Derby på söndag och jag sitter och läser om Evertons gamle stjärnmålvakt Neville Southall, under en period på 80-talet kanske bäst i världen. Årets spelare 1984/85. Någon gång ska jag sätta ihop en längre artikel om honom, men det finns mer att läsa på innan dess. Kan dock fascineras av hans karaktär, särskilt när han i sin egen biografi ska försöka reda ut och förtydliga begreppen.
Träningsnarkomanen med en lunsig kropp som kändes nästan orimlig för en idrottsman vars förmågor byggde på extremt snabba reflexer. Hela karln såg ut som en motsättning, vilket han också var.
”I was – and am – an outsider in the sport that made med famous, very few people understood me, and over time I became a sort of caricature.”
Saker han kallats under årens lopp:
”Over the years I´ve been cast as many things: grumpy, unsociable, obsessive, crank, lothario, genius, legend, miserable, idiosyncratic, troublemaker, rebel, oddity, maverick, patriot, sad, loner, sullen.”
Och samtidigt som han kan hålla med om att ovan beskrivningar mycket väl kan stämma in, vill han även lyfta fram:
”… father, teacher, theatre buff, book addict, history obsessive, among many others. My former team-mate Pat Nevin once described me as ´The Classic eccentric with a complex character”
Southall ville med sin biografi The Binman Chronicles (jobbade som renhållningsarbetare under en period) lyfta på locket för andra sidor av hans liv för att visa vem han egentligen är med tanke på alla etiketter han fått under årens lopp. Frågan är dock om det blev tydligare. Säger en del om Southalls komplexitet, då han inte ens i sin biografi kan förtydliga vem han egentligen är. Å andra sidan är det väl så vi människor är lite till mans.
Fredagen fortsätter, kanske borde jag äta något…
skribentper 