Etikettarkiv: Kenny Burns

Poddfredag – om en gammal bok och argentinare

Framsida Tipsbok

 

God morgon!

Idag är det poddfredag. Klockan 11.30 finns ett nytt avsnitt ute.

Det sjunde avsnittet av Old School Football podcast svingar sig fritt och ohämmat bland nostalgiska lianer som kretsar kring säsongen 1977/78 samt 1978/79 genom barndomsminnen från ett rum med en bok.

Bland torkat renkött, fläskkotletter och palt minns Old School Football podcast en uppväxt och somrar hos morföräldrar uppe i Boden i Norrbotten. En morbror med Tipsboken 1978/79 triggade ett fotbollsintresse, vilket tog spjärn från Airfix leksakssoldater och en modell av regalskeppet Vasa.​

Möten med tandlöse Joe Jordan, West Bromwich Albions magiska lag från 1978/79, Aston Villas begynnande storhet, frågetecken om varför Manchester United fick så många spelare i all star laget, den late Kenny Burns, Kenny Dalglish, Laurie Cunningham, Bob Latchford och Gordon McQueen. Men också Diego Maradonas provspel i Sheffield United, Bill Nicholson, Keith Burkinshaw, Osvaldo Ardiles, Ricardo Villa och Spurs. Ipswich, Nottingham och Liverpool. För att inte tala om Harry Haslam och Oscar Arce i Sheffield United. Juntans Argentina, Antonio Rattin och ett Arsenal med en styrelse som inte trodde på utländska spelare i laget. Ja, och så lite om publiksiffror och övergångar 1978.

 I väntan på lördag.

Gå in och prenumerera på iTunes

Finns även på Svenska Fans Fan Radio.


Fredagsmys – ”It´s Birmingham City”

God morgon! Dags för fredagsmys, fast enligt Old School-metodiken, det vill säga vi grottar in oss i gammalt groll och lyfter det till ytan, mest för att det ger oss ett gott skratt.

Vi fortsätter på Birmingham-temat och följer den en gång så firade mittfältaren Howard Kendall som kallas in till Evertons manager Billy Bingham. På vägen in nickar han till en kille vid namn Bob Latchford. Beskeded från Bingham är enkelt: ”It´s Birmingham City”. Kendall traskar ut igen. Nickar ännu en gång åt Latchford som sedan i sin tur kliver in för att träffa Bingham och sannolikt ett varmare bemötande. En gammal stjärna lämnar, en ung gör entré. Fotbollens kretslopp. Osentimentalt för alla, utom oss fans.

Bob Latchford gick därmed till Everton för en stor summa pengar och två spelare i utbyte, bland annat Kendall. Latch skulle bli skyttekung och den förste som på länge gjorde 30 mål i ligan. Dock var han redan en legendar i Birmingham, hans moderklubb. Kendall skulle hamna i ett Birmingham City där träningskläderna inte tvättades, nedflyttningsstrider väntade och en träningsanläggning som såg ut som en soptipp.

Men det flyktiga mötet blev lite Latchfords och Kendalls gemensamma melodi. När Kendall senare återvände som manager till Everton flera år senare blev Latchford den förste han sålde. Inte av hämndbegär, utan därför att det var läge att sälja. Kendall var en klassisk osentimental manager av den gamla skolan. Faktum är att de bodde nästan grannar under en period och Latchford slank ibland in hos Kendall och de satt och snackade om livet, eller nåt. Säkert med ett glas med något alkoholhaltigt i handen. Kendall var svag för cigarrer och Champagne.

Old School Football följer Howard Kendalls upplevelse av vistelsen hos Birmingham City, men också tiden före med den stjärnspäckade anfallstrion Bob Latchford, Bob Hatton och Trevor Francis. Latchford ersattes senare av en viss Kenny Burns, som var bäst som forward, men för lat och hamnade som mittback. Han fick faktiskt extra betalt om han orkade spela forward.

Läs om Birmingham City under en fascinerande tid. 70-talets Birmingham City

Nostalgimorgon – uppe med tuppen

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.


%d bloggare gillar detta: