Månadsarkiv: november 2015

Europacupminnen från 70-talet

God morgon!

Idag anländer Zlatan Ibrahimovic till Malmö och då tänkte jag att det kan vara på sin plats att lyfta fram lite svenska Europacupprestationer från 70-talet.

Mäktiga FC Bayern München vann Europacupen för mästarlag (nuvarande Champions League) tre säsongen på raken (1973/74, 1974/75, 1975/76). De tog över stafettpinnen från totalfotbollsspelande Ajax Amsterdam som vann de tre föregående säsongerna.

Det var ett mäktigt FC Bayern med stjärnor som Franz Beckenbauer, Gerd Muller, Uli Hoeness, Sepp Maier, Paul Breitner och senare den unge Karl-Heinz Rummenigge med flera. Egentligen oslagbara, men ändå…

I den första omgången 1973/74 var svenska Åtvidabergs FF oerhört nära att besegra tyskarna. I den första matchen tog tyskarna en programenlig ledning med 1-0 på hemmaplan. Men det krampade sig något och mitt i allt gjorde backen Bernd Durnberger självmål i den 66:e matchminuten. Sakernas tillstånd rättades snabbt till efter ytterligare två mål av tyskarna. Visserligen var 3-1 ingen lysande seger, men borde räcka rätt väl i bortamatchen mot detta lilla svenska lag från den märkliga orten mitt i ingenstans.

På Kopparvallen skulle det dock dukas upp med andra bullar. Åtvidaberg var visserligen utan spelare som Ralf Edström och Roland Sandberg. Men de regerande svenska mästarna som dessutom slagit ut Chelsea ur Cupvinnarcupen för ett par år sedan, bestod fortfarande av en stark trupp med landslagsmän och vinnarskallar, såsom Benno Magnusson, Jan Olsson och Conny Torstensson för att nämna några. Har för mig att Torstenssons insatser imponerade så på FC Bayern att han sedan värvades till världslaget.

Åtvidaberg dansade fram och när matchen närmade sig slutet ledde man med 3-0 och var vidare. Ett reduceringsmål av Uli Hoeness tog tyskarna tillbaka i matchen, och sedan vann de på straffar i en oförglömlig match i den svenska fotbollshistorien.

Säsongen därpå gick FC Bayern hela vägen, nu med Conny Torstensson i laget, men Åtvidaberg tog sig faktiskt till kvartsfinal där FC Barcelona med Neeskens, Cruyff och Asensi blev för svåra.

Åtvidaberg hade gjort avtryck i Europa, men Facit var i kris, vilket givetvis även drabbade Åtvidaberg som ort och klubb, eftersom de hade köpt rätt friskt för att vara ett lag från ett litet samhälle och i Sverige var ett nytt mästarlag på väg. Ledda av en ung engelsk tränare vid namn Bob Houghton, nämligen Malmö FF.

MFF tog sig förbi svårspelade och skickliga Magdeburg från Östtyskland i första omgången, bara för att lottas mot FC Bayern München i den andra rundan.

På Malmö stadion hade dock inte tyskarna något att komma med. MFF vann programenligt med 1-0, vilket inte känns så märkvärdigt kanske, men just detta Malmö var ett av de mest disciplinerade och försvarsstarka lag vi har haft i Sverige. Normalt sett var 1-0 hemma kassaskåpssäkert inför en retur. Till och med mot regerande mästarna.

Mittbacksparet i lagkaptenen Krister Kristensson och Roy Andersson var inga blyga violer, vars självförtroende inte visste några gränser. I mål fanns landslagsmålvakten Janne Möller. På mitten huserade storspelare som Staffan Tapper, Anders ”Puskas” Ljungberg och så fanns där Bo Larsson, som kunde spela överallt från mittback eller som mittfältsgeneral såväl som toppforward. En spelare av högsta internationella klass, men var nog lite för hemkär för att egentligen uppskatta de år han hade i Tyskland.

Men tyskarna klarade utmaningen och vann med 2-0 hemma i München. Det var faktiskt Conny Torstensson som gjorde det avgörande målet i den 77:minuten.

En match som Bob Houghton skulle gräma sig över. De borde ha vunnit och skulle också kunnat gå hela vägen. Då var hans MFF på sin absoluta peak. När de gick till final i Europacupen 1979 så var det med ett betydligt svagare lag, vilket gjorde prestationen än större. Men mäktiga Nottingham Forest blev alldeles för svåra i en final som faktiskt spelades i München.

Brian Clough, som så nesligt åkte ut med sitt Derby County i semifinalen mot Juventus 1973 fick äntligen sin revansch med Forest mot MFF 1979. Det skulle dessutom bli ännu en titel säsongen därpå, men då mot Kevin Keegans Hamburger SV.

Men det var den där matchen den 5 november 1975 i München… det var den som grämde Bob Houghton.


Brian Clough i Europa

God morgon!

Nu stundar Champions League och Malmö FF tar emot Zlatan Ibrahimovic på onsdag. Tänkte fundera lite över det imorgon, men idag handlar det om när Brian Clough för första gången sökte lyckan i Europacupen och åkte ut i en skandalmatch mot Juventus. Cloughie skulle ta revansch, fast med Nottingham Forest och mot Malmö FF, men det tar vi imorgon.

När Europacupen startade 1955 spelade Derby County i division 3 norra mot lag som Accrington Stanley, Gateshead och Workington. Men en viss ung manager vid namn Brian Clough ville något annat. Han började på en fotbollssaga – som blev sann.

Brian Clough och radarpartnern Peter Taylor fick 1967 ett anbud från Derby County, då i andradivisionen. Den egensinnige ordföranden Sam Longson lyckades locka över den dynamiska duon och genast började de bygga ett riktigt bra lag och 1968/69 vann de andradivisionen. En av de viktigaste spelarna i början var en viss Dave Mackay som 1968 kom från Spurs, där han varit en viktig kugge i Bill Nicholsons magiska lag. Mackay gav stadga åt Derby i backlinjen och ett ledarskap som var nödvändigt. Mackay hängde med till 1971 och skulle senare ta över efter Clough som manager och ta hem ytterligare en ligatitel 1974/75. En annan inflytelserik spelare var Alan Durban som var med under hela uppgången och var i Derby åren 1963 – 1973.

Läs hela artikeln och hur det gick mot Juventus på Old School Football.

 


Archigoles

God morgon!

Spurs går ju som tåget nu i ligan. Inte minst målspottaren Harry Kane. Tänkte därmed att det kunde vara läge att läsa om en annan målskytt i Tottenham som dessutom fick uppgiften att ersätta Diego Maradona i FC Barcelona, vilket han gjorde rätt bra. Jag talar om skotten Steve Archibald.

Läs en av mina första artiklar på Old School Football tidigare i år. Om Steve Archibald, Skottlands bästa fotbollsexport genom tiderna. Eller? Läs om han karriär, från lilla Clyde till Alex Fergusons Aberdeen via Spurs till FC Barcelona. Klicka här.

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.


Säsongen 1985/86 – dystra tider då publik och spelare lämnar, Tipsextra prövar nytt

God morgon!

En söndag i november. Dagen efter. Alltid dagen efter. När Tipsextra drog igång i mitten eller slutet av november varje år, så var väntan så infernalisk påfrestande… och så var det bara över på söndagen. Och så långt till lördag. Nå, det var i alla fall igång, så november är en fin månad för oss Tipsextra-älskare.

Säsongen 1985/86 var också rätt dyster. Huliganproblemen tog till slut ut sin rätt och resulterade i avstängning från spel i Europa. Publiksiffrorna minskade och Tipsextra testade nytt.

Totalt tappade högstadivisionen nästan 700 000 åskådare från säsongen innan och då hade ändå den nedåtgående trenden (i stort) hållit i sig ett tag. Manchester United toppade på drygt 46 000 i snitt, följda av Liverpool på dryga 35 000 och Everton på dryga 32 000 åskådare i snitt per match. Därefter var det ett rätt stort glapp till Manchester City på dryga 24 000 och endast tio lag hade över 20 000 åskådare i snitt.

Läs hela artikeln på Old School Football.

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.


Säsongen 1985/86 – magiska namn i skytteligatoppen

God morgon!

En titt på skytteligan 1985/86 är en smaskig syn för en nostalgiker. Bara kampen mellan två målspottargiganter som Gary Lineker och Ian Rush kan ge ståpäls.

Lineker blev Player of the Year och skyttekung i ligan och i VM, men han vann ingen pokal med Everton som var regerande mästare vid säsongsstart. Tvåa i ligan och tvåa i FA-cupen och med en rimlig chans att ta båda kan tyckas vara ett grymt öde, men så små var marginalerna och motståndarna på andra sidan Stanley Park var en magnifik vinstmaskin som aldrig hade produktionsstopp. Bäst i stan var detsamma som bäst i England och  även om de inte fick bevisa det – kanske bäst i Europa. Everton hade ju vunnit Cupvinnarcupen rätt enkelt året innan och Liverpool var i final (som regerande mästare) i Europacupen den där olycksaliga kvällen på Heyselstadion i maj 1985.
Betänk också att Liverpool var i semifinal i ligacupen, där Oxford visserligen blev för svåra, men Anfield-gänget var inte långt ifrån en trippel. Ian Rush vann inte skytteligan, men tog The Double (ligan och FA-cupen) och avgjorde dessutom cupfinalen med två mål. Lineker gjorde ett. Båda lämnade sedan England för äventyr i Italien (Juventus) och Spanien (FC Barcelona), vilka i slutändan inte funkade som det var tänkt. Gick något bättre för Lineker, men hans sejour i Barcelona måste ändå ses som misslyckad.
Läs hela artikeln på Old School Football.

Säsongen 1985/86 – när Liverpool tog The Double

Sitter spänt och väntar på premiären av ”På spåret”. En högtidsstund. I väntan på detta föreslår jag lite fredagsmys med ligasäsongen 1985/86.

Avstängda från Europeisk fotboll, huliganproblem, allt sämre publiksiffror och stjärnor som sneglade bort mot kontinenten. Säsongen 1985/86 befann sig engelska ligan rätt långt ifrån dagens hypade produkt, men visst fanns det glädjeämnen, bland annat en unik dubbel av Liverpool FC.

Liverpool vann till slut ligan efter en nästan osannolik spurt. De landade två poäng före Merseyside-rivalerna och regerande mästarna Everton och fyra poäng före West Ham United. Det var dock Manchester United som tog kommandot inledningsvis. Det stjärnspäckade laget vars senaste ligaseger var så långt tillbaka som 1966/1967 under Sir Matt Busby och klubben hade år efter år burit på ett allt tyngre ok vad gällde fansens krav på en ligatitel. Pengar fanns, stjärnor fanns, men det ville inte riktigt klicka. Tyvärr blev det samma visa även denna säsong, då laget drabbades av skador och formsvackor på nyckelspelare, vilket resulterade i en fjärdeplats. Everton startade tveksamt, men fick upp ångan och tog egentligen över taktpinnen från United. Dålig koncentration i ett par matcher mot slutet ledde dock till att Liverpool seglade förbi i slutfasen.

Läs hela artikeln på Old School Football.


Old School Football – snart som podd på Svenska Fans

IMG_4325

God morgon!

Den 13 mars i år skrev jag den första artikeln av Old School Football på Svenska Fans och har nu passerat 100. Dessutom rätt många för Tippastryktipset.nu och på denna blogg. Visserligen ett rätt ringa steg för mänskligheten, men för mig ett stort och läskigt kliv ut i osäkerheten. Nu skruvar jag upp läskigheten med en poddversion.

Det finns egentligen tre fenomen som följt mig nästan hela mitt liv. Min besatthet av engelsk fotboll, helst före Premier League-epoken, min förkärlek till historia och mitt behov att berätta.
Runt årsskiftet 2014/15 satt jag med ett romanprojekt som växte helt ohämmat och bestod av drygt tusen sidor och skrek efter en rejäl duvning med strykningar som följd. Dessutom skrev jag ju mina tal och lite artiklar om Everton på Svenska Fans, men det saknades något. En utmaning. En nytändning. Något att bita i med frustande frenesi. Jag behövde framförallt en paus från romanprojektet.
Jag slog därmed ihop alla mina intressen till ett – Old School Football – där jag vältrar mig i engelsk fotbollshistoria och sedan skriver ned några rader på Svenska Fans och här på bloggen. Gärna lättsamt och med lite personliga reflektioner. Aldrig allvarligare än lätt kåserande. Det är en historia som ska berättas, oavsett om jag skriver om skytteligan 1985/86 eller polisongtrender bland fotbollsspelare på 70-talet. Alltid berättelsen. En rätt läskig utmaning, då jag ibland faller platt och resultatet blir sådär när bågen spänns för hårt eller på fel sätt. Men ibland får man till en historia som kastar nytt ljus över en gammal händelse och kanske väcker känslor som nostalgi och välmående. Kanske det startar en associationskedja långt utanför fotbollen. Och kanske dras det på något smilband någon gång.
Jag kommer därmed fortsätta så länge åtminstone några av er orkar läsa och som ytterligare ett steg för att göra det hela än läskigare försöker jag mig nu på en podd. En berättande podd. Helt sonika sitter jag ensam i ett rum med en mikrofon och pratar om fotboll från förr. Även här ur ett personligt perspektiv där själva historieberättandet är i centrum.
Svenska Fans-redaktionen har som vanligt varit oerhört hjälpsamma med en gammal gubbe som jag (nåja, fyrtio plus) vars enda radioerfarenhet sträcker sig tillbaka till 80-talets närradio och det där med redigeringsprogram (eller vad det  nu heter) finns knappt i min fantasi. Dessutom ett lysande bollplank avseende idéer och upplägg.
Om allt funkar och gudalika såväl som jordiska makter är med oss blir det premiär för Old School Footballs podd nästa fredag den 27 november runt lunch. Därefter hoppas jag löpande förbättra vecka för vecka. Varje fredag runt lunch.
Givetvis kommer jag att fortsätta skrivandet. Det är ju trots allt grunden och det jag älskar allra mest. Nästa mål är 200 artiklar. Så snart som möjligt.

%d bloggare gillar detta: