än Åshöjdens BK som kan vara värd att minnas i en artikel jag skrev för Old School Football tidigare i år.
Old School Football riktar blicken mot nykomlingen Watford FC och Sir Elton John för att väcka minnen från en magisk bragd i slutet av 70- och under första halvan av 80-talet.
I december 2014 står Sir Elton John i mittcirkeln på Vicarage Road. Familjen är med. Barnen är iklädda Watfordmössor. Poplegenden blickar upp mot nyligen invigda Sir Elton John Stand och börjar tala till den publik som varit honom minst lika trogen som konsertbesökarna.
Tid har passerat sedan en 12-årig kille vid namn Reginald Kenneth Dwight som aldrig missade en match på Vicarage Road blivit en av de mest framgångsrika poplegendarerna genom tiderna under namnet Elton John i en framgångssaga som till och med fått honom adlad. Ändå, när allt kommer omkring, är denna dag den 13 december 2014 sannolikt hans stoltaste stund. Klubbens han älskar så pass mycket att han varit dess ägare och ordförande mellan 1976 och 1997 samt därefter en nog så aktiv supporter.
Avslutar säsongen 1980/81 för denna gång med en artikel om skytteligan och säsongens övergångar.
De allt sämre ekonomiska förutsättningarna ledde till en allt lugnare transfermarknad än hysterin som rådde från 1979/80 och skytteligan togs hem av en rödhårig skotte som senare skulle ersätta Maradona i Barcelona.
Föregående säsonger och även sommaren före ligastarten toppade den spenderarglädje som startade när Nottingham Forest spräckte miljonpundsgränsen för en viss Trevor Francis som anlände våren 1979. Därefter skulle det bli färre stora miljonvärvningar under en period. När väl säsongen 1980/81 var igång (fanns ju inga transferfönster på den tiden) passerade endast två spelare miljonpundsgränsen, men båda skulle bli praktfiaskon.
Fotbollsnostalgi, bikt och berättande. Minst en kvart och högst tjugo minuter. Varje vecka på fredagar 11.30 släpps nya tidlösa avsnitt av Old School Football Podcast.
I den fjärde podden uttrycks frustration över den historiska utvecklingen av tröjnumrens förhållande till position och spelare, vilket leder till en urartad sifferexercis. Dessutom funderas en del över vem Barry Daines var. Och så Watford, Liverpool och det bästa andradivisionslaget i historien. Bland annat.
Old School Football är nostalgi som passar för dig som vill få en känsla för hur det kunde vara eller själv vill ta del av en berättelse där du kan fylla i med dina minnen. Med andra ord att minnas det man vill minnas och inte nödvändigtvis som det var. Varje fredag kommer ett nytt tidlöst avsnitt av detta bökande i den underbara gamla lerhögen som var så ymnig före Premier League.
I detta avsnitt bökas det en del i utvecklingen på vilken siffra en spelare får använda på ryggen som har gått från en positition i kollektivet till vilken stjärnstatus individen har. Finns det nummer som lämpar sig för vissa positioner och sådana som definitivt inte ska användas för andra positioner?
Ja, och så lite frisyrutveckling, vilken sammanföll med Watfords makalösa klättring genom ligasystemet. Dessutom det bästa division 2-laget och Liverpool FC i början av 80-talet.
Allt för nostalgin – i väntan på lördag. Passar perfekt till en öl på fredagseftermiddagen eller i bilen hem från jobbet… Eller egentligen när som helst, eftersom historien inte kommer förändras, men historierna kan få nytt liv.
För övrigt när det gäller Barry Daines får ni väl inget vettigt svar, förutom vilken uppgift han har nu och hade då. Men han var i alla fall glad på bilden.
Skål på er!
Ps. Gå gärna in och lyssna på gamla avsnitt om ni missat något av de två första i väntan på 11.30. Ds.
Poddfredag, men först lite mer uppladdning med säsongen 1980/81.
Ipswich Town var laget på allas läppar. Managern Bobby Robson hade sedan 1969 byggt upp ett lysande fotbollslag som nu var redo att överträffa FA-cuptriumfen 1978 med en unik trippel. Istället var det Aston Villa som fick lyfta ligabucklan, Tottenham FA-cupen medan UEFA-cupen blev The Tractor Boys tröst.
Poddfredag. Fotbollsnostalgi, bikt och berättande. Minst en kvart och högst tjugo minuter. Varje vecka på fredagar 11.30 släpps nya tidlösa avsnitt av Old School Football Podcast.
Inför poddfredag varvar vi upp med lite tillbakablickar till säsongen 1980/81. Börjar med den tidens kärva verklighet.
Idag är Premier League en produkt där biljettpriser, publiksiffror och spelarlöner är på väg mot himlen samtidigt som allt fler har råd att se på fotboll, även om det i många fall också är tvärtom, men säsongen 1980/81 var det desto kärvare.
Margaret Thatchers Storbritannien präglades av recession och hög arbetslöshet. Populariteten var stadigt på väg nedåt från det att hon vunnit valet 1979 och det skulle inte vända förrän Falklandskriget 1982.
Fotbollsnostalgi, bikt och berättande. Minst en kvart och högst tjugo minuter, varje vecka på fredagar 11.30 släpps nya tidlösa avsnitt av Old School Football Podcast, men du kan lyssna när du vill, var du vill och nästan hur du vill. Rekommenderar dock nedan länkar:
En poäng över nedflyttningsstrecket för Jose Mourinhos Chelsea. Då kan det vara läge att återvända till klubbens anrika men tudelade historia i en artikel i Tippastryktipset.nu tidigare i år.
Chelsea FC är idag en äkta storklubb. Uppbackad av Roman Abramovic ofantliga rikedom har laget blivit en framgångsmaskin, men det har inte alltid varit så.
Klubben bildades 1905, men förutom en FA-cupfinal 1915, så var det tunnsått med framgångar under större delen av århundradet. Chelsea har dock alltid varit en klubb som tagit plats och fick redan på 20-talet rykte om sig att vara en klubb lockade stora namn. Men egentligen var det först på 50-talet som man kan tala om någon form av framgång i och med ligaseger 1954-55. Det var Arsenals forne centertank Ted Drake som från 1952 skapade ett nytt lag på andra premisser än före kriget. Han förbättrade ungdomsverksamheten, utvecklade träningarna och sökte spelare i de lägre divisionerna i syfte att snarare bygga ett lag än spektakulära värvningar. Tyvärr lyckade man inte ta Drakes projekt vidare och hade svårt att under resterande del av 50-talet ta sig upp från mittenplaceringarnas mediokra tillvaro.
Fotbollsnostalgi, bikt och berättande. Minst en kvart och högst tjugo minuter, varje vecka på fredagar 11.30 släpps nya tidlösa avsnitt av Old School Football Podcast, men du kan lyssna när du vill, var du vill och nästan hur du vill. Rekommenderar dock nedan länkar: