Etikettarkiv: West Ham

Definitionen av elegans – Joyce Davenport och Trevor Brooking

God morgon!

Tisdag är kanske inte den mest bubblande dagen under veckan. Om man bortser från att tidningarnas experter publicerade stryktipsförutsägelser inför helgen. Men annars var det rätt trist. Har för mig att Hill Street Blues gick på måndagkvällar, så man var dessutom lite trött och låg efter med diverse saker tack vare överdosering av tv-tittande redan på måndagen.

Beundrade alltid Joyce Davenports förmåga att läsa på i sängen innan sovdags, något jag aldrig lyckades med. Hon var för övrigt elegant rakt igenom. En sådan där person man inte tror svettas, någonsin. En annan elegant som sällan svettades eller blev lerig, trots katastrofala leråkrar till planer, var West Hams mittfältare Trevor Brooking. I elegansen tecken kan det vara läge att reprisera texten om Brooking. En gammal idol.

Läs Old School Footballs artikel.

Och så introt till Spanarna på Hill Street, som tar en tillbaka till tv-soffan på 80-talet. Trött efter handbollsträningen, kallt ute, Oboy på kvällen och lite dåligt samvete för att klockan är sen, men ännu är inte några läxor gjorda…

Nostalgimorgon – uppe med tuppen

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.


West Ham blåser alltid bubblor

God morgon!

Från tvål till laghymn, kan sammanfatta historien bakom West Ham Uniteds I´m Forever Blowing Bubbles. Om någon har missat detta musikaliska fenomen på Upton Park rekommenderar jag att lyssna på publiken i samband med avspark. Ur högtalarna ljuder denna valsmelodi (som tydligen inte riktigt sjungs av fansen i valstakt) och när texten når frasen: Fortune’s always hiding, tar fansen över helt och hållet. Samtidigt blåses numera en hel del såpbubblor, vilket bland annat skrämde nyanlände Dimitri Payet. Men han lär vänja sig.

Onekligen en mäktig upplevelse när sången ljuder över Upton Park med omnejd.

Sången introducerades av Charlie Paynter som var manager i slutet av 20-talet, men rötterna sträcker sig betydligt längre tillbaka. 1807 massproducerades den första genomskinliga tvålen i England av entreprenören Andrew Pears. Tvålen gick därmed under namnet Pears Soap. Han lyckades med konststycket att få fram en mer behaglig tvål, då de på den tiden ofta var rätt så hårda i sin karaktär när de skulle in i huden. Det klara nästan genomskinliga förstärkte effekten och dessutom med en arom av engelsk trädgård.

Konstnären John Everett Millais stod för en känd reklam för tvålen, i form av en målning föreställande en liten pojke som skådar en bubbla som seglar upp från tvålskålen. Pojken har lockigt hår.

Bubbles_by_John_Everett_Millais

Lockigt hår hade även Billy J. ”Bubbles” Murray och pojken i reklamen var nästan som en avbild. Murray var en lovande skollagsspelare som senare provspelade för West Ham, men också spelade fotboll på skolnivå med flera kommande West Ham-spelare, såsom Jim Barrett.

Skolans rektor hette Cornelius Beal och var en lokalkändis för sin förmåga att skriva musik och textrim och han skrev en text till valsmelodin I´m Forever Blowing Bubbles varje gång en spelare gjorde en bra match. Beal var – å sin sida – en god vän med Paynter och via den länken fastnade hymnen hos flertalet West Ham-fans och man började sjunga den före hemmamatcher, ibland förstärkta av ett husband.

Numera blåses det bubblor samtidigt och hymnen är en sådan där engelsk fotbollsinstitution som aldrig får förloras.

I´m Forever Blowing Bubbles på Upton Park

Och så på Wembley

Nostalgimorgon – uppe med tuppen

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.


Pionjärer som banade väg

God morgon söndag. John Charles och Clyde Best, båda i West Ham United, och färgade, var pionjärer på sin tid och banade väg för senare generationer. I den multikulturella fotbollens gryning.

Nostalgimorgon och en Old School Football-artikel om dessa herrar: Ofrivilliga pionjärer

Fler färgade spelare som brutit ny mark är (för att nämna några få):

Viv Anderson som etablerade sig i det engelska landslaget.

Trion i West Bromwich som i slutet av 70-talet virvlade fram på fotbollsplan i ett av de mest underhållande lagen på den tiden, coachade av Big Ron Atkinson. Även en ung Bryan Robson fanns i laget. Gamle Tony Brown, yttern Peter Barnes var andra. Ett lag att återkomma till för djupare skildringar på denna blogg. Bland annat när de vann borta mot Manchester United med hela 5-3 i vad som utnämnts till den mest underhållande Tipsextra-matchen genom tiderna.

Men trion jag syftar på är Cyrille Regis, Brendan Batson och Laurie Cunningham. Batson var en stabil back och Regis skulle bli en fruktad centertank i det engelska landslaget. Laurie Cunningham, däremot, var ren och skär skönhet att skåda när det gällde snabbt och bländande ytterspel.

Senare idag väntar bland annat den hyperintressanta matchen mellan nyvaknat Everton och ett Manchester City i storform. Som fotbollsälskare är ett City som de spelar nu, något man inte kan få nog av. Om det inte vore för att jag är Everton-supporter…


Tipsextranollan med gummiartade handskar

God morgon fredag! Uppe med tuppen för lite nostalgi?

I  fyra Tipsextra-matcher på raken höll den store och hårfagre målvakten Phil Parkes nollan. Mellan 1972-1987 dök han upp i rutan med jämna mellanrum. Först i Queens Park Rangers tröja sedan i West Hams. En ikon för oss som växte upp under Tipsextras storhetstid. Han gjorde hela 16 matcher i tv-rutan inför svenska lördagsgroggare. Kanske inte lika berömd som andra Tipsextra-keeprar från tiden, men en av de allra främsta på 70- och 80-talet. Passar perfekt till morgonkaffet.

Läs Old School Footballs (Svenska Fans):

Phil Parkes i Tipsextra

och

Legendar i två klubbar

Och om man inte upplevt Phil Parkes på Tipsextra, så har man säkert sett honom i någon annons för målvaktshandskar.

Målvaktshandskar

Under en försäsongsturnering på 70-talet fick Phil Parkes låna ett par handskar av Borussia Mönchengladbachs målvakt Wolfgang Kleff. Det gummiartade materialet på insidan visade sig vara rena rama klistret när bollen skulle fångas och Parkes tog med sig handskarna till England.

Kleff som för övrigt vann flera mästerskap med Mönchengladbach, men lyckades aldrig riktigt peta Bayern Munchens stormålvakt Sepp Maier i landslaget. Efter fotbollskarriären har Kleff även utmärkt sig genom några mindre roller i ett par filmer (Otto – Der Film, från 1985 och Werner – Beinhart!, från 1990), tack vare egenskapen att vara oerhört lik den tyske komikern Otto Waalkes.

I en intervju från 1975 redogör Phil Parkes för innovationen målvaktshandskar, efter en match mot Arsenal. Bredvid honom sitter för övrigt The Gunners vänsterfotade mittfältselegant Liam Brady.

Tillsammans med Dave Holmes startade Phil Parkes 1979 Sukan Sports, vilket var det första postorderföretaget för – i huvudsak – målvaktsutrustning. Verksamheten höll på ända till 1995. Ni som läste Shoot på 80- och 90-talet kommer känna igen er i kavalkaden av annonser och kataloger. Ständigt återkommande bilder från den tiden. De tidiga annonsinsatserna i form av för ändamålet obegripligt lättklädda damer till trots, så finns där en hel del för annonsnostalgikern.  Dessutom en härlig kavalkad av målvakter. Något att se på om och om igen.

Och så en Phil Parkes-kavalkad av insatser från matchen, där han frustrerade både Arsenal och Liam Brady…

Nostalgimorgon – uppe med tuppen

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.