Tisdag är kanske inte den mest bubblande dagen under veckan. Om man bortser från att tidningarnas experter publicerade stryktipsförutsägelser inför helgen. Men annars var det rätt trist. Har för mig att Hill Street Blues gick på måndagkvällar, så man var dessutom lite trött och låg efter med diverse saker tack vare överdosering av tv-tittande redan på måndagen.
Beundrade alltid Joyce Davenports förmåga att läsa på i sängen innan sovdags, något jag aldrig lyckades med. Hon var för övrigt elegant rakt igenom. En sådan där person man inte tror svettas, någonsin. En annan elegant som sällan svettades eller blev lerig, trots katastrofala leråkrar till planer, var West Hams mittfältare Trevor Brooking. I elegansen tecken kan det vara läge att reprisera texten om Brooking. En gammal idol.
Och så introt till Spanarna på Hill Street, som tar en tillbaka till tv-soffan på 80-talet. Trött efter handbollsträningen, kallt ute, Oboy på kvällen och lite dåligt samvete för att klockan är sen, men ännu är inte några läxor gjorda…
Nostalgimorgon – uppe med tuppen
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
Så får då Brendan Rodgers lämna. Lagbygget tog för lång tid och gick inte åt rätt håll. Tålamodet var slut. Kanske kan det då vara läge att minnas när allt började. På 60-talet då Bill Shankly förvandlade en rätt dåligt mående klubb till en gigant. Old School Football roade sig med att ta ut bästa elvan under Shankly på 60-talet.
Roger Hunt, Ian Callaghan, Ian St John och Peter Thompson, för att nämna några.
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
Bara några timmar kvar innan avspark av det klassiska Merseyside-derbyt.
Det finns få klubbar vars framgångar är så grandiosa, men ändå är det inget mot den enorma mytbildning som gjort klubben nästan likt ett sagoväsen. Något som delvis gör Anfield-klubben till en av de mest fascinerande, men som också kan vara en belastning i tider som dessa då det är svårt för laget att nå upp till de stora förväntningarna.
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
Att beskriva en klubb som Manchester Uniteds historia i endast en artikel är givetvis omöjligt. Klubben är Englands mest framgångsrika genom tiderna och ett av världens starkaste varumärken. Kanske det starkaste.
Ofta sägs det att verkligheten överträffar dikten, men i Uniteds fall är det nästan som om verkligheten överträffar myten. Sir Matt Busby tog över en ganska så nedgången klubb efter andra världskriget. Den skotske mästarmanagern skrev på ett alldeles unikt kontrakt som gav honom ett extremt starkt mandat att forma klubben. Busby lade sin hand på allt. Inte minst förstod han vikten av att en klubb är större än dess fotbollsspelare och fotboll är underhållning. Mytologiseringen av United startade med Matt Busby.
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
Han stod tyst och skådade sina spelare som under ljudliga former var på väg att tvätta bort lera och svett efter en seger som var så mycket viktigare än en pokal. Stan Cullis Wolverhampton Wanderers hade precis besegrat ungerska superlaget Honved med 3-2 hemma på Molineux Ground.
Året var 1954 och bara några månader tidigare hade Englands landslag fått på nöten med 1-7 mot Ungerns landslag i Budapest och den stora stöten sköt ungrarna in året före när England för första gången besegrades på Wembley med 6-3. Fotbollens hemland var därmed skakat och ifrågasatt.
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
Tim Sherwood försöker få ordning på Aston Villa, men än så länge går det rätt knackigt. I mina spalter återkommer dock klubben rätt ofta, dels för att det är en av de riktigt stora genom fotbollshistorien, dels för att de lyckades ta ligan (1980/81) och Europacupen (1981/82) under en period då laget inte alls höll samma gigantnivå som i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Det blev istället en fantastisk saga eller blomma, som likt en motsträvig orkidé slog ut i makalös blom, bara för att vägra slå ut igen.
I helgen möts Aston Villa och Stoke i stryktipsmatch 1, vilket är en fight det finns anledning att följa lite extra. Men som morgonläsning tänkte jag länka till en artikel i Tippastryktipset.se som försöker sammanfatta Aston Villas ärorika historia.
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
Ikväll drabbar WBA och Everton samman i omgångens sista match. Igår skrev jag lite om Evertons historia i en artikel på Tippa stryktipset och där nämndes klubbens näst främste manager genom tiderna: Harry Catterick. En mycket sammansatt personlighet som av många sågs som en gåta. En manager som resultatmässigt var bland de stora på 60-talet, men har knappast hyllats tillnärmelsevis lika mycket som en del andra kollegor från den tiden. Knappt Everton själva har lyft fram honom tillräckligt ur historiens mörker. Kanske ansåg de att han inte tålde ljuset, men grundorsaken är nog ändå att det inte har funnits någon vettig kartläggning av hans gärning. Tills för något år sedan, då Rob Sawyer publicerade: Harry Catterick – The Untold Story of a Football Great.
För några månader sedan försökte jag med stöd av Sawyers bok sammanfatta Cattericks gärning i en ganska så lång artikel på Old School Football (Svenska Fans). Sannolikt är det den minst lästa av alla mina artiklar där, men i mina ögon en av de viktigaste. Inte för att den är något mästerverk rent stilistiskt, men för att där finns en bild som inte kommit fram förrän nyligen av en manager som faktiskt var en av de allra främsta. På alla sätt.
En anonym landslagsspelare i Everton, som därmed hade både Englands förbundskapten Sir Alf Ramsey och Harry Catterick som manager, sa så här:
”We respected Alf, and we respected Catterick too. But we feared him more than anything.”
Catterick ville även förbjuda tv-sändningar från såväl Goodison som Anfield. Han var en elak räv på transfermarknaden, men också en visionär som beundrade ungrarnas skickliga fotboll på 50-talet och ville nog helst utveckla spelare utanför England hemma på Bellefield, vilket var en hypermodern träningsanläggning som påminde rätt mycket om dagens akademier. Taktiskt var han mer Tiki Taka än den tidens brutalfotboll och han byggde ett mästarlag som kanske var det mest underhållande på många decennier.
Det tog bara några år för klubbledning och efterföljare att slå sönder hans bygge. Cattericks hälsa blev allt sämre och styrelsen köpte träben som Bernie ”The Bolt” Wright bakom hans rygg. Bernie ”The Bolt” var en centerforward som mest blev känd för att ha brutit en tå på en Sheffield United-försvarare – med huvudet, då hans kulle försöka sig på en språngnick. Det blev bara elva ligamatcher för Everton, men att överhuvudtaget värva en spelare av den kalibern till Harry Cattericks lag borde varit otänkbart. Catterick ville ha skickliga bollspelare.
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
Ljudet studsar mot plåten hos den gamla damen och ut på plan. Goodison Park gungar på gammalt brittiskt vis, såsom ett minne från förr, men också en påminnelse om att den numera relativt fattiga klubben är historiskt sett en av de riktigt stora. Everton är inte längre en storklubb om man jämför med de rika mastodonterna Chelsea, Manchester City, Manchester United, Arsenal och i mindre mån Liverpool FC och Tottenham. Tjugo år utan en titel samt konstanta problem med ekonomin har cementerat den stolta klubben bland lagen strax under storklubbarna.
Däremot är Everton en stor klubb, kanske en av de allra största. De var med och grundade ligan 1888 (klubben bildades 1878) med titlar spridda över allt från det brittiska imperiets storhetstid i slutet av 1800-talet till 1995 och har endast varit utanför högsta divisionen två gånger på sammanlagt fyra säsonger.
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
Uppvuxen i Buster-generationen och med Max Lundgrens böcker om Åshöjdens BK fortfarande i färskt minne har präglat många 60- och 70-talister. Men Eddie Howes Bournemouth överträffar all gammal fiktion med råge. Lilla Åshöjdens BK som mot alla odds klättrade upp genom divisionerna och tillslut nådde nästan ända fram till allsvenskan. Men bara nästan, för hela vägen hade varit så pass osannolikt att det inte hållit som fiktion. Då. Åshöjdens huvudpersoner – bröderna Jorma och Edward Engmark – blev sedan proffs i Everton FC. Inte i böckerna, men väl i serietidningen Buster någonstans runt 1983. Och samtidigt hade först Swansea tagit sig från den allra lägsta divisionen upp till en sjätteplats i högstaserien för att följas av Elton Johns Watford, vars bedrift sträckte sig till en andraplats och en FA-cupfinal. Undrens tid var här och verkligheten överträffade fiktionen och med ens kändes Åshöjdens kval till allsvenskan inte lika imponerande. Ingenting var längre omöjligt.
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
Chelsea FC är idag en äkta storklubb. Uppbackad av Roman Abramovic ofantliga rikedom har laget blivit en framgångsmaskin, men det har inte alltid varit så.Klubben bildades 1905, men förutom en FA-cupfinal 1915, så var det tunnsått med framgångar under större delen av århundradet. Chelsea har dock alltid varit en klubb som tagit plats och fick redan på 20-talet rykte om sig att vara en förening som lockade stora namn. Men egentligen var det först på 50-talet man kan tala om någon form av framgång i och med ligasegern 1954-55. 60-talet skulle bli ett gyllene decennium, åtminstone för spelarna själva som personifierade The Swinging Sixties. Därefter gick klubben in i mörkret.
Chelsea-spelare poserar som – och med – modeller på sextiotalet, då laget blev lite av en symbol för The Swinging Sixties.
Nostalgimorgon – uppe med tuppen
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
skribentper 