Kommer ni ihåg 80-talet? Ronald Reagan, Margaret Thatcher, arbetslöshet i Liverpool och två lag som försöker ge samma hopp som Thatcher vägrar att ge. Dessutom nämns Subbuteo. Det bästa fotbollsspelet genom alla tider, som slog överallt utom i Sverige. Två komiker gör upp inför ett derby på 80-talet.
Se Billy Butler vs George Roper och lite annat:
Merseyside-derbyt är per definition ett av fotbollshistoriens allra största matcher. Må vara lite svalare just nu, men som historien lärt oss kommer det åter att bränna till mellan dessa två fotbollsgiganter. Det är bara en tidsfråga mellan två giganter vars kurs med jämna mellanrum kolliderar och skapar minnen större än vad någon trodde var möjligt.
Old School Football återvänder därmed till 1967. Året då den första stor-tv sändningen av ett derby skedde på Anfield, fast matchen gick av stapeln på Goodison Park. Totalt sett sågs derbyt 1967 av över 100 000 åskådare. Alla baserade i Liverpool!
Vill bara en sista gång (åtminstone på ett tag) slå ett slag för möjligheten att läsa på om två stora managers lite i skymundan för kollegor som Bill Shankly, Matt Busby, Don Revie och Alf Ramsey. Wolves Stan Cullis och Evertons Harry Catterick är inte lika omskrivna, men minst lika fascinerande och – faktiskt – framgångsrika. Jim Holdens bok om Stan Cullis – The Iron Manager och Rob Sawyers bok om Harry Catterick – The Untold Story of a Football Great, skildrar en oerhört intressant period av engelsk fotbollshistoria.
Passa också på att läsa senaste artikeln på Old School Football om Brian Cloughs förhandlingsteknik.
I övrigt övergår nu skrivardagen till den lite mer avslappnade delen… Skål, och så ser vi fram emot morgondagens stryktips och söndagens Merseyside-derby samt mycket mer.
Derby på söndag och jag sitter och läser om Evertons gamle stjärnmålvakt Neville Southall, under en period på 80-talet kanske bäst i världen. Årets spelare 1984/85. Någon gång ska jag sätta ihop en längre artikel om honom, men det finns mer att läsa på innan dess. Kan dock fascineras av hans karaktär, särskilt när han i sin egen biografi ska försöka reda ut och förtydliga begreppen.
Träningsnarkomanen med en lunsig kropp som kändes nästan orimlig för en idrottsman vars förmågor byggde på extremt snabba reflexer. Hela karln såg ut som en motsättning, vilket han också var.
”I was – and am – an outsider in the sport that made med famous, very few people understood me, and over time I became a sort of caricature.”
Saker han kallats under årens lopp:
”Over the years I´ve been cast as many things: grumpy, unsociable, obsessive, crank, lothario, genius, legend, miserable, idiosyncratic, troublemaker, rebel, oddity, maverick, patriot, sad, loner, sullen.”
Och samtidigt som han kan hålla med om att ovan beskrivningar mycket väl kan stämma in, vill han även lyfta fram:
”… father, teacher, theatre buff, book addict, history obsessive, among many others. My former team-mate Pat Nevin once described me as ´The Classic eccentric with a complex character”
Southall ville med sin biografi The Binman Chronicles (jobbade som renhållningsarbetare under en period) lyfta på locket för andra sidor av hans liv för att visa vem han egentligen är med tanke på alla etiketter han fått under årens lopp. Frågan är dock om det blev tydligare. Säger en del om Southalls komplexitet, då han inte ens i sin biografi kan förtydliga vem han egentligen är. Å andra sidan är det väl så vi människor är lite till mans.
Fredagen fortsätter, kanske borde jag äta något…
Fredag, och allt handlar om en enda sak, från morgon till kväll – engelsk fotboll från förr!
Stöttad av en dokumentär om Sir Alf Ramsey (Englands gamle förbundskapten) från 1969 på paddan något lutad mot mässingskrukan, är det intensivdag i skrivarverkstaden.
Plockat fram dagens hög med referensmaterial. Flera artiklar ska skrivas, de flesta för publicering lite längre fram. Anteckningar om världsmålvakten Neville Southall, historien om Roy McFarlands övergång från Tranmere till Brian Cloughs Derby County, den besvärlige men begåvade Big Chiv i Bill Nicks Spurs, Merseyside-derbyhjältar från förr, Stan Cullis bedrifter i Wolves och mycket annat. Det svåra är inte att finna nya ämnen, det svåra är att fokusera på ett i taget…
Lär väl återkomma under dagen med rapporter. Kan redan nu konstatera att förbundskapteners dåliga relation med pressen fanns redan på Sir Alfs tid… Golf, trädgårdsskötsel och samla på mynt var för övrigt den något ”uptighta” förbundskaptenens fritidssysslor.
God morgon!
Han stod tyst och skådade sina spelare som under ljudliga former var på väg att tvätta bort lera och svett efter en seger som var så mycket viktigare än en pokal. Stan Cullis Wolverhampton Wanderers hade precis besegrat ungerska superlaget Honved med 3-2 hemma på Molineux Ground.
Året var 1954 och bara några månader tidigare hade Englands landslag fått på nöten med 1-7 mot Ungerns landslag i Budapest och den stora stöten sköt ungrarna in året före när England för första gången besegrades på Wembley med 6-3. Fotbollens hemland var därmed skakat och ifrågasatt.
Läs hela artikel i Old School Football – när Wolves var bäst i världen.
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
Brian Clough och Peter Taylor var en ambitiös ledarduo som tog Derby County från division 2 till ligatitel och semifinal i Europacupen. Old School Football söker efter gnistan som fick bygget att gå mot storhet.
Läs Old School Footballs artikel om Derby Countys makalösa uppgång.
God morgon!
Torsdag är dagen då hettan stiger och förväntningen närmar sig olidlighetens gräns. Allt startade på söndag. Dagen efter, då man fick trösta sig med Stefan Thylins spalt i Aftonbladet. Kanske skrevs några rader om ens eget favoritlag. Därefter väntan till tisdag, då veckans stryktips väntade i lokaltidningen på morgonen och i kvällstidningarna på eftermiddagen. Under vissa år kunde man dessutom frossa i Vi Tippa, som med den tidens mått, skrev nästan vulgärt härligt mycket. Torsdag var det dags att lämna in tipskupongen och längtan till lördag närmade sig bristningsgränsen. Fredag var en onödig dag, men hade man lite tur kom det redan då en artikel om matchen på lördag. Fast för det mesta var det på lördag som lokaltidningen och kvällstidningarna skrev något om den utvalda fighten i Tipsextra.
Ja, så såg veckorna ut. Överdrivet? Ingalunda. Tyvärr, kanske. Eller det är i vart fall så jag minns det. Huruvida det stämmer med vad som egentligen försiggick, är däremot ofta mer höljt i dunkel än vad man kan tro.
När jag drog igång Old School Football på Svenska Fans gav jag mig iväg längs minnenas allé för att rekonstruera och bekräfta historien om hur det gick till när jag valde mitt favoritlag. Det visade sig att mina extremt tydliga minnen inte riktigt stämde med verkligheten… Men också att det är skit samma.
Läs mer på Old School Football.
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
skribentper 