Etikettarkiv: Tipsextra

Old School Footballs Podcast #2

Nu kan ni lyssna på veckans Old School Footballs Podcast: iTunes eller direkt på Svenska Fans Fan Radio

Trevlig helg!


Poddfredag

bild_mikrofon

God morgon!

Poddfredag igen. Klockan 11.30 läggs avsnittet upp på i-Tunes samt Svenska Fans Fan Radio. Länkar kommer vid 11.30 även via Facebook och skribentper.se samt på Twitter: @permalmqvist

Denna vecka:

Att lida är en viktig del av supporterskapet. Det är själva fundamentet för trohet och gemenskap. Andra ämnen i veckans podcast: FA-cupfinal med Liverpool i toppform, barndomsminnen kretsande runt Tipsextra-säsongen samt hur man förr i världen värvade lovande spelare mot deras vilja.

För andra fredagen på raken vill Old School Football vara en del av ditt fredagsmys, eller vad det nu ska kallas. Podcasten riktar sig till alla fotbollsnostalgiker, oavsett om du fortsätter med en förlängd AW ända in på småtimmarna, förbereder dig för ett biobesök, ska hem till familjemiddagen eller sitter och darrar av sprickfärdig förväntan inför veckans På spåret. Men även ni som undrar vad som kan pågå i en fotbollsnostalgikers förvirrade inre, får gärna lyssna för en skrämmande inblick, vilken kanske kan skapa ett visst ömsint överseende när ni råkar på oss nostalgiker i olika sammanhang.

Ja, eller så kan du helt enkelt lyssna vid ett senare tillfälle. Fotbollshistorien kommer inte att förändras i första taget.

Denna gång funderas det över vikten av och skönheten i att lida, men också en del kring hur livet som ung kretsade kring Tipsextra-säsongen. Dessutom ett Liverpool i kanonform i Bill Shanklys sista FA-cupfinal samt hur man övertalar en ung spelare – uppväxt och boende i Liverpool – att det bästa för dig och din karriär är inte att vänta på ett troligt erbjudande från Liverpool FC. Istället ska du självfallet välja Derby County i divison 2. U​töver detta bjuds även på ett felaktigt uttal av en gammal fotbollsgigant, när jag säger Mackäj istället för Mackaj om den skotske storspelaren Dave Mackay.

Aldrig kortare än en kvart, men inte heller längre än tjugo minuter. På väg hem från jobbet, på lunchen, när du tränar… För dig som hellre lyssnar än läser, såväl för dig som vill göra både ock. Old School Footballs podd – i väntan på lördag.

 

 

 


Old School Footballs Podcast finns nu även på iTunes

bild_mikrofon

 

God morgon!

Blir lite konsumentinformation denna morgon, då jag precis klippt färdigt nästa avsnitt av Old School Footballs Podcast, men redan nu går det att lyssna på det första avsnittet på iTunes.

Länk till iTunes.

Det innebär också att ni kan prenumerera på program som släpps vid lunch varje fredag. Minst en kvart och inte längre än tjugo minuters berättande om engelsk fotboll från förr. Man kan med fördel använda appen Podcaster, men det går även att lyssna på flertalet Android-appar, såsom exempelvis Podcast Addict. Ja, och så kan man alltid lyssna och läsa om Podcasten på Svenska Fans Fan Radio.

Så, nu är allt uppe, då är det bara för mig att få ur mig ett program i veckan och för er att lyssna. Hoppas ni vill hänga med på nostalgiresan.

 


Kenny Hibbitt – Never Quit, Never Lie, Never Apologize

God morgon!

En sjuttonåring anländer till Wolverhampton Wanderers för det facila priset av 5000 pund. Direkt från Bradford, där han var uppväxt och också debuterade i Bradford Park Avenue 1967. Han och en viss Zebulon Macahan skulle om några år uppnå legendarstatus, men det hade Kenny Hibbitt ingen aning om i november 1968.

Mäktiga Wolves som dominerat 50-talet med spelare som Billy Wright och en legendarisk manager i Stan Cullis befann sig inte alls på de höjder som fansen var vana. När 18-årige Kenny Hibbitt gjorde debut i derbyt mot West Bromwich i november 1969 förstod han nog aldrig hur dyrkad han skulle bli – i Sverige.

Och allt är Tipsextras förtjänst.

Läs hela artikeln på Old School Football.


Poddpremiär för Old School Football

God morgon!

Vid 11.30 släpps Old School Footballs allra första berättande podd. Aldrig kortare än en kvart, men inte heller längre än tjugo minuter. På väg hem från jobbet, på lunchen, när du tränar… För er som hellre lyssnar än läser, såväl för er som vill göra både ock. Ibland kompletteras den av artiklar för vidare läsning och ibland inte. Med andra ord kommer jag pröva mig fram och lyssnar gärna om ni har förslag på nya intressanta ämnen om gamla företeelser inom den engelska fotbollen.

Inleder och avslutar varje program med psalmen Abide with Me som av mig är helt och hållet förknippad med FA-cupfinaler och lågstadiet. Den rullar igång lite darrigt och inte för glättigt, nästan som om det var fröken i lågstadiet som satt och spelade på tramporgeln. I premiären pratar jag lite om stunden som – då omedvetet – startade mitt intresse för engelsk fotboll. Jag funderar också lite över ett av mötena i helgen, fast med hjälp av en match på Tipsextra för länge sedan. Och så gräver jag lite i en historia om en av engelsk fotbolls kanske mest fascinerande tränarpar genom tiderna.

Från klockan 11.30 på Svenska Fans. Men man kan givetvis lyssna när man känner för det. Den kommer inom kort också att finnas på I-Tunes, men det kan ta några timmar, alternativt dagar innan det är klart.

 


Säsongen 1985/86 – dystra tider då publik och spelare lämnar, Tipsextra prövar nytt

God morgon!

En söndag i november. Dagen efter. Alltid dagen efter. När Tipsextra drog igång i mitten eller slutet av november varje år, så var väntan så infernalisk påfrestande… och så var det bara över på söndagen. Och så långt till lördag. Nå, det var i alla fall igång, så november är en fin månad för oss Tipsextra-älskare.

Säsongen 1985/86 var också rätt dyster. Huliganproblemen tog till slut ut sin rätt och resulterade i avstängning från spel i Europa. Publiksiffrorna minskade och Tipsextra testade nytt.

Totalt tappade högstadivisionen nästan 700 000 åskådare från säsongen innan och då hade ändå den nedåtgående trenden (i stort) hållit i sig ett tag. Manchester United toppade på drygt 46 000 i snitt, följda av Liverpool på dryga 35 000 och Everton på dryga 32 000 åskådare i snitt per match. Därefter var det ett rätt stort glapp till Manchester City på dryga 24 000 och endast tio lag hade över 20 000 åskådare i snitt.

Läs hela artikeln på Old School Football.

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.


Säsongen 1985/86 – magiska namn i skytteligatoppen

God morgon!

En titt på skytteligan 1985/86 är en smaskig syn för en nostalgiker. Bara kampen mellan två målspottargiganter som Gary Lineker och Ian Rush kan ge ståpäls.

Lineker blev Player of the Year och skyttekung i ligan och i VM, men han vann ingen pokal med Everton som var regerande mästare vid säsongsstart. Tvåa i ligan och tvåa i FA-cupen och med en rimlig chans att ta båda kan tyckas vara ett grymt öde, men så små var marginalerna och motståndarna på andra sidan Stanley Park var en magnifik vinstmaskin som aldrig hade produktionsstopp. Bäst i stan var detsamma som bäst i England och  även om de inte fick bevisa det – kanske bäst i Europa. Everton hade ju vunnit Cupvinnarcupen rätt enkelt året innan och Liverpool var i final (som regerande mästare) i Europacupen den där olycksaliga kvällen på Heyselstadion i maj 1985.
Betänk också att Liverpool var i semifinal i ligacupen, där Oxford visserligen blev för svåra, men Anfield-gänget var inte långt ifrån en trippel. Ian Rush vann inte skytteligan, men tog The Double (ligan och FA-cupen) och avgjorde dessutom cupfinalen med två mål. Lineker gjorde ett. Båda lämnade sedan England för äventyr i Italien (Juventus) och Spanien (FC Barcelona), vilka i slutändan inte funkade som det var tänkt. Gick något bättre för Lineker, men hans sejour i Barcelona måste ändå ses som misslyckad.
Läs hela artikeln på Old School Football.

Derby County – en sannsaga

God morgon!

Den första gnistan. Det som får lag att gå från ett i mängden till mästarutmanare, som slutligen leder till titlar, historia skrivs och anekdoter skapas som sedan förs vidare genom generationer. Hur får man till den? Onekligen en fråga som vi alla ställer oss rätt ofta.

Tror inte på något vis det går att ge ett tydligt svar om man inte varit med på plats, helst i omklädningsrummet under en längre period eller åtminstone intervjuat flertalet aktörer som varit delaktiga i händelsen. De resurserna finns inte hos Old School Football, men nyfikenheten och teorierna finns där och jag inbillar mig ibland att läser man bara tillräckligt många skildringar (främst då olika biografier) så kommer man kunna lägga pusslet. Eller åtminstone en del av pusslet.

Jag ägnar rätt mycket tid åt att följa så många lag som möjligt i engelska ligan, särskilt under perioden 1960-1992. Just nu försöker jag förstå Derby Countys makalösa lag i början på 70-talet, där uppgången är rätt så tydlig i och med Brian Clough och Peter Taylors entré i division 2- laget i maj 1967. Den tidens mest friska och ambitiösa unga duo, vars ambitioner inte visste några gränser. Det fanns väl ingen i Derby 1967 som ens kunde drömma om två ligatitlar och en Europacupsemifinal.

Läs hela artikeln på Old School Football.

 


Fredagstankar om vin, öl och Kevin Keegan

God morgon!

Arthur Cox – det är Newcastle United för mig. En manager som lyckades locka självaste Kevin Keegan till The Magpies, men som avgick när laget väl var uppe i högsta divisionen igen. För mig kulminerade allt 1982 i en Tipsextramatch mot Allan Simonsens Charlton.

Det är lätt att fastna i ovan typ av tankegångar när det är några timmar kvar till fredagsölen och därefter glider man lätt över till vad som skall drickas och ätas ikväll med familjen. Efter jobbet smiter jag förbi vinsystemet på Södermalm och införskaffar vin och kanske några pilsner. Målet är givetvis att locka med ett så pass bra vin att jag kan övertala min fru att det finns andra fredagsmysrätter än Tacos. Ständigt detta Taco-ätande… Ungarna ledsnar aldrig. Men det funkar dåligt till vin, så det gäller att vara strategisk. Får man med sig frun, så finns det nödvändiga mandatet att på familjedemokratisk (nåja) väg förhindra kulinariska katastrofer.

Väl på systemet brukar jag dock aldrig hinna bestämma mig innan det är min tur, då det är ett gammaldags kösystem där du går fram till disken och beställer, men då serveras man ofta suveräna viner man inte visste fanns och dessutom en oneliner. Senast la han fram nåt förslag som jag konstaterade att det där blir perfekt, för det har jag inte druckit.

”Va, har du inte druckit detta vin!? Vad har du gjort de senaste åren? Suttit på kåken?”

Nå, det får bli hur det vill med den saken, men som fredagsmys på fotbollsfronten tänkte jag lite 80-talsnostalgi i dåvarande engelska division 2 med Kevin Keegan, Newcastle, Allan Simonsen och Charlton. I brist på ligafotboll är det precis vad kroppen behöver, särskilt om jag måste äta tacos.

Läs hela artikeln på Old School Football (Svenska Fans).

Skål på er!

 


Big Chiv – Mr Awkward och Bill Nicks huvudvärk

God morgon!

Vissa spelare besitter magisk talang och har allt som man kan önska sig, med den skillnaden att de är rätt besvärliga att ha att göra med. Tottenham Hotspurs Martin Chivers var en av dem.

I armkrok går de gemensamt in på White Hart Lane. Den åldrade Bill Nicholson som är Spurs mest framgångsrike manager genom tiderna. Och den inte fullt lika gamla – men numera gråhårige – Martin Harcourt Chivers är den som erbjuder armen. Året är 2001 och Bill Nicks andra Testimonial. Chivers förde sin gamle manager till hyllningens altare och inget kunde väl egentligen kännas mer konstigt.

Chivers var nämligen ett problem för Nicholson, från början till slut. Inte för att Chivers var en dålig spelare, nä det blev 24 landskamper för England och för Tottenham gjorde han 174 mål på 367 matcher. Dessutom var han Spurs bäste målskytt i europeiska cuper i hela 39 år, tills rekordet slogs av Jermain Defoe.
Chivers problem var snarare att han aldrig nådde upp till den nivå Bill Nicholson kunde förvänta sig av den oerhört begåvade forwarden. Det sägs att av all 79 spelare som Bill Nicholson någonsin låtit spela för Tottenhams A-lag, så var det Martin Chivers som gav mest sömnlösa nätter.

Läs hela artikel på Old School Football.

Chivers avgör ligacupfinalen

Chivers i Englands tröja

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.