Månadsarkiv: februari 2016

Inför seriefinalen: Leicester vs Man C

God förmiddag!

Årets match närmar sig. Bara några timmar kvar till avspark. Leicester City vs Manchester City.

Roar mig lite med att återknyta till en artikel om Leicesters rätt stolta historia.

Leicester City är lite av en dold storhet, ungefär som en vattenbärande mittfältare som alltid finns med, men aldrig tar rubrikerna. Faktum är att laget bara varit nere i ligasystemets tredjedivision under en säsong 2008/09.

Hela 46 säsonger i högstadivisionen och 62 i andradivisionen samt en i tredjedivisionen är onekligen ett stabilt facit. Lägg därtill att Leicester delar förstaplatsen avseende segrar i andradivisionen med sju stycken. Laget bildades som Leicester Fosse 1884 och levde inledningsvis en något nomadisk tillvaro till dess att Filbert Street blev deras hem 1891. En arena som tjänat klubben i 111 år till dess att man intog Walkers Stadium (först döpt till Filbert Way) 2002 och som numera heter King Power Stadium, efter de nya ägarnas önskemål. Redan 1919 byttes Fosse mot City, då Leicester fått stadsprivilegier och den gamla ledningen hamnat i ekonomiska trångmål. Och 1928/29 hamnade laget tvåa i högstadivisionen, vilket fortfarande är den mest framskjutna placeringen genom tiderna för Leicester City. Men det är å andra sidan betydligt mer än de flesta andra lag mäktat med.

Läs hela artikeln på Tippastryktipset.nu

Och så lite tankar från augusti om hur Ranieri kunde ta lagbygget Leicester vidare. Var väl hyfsat positiv, men inte hade jag väl anat…

I premiären fortsatte Leicester som de slutade förra säsongen och tog en imponerande 4-2 seger mot Sunderland. Onekligen finns förhoppningar på laget och frågan är vad Claudio Ranieri kan göra för att lyckas.

Claudio Ranieri är Leicesters trettonde manager sedan sommaren 2000, vilket knappast tyder på ett lätt uppdrag. Lägg därtill att föregående managern Nigel Pearson ledde Leicester under en längre period och har inpräntat en arbetsmoral på plan som gav sju segrar på de avslutande tio matcherna. Ranieri däremot kommer från ett praktfiasko i Grekland och hans rykte som manager har fått sig en rejäl törn. Men Ranieri är rutinerad och har mer stil, finess och vett än den hetlevrade Nigel Pearson vars moraliska måttstock också ledde till en brytning med ägarna. Italienarens stora bidrag kan bli att tillföra mer taktik till ett äkta fighterlag. Lyckas han, så kommer Leicester att bli oerhört svårslagna och fruktade som under Martin O Neills dagar.

Läs hela artikeln på Tippastryktipset.nu.

Snart avspark…

 

 

Annons

Poddfredag – om hästarslen, kedjerökare, rackarspel och Buster.

IMG_44241

 

God morgon!

Vid lunch är det dags för veckans podd. Old School Football beger sig till ett blåsigt Victoria Ground och Putte Kocks cigarr, men också till cupsemifinaler, Tipsextra från 1970, legendariska managers och tjuv och rackarspel på transfermarknaden.

Terry Conroys polisonger var tidigt 70-tal, då Tony Waddingtons Stoke charmade och var rätt nära riktigt stor ära och berömmelse. Arsenal kom emellan med stöd av en halvblind linjedomare. Dessutom ungdomens Buster, negligerande av Alan Ball, Evertons The Holy Trinity, tjuv och rackarspel på transfermarknaden mellan Bill Shankly och Harry Catterick, kedjerökande anfallsesset som värvades på en toalett och så olyckliga relationer.
Podden släpps som vanligt runt 11.30.
Gå in och lyssna eller prenumerera på iTunes

Finns även på Svenska Fans Fan Radio.

I väntan på lördag – Old School Football. Skål på er!

Och så lite Terry Conroy…
Conroy

 


The Great Escape

God morgon!

Great Escapes finns det många av och alla betyder något för de som var med. Ibland är det nästan så att en Great Escape etsar sig fast i minnet mer än en titel. Det är en större lättnad. Rädslan att förlora något slår nästan alltid möjligheten att vinna. Min stora Great Escape-upplevelse inträffade 1994 framför text-tv:n.

Säsongen 1993/94 lyckades sammanfatta allt som var illa med Everton. Efter ligatiteln 1987 var klubben på nedåtgående. Först gick det sakta, men efter FA-cupfinalen 1989 kändes det som fritt fall. Vi hade också en idiot (ursäkta uttrycket, men jag har inga andra ord) till ägare.

När ligan skulle avgöras i maj hade Tipsextra-säsongen släckt ned för länge sedan och man var hänvisad till diverse BBC-sändningar med ett evigt rattande på frekvenserna eller att helt enkelt följa matchen på text tv. Det är en för länge sedan bortglömd charm med att sitta och stirra på sidan 377 eller någon av de följande tre till fyra sidorna och bara vänta på att det ska blinka till med rätt resultat.

Läs hela artikeln på Old School Football.


Kallax, KHL, kvällens PL och Peter Barnes

Sitter på Kallax (ja, eller Luleå Airport som det så fint heter numera) och väntar på att få flyga hem. Ett väldigt illa tajmat flyg, vilket gör att jag missar stora delar av kvällens ligaomgång. Men man kan inte få allt. Det är tydligt när jag sitter på O Learys och försöker framkalla intresse för tv-skärmens KHL-match, där finska Jokerit möter vad jag tror är något som liknar gamla CSKA Moskva, kan man inte annat än känna sig lite ensam, särskilt som det är en repris från i januari. Man undrar ju var Tretjak, Makarov, Krutov, Fetisov, Larionov och Kasatonov (spelade alla i CSKA?) håller hus? Och var är Victor Tichonov?

Nu är matchen slut. Tror CSKA vann? Om det nu var CSKA? Nästa match är St Petersburg mot Jokerit. Igen. Om jag inte visste bättre om det här med att matcher visas i repris, hade jag blivit mäkta imponerad över Jokerits flygkapten och lagets kondition. Frågorna är många, men jag är nog inte så nyfiken på svaren…

Istället glider tankarna iväg till Peter Barnes. Yttern som aldrig riktigt fick omvärlden att förstå honom och som tog skydd för att undvika Sir Alex Fergusons berömda hårtork.

Lika bra det, då planet verkar bli försenat…

Läs artikeln om Peter Barnes på Old School Football.

Och om ni är lite nyfikna på kvällens omgång så har jag skrivit lite om den på Tippastryktipset.nu. Dock helt historie- och nostalgifritt, så den läses på egen risk…

 


%d bloggare gillar detta: