Månadsarkiv: november 2015

Fredagstankar om vin, öl och Kevin Keegan

God morgon!

Arthur Cox – det är Newcastle United för mig. En manager som lyckades locka självaste Kevin Keegan till The Magpies, men som avgick när laget väl var uppe i högsta divisionen igen. För mig kulminerade allt 1982 i en Tipsextramatch mot Allan Simonsens Charlton.

Det är lätt att fastna i ovan typ av tankegångar när det är några timmar kvar till fredagsölen och därefter glider man lätt över till vad som skall drickas och ätas ikväll med familjen. Efter jobbet smiter jag förbi vinsystemet på Södermalm och införskaffar vin och kanske några pilsner. Målet är givetvis att locka med ett så pass bra vin att jag kan övertala min fru att det finns andra fredagsmysrätter än Tacos. Ständigt detta Taco-ätande… Ungarna ledsnar aldrig. Men det funkar dåligt till vin, så det gäller att vara strategisk. Får man med sig frun, så finns det nödvändiga mandatet att på familjedemokratisk (nåja) väg förhindra kulinariska katastrofer.

Väl på systemet brukar jag dock aldrig hinna bestämma mig innan det är min tur, då det är ett gammaldags kösystem där du går fram till disken och beställer, men då serveras man ofta suveräna viner man inte visste fanns och dessutom en oneliner. Senast la han fram nåt förslag som jag konstaterade att det där blir perfekt, för det har jag inte druckit.

”Va, har du inte druckit detta vin!? Vad har du gjort de senaste åren? Suttit på kåken?”

Nå, det får bli hur det vill med den saken, men som fredagsmys på fotbollsfronten tänkte jag lite 80-talsnostalgi i dåvarande engelska division 2 med Kevin Keegan, Newcastle, Allan Simonsen och Charlton. I brist på ligafotboll är det precis vad kroppen behöver, särskilt om jag måste äta tacos.

Läs hela artikeln på Old School Football (Svenska Fans).

Skål på er!

 


Min ungdoms landslag

God morgon!

På lördag går första Play off-matchen mot Danmark av stapeln. På tisdag den andra. På onsdag vaknar Sverige upp till hopp eller förtvivlan. Sannolikt rätt bakis hur som. Tippastryktipset.nu minns sorger, bedrövelser och en och annan höjdpunkt.

Värmen sommaren 1994 kunde ingen ta miste på. Hela Sverige levde i ett tillstånd som var overkligt. Allt gick att omfamna och kärleken kändes obegränsad. Tiden var ingen begränsning. Den stod still. Match efter match följde jag på tv:n. Sveriges väg mot vår största framgång någonsin. Visst tog vi OS-guld i London 1948,  brons i Brasilien 1950 och gick till final i hemma VM 1958, men det var en annan tid då svensk fotboll stod sig stark. När spelare som Gunnar Nordahl, Nils Liedholm, Lennart Skoglund, Gunnar Gren, Kurre Hamrin med flera dominerade i Italien och kanske var det också en tid då konkurrensen inte var lika mördande på landslagsnivå.

Läs hela artikeln om min ungdoms landslag på Tippastryktipset.nu.

 


Succélaget Leicesters stolta historia

God morgon!

Just nu gör Leicester stor succé i Premier League och det verkar ju som de kan hänga på och slåss om Champions League-platsen. I så fall vore det en extrem framgång för Claudio Ranieri, men The Foxes har en fin historia att luta sig tillbaka mot.

Leicester City är lite av en dold storhet, ungefär som en vattenbärande mittfältare som alltid finns med, men aldrig tar rubrikerna. Faktum är att laget bara varit nere i ligasystemets tredjedivision under en säsong 2008/09.

Hela 46 säsonger i högstadivisionen och 62 i andradivisionen samt en i tredjedivisionen är onekligen ett stabilt facit. Lägg därtill att Leicester delar förstaplatsen avseende segrar i andradivisionen med sju stycken. Laget bildades som Leicester Fosse 1884 och levde inledningsvis en något nomadisk tillvaro till dess att Filbert Street blev deras hem 1891. En arena som tjänat klubben i 111 år till dess att man intog Walkers Stadium (först döpt till Filbert Way) 2002 och som numera heter King Power Stadium, efter de nya ägarnas önskemål. Redan 1919 byttes Fosse mot City, då Leicester fått stadsprivilegier och den gamla ledningen hamnat i ekonomiska trångmål. Och 1928/29 hamnade laget tvåa i högstadivisionen, vilket fortfarande är den mest framskjutna placeringen genom tiderna för Leicester City. Men det är å andra sidan betydligt mer än de flesta andra lag mäktat med.

Läs hela artikeln på Tippastryktipset.nu.

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.


Trevor Brooking – definitionen av elegans

God morgon!

Ibland när jag tänker på våra ungdomar som håller på att lära sig fotbollens konst, blir jag rätt trött. Det är satsning, förstalag, akademier, närvarokrav, scheman, allvar, allvar och åter allvar. Utan aktiva föräldrar är det dessutom svårt att lyckas, då det krävs ganska så mycket stöttning. Anpassa lov och semestrar. Och så alla ambitiösa föräldraledare utan vilka idrotten skulle stanna. De är guld värda, men ibland tar deras allvar och ambitioner udden av allt. Framförallt detta allvar… Kan inte minnas att det var så när man själv spelade fotboll, men det är som med all nostalgi – man minns det som man vill minnas det. Några föräldrar fanns inte närvarande, däremot massor med fantastiska och engagerade idrottsledare.

Är det superviktigt att vi får välutbildade fotbollsspelare som är så pass drillade att de lättare tar en plats i A-laget? De som sållas fram rätt tidigt och drillas i allvaret. Eller kan det också funka med en lite mer oorganiserad, mindre allvarlig approach? Där gemenskapen och umgänget går före krav och vilja att utvecklas på varje träning, i varje moment och sedan köpa extraträning om föräldrarna har råd? Eller kan det fungera med en kombination?

Jag vet inte, men ibland känner jag att allvaret tar över glädjen. Och visst fick vi väl fram fotbollsspelare av god kvalité förr. Faktum är att ser man till resultaten var vi betydligt bättre förr. Men det kanske var för att ingen satsade, dvs fotbollsfabrikerna hade inte börjat producera sina broilers ännu och nu gäller det att hänga med.

Trevor Brooking är kanske en av de mest eleganta spelarna någonsin. Han – som många med honom – började spela fotboll på gatan och i parker. Han blev tvåfotad, då han på gatan ofta spelade med en tennisboll och använde ofta båda fötterna,då det gällde att kvickt slå till bollen innan större killar kom och mejade ned honom. Det gick rätt bra för Brooking, som också är den som sedermera tog över fotbollsutbildningsansvaret på FA.

Läs om Trevor Brooking i en artikel på Svenska Fans.

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.


Dyrgripen, Quasimodo, Brian Clough och Malmö FF

God morgon!

Englands dyraste spelare genom tiderna sätter dit huvudet på övertid i första halvlek av Europacupfinalen 1979 och Trevor Francis från Birmingham är helt plötsligt inte bara dyrast, utan också en som avgjort den match alla drömmer om att avgöra. Allt tack vare en otränad vänsterytter vid namn John Robertson.

Endast iförd träningskläder, med racket under armen och en squashtid att hålla, släntrar Nottingham Forest karismatiske – men för tillfället otålige – manager Brian Clough in på presskonferensen för att möta journalisterna och svara på frågor om den dyraste övergången någonsin. Köpet av landslagsmannen Trevor Francis från Birmingham City för en miljon pund. Den första spelaren någonsin över ett sexsiffrigt belopp, fast enligt Clough var det fortfarande bara sex siffror, då beloppet stannat på 999 999 pund, vilket senare avslöjades bli nästan 1,2 miljoner efter avgifter och kommissioner betalats.

Läs hela artikeln på Old School Football där det finns mer stories om John Robertson och Europacupfinalen 1979 mot Malmö FF.

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.


Big Chiv – Mr Awkward och Bill Nicks huvudvärk

God morgon!

Vissa spelare besitter magisk talang och har allt som man kan önska sig, med den skillnaden att de är rätt besvärliga att ha att göra med. Tottenham Hotspurs Martin Chivers var en av dem.

I armkrok går de gemensamt in på White Hart Lane. Den åldrade Bill Nicholson som är Spurs mest framgångsrike manager genom tiderna. Och den inte fullt lika gamla – men numera gråhårige – Martin Harcourt Chivers är den som erbjuder armen. Året är 2001 och Bill Nicks andra Testimonial. Chivers förde sin gamle manager till hyllningens altare och inget kunde väl egentligen kännas mer konstigt.

Chivers var nämligen ett problem för Nicholson, från början till slut. Inte för att Chivers var en dålig spelare, nä det blev 24 landskamper för England och för Tottenham gjorde han 174 mål på 367 matcher. Dessutom var han Spurs bäste målskytt i europeiska cuper i hela 39 år, tills rekordet slogs av Jermain Defoe.
Chivers problem var snarare att han aldrig nådde upp till den nivå Bill Nicholson kunde förvänta sig av den oerhört begåvade forwarden. Det sägs att av all 79 spelare som Bill Nicholson någonsin låtit spela för Tottenhams A-lag, så var det Martin Chivers som gav mest sömnlösa nätter.

Läs hela artikel på Old School Football.

Chivers avgör ligacupfinalen

Chivers i Englands tröja

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.

 


Han är död, men lever vidare

Fick äntligen ur mig artikeln som legat och gnagt sedan dödsbeskedet om Howard Kendall. Skrivit brottstycken under hela veckan. Kan liksom inte avgränsa mig eller formulera mig tillräckligt bra. Men jag skrev i alla fall färdigt och la ut. En liten nostalgisk hyllning från hjärtat. Howard Kendall. ”Min” manager. Han jag växte upp med. Han som tog Everton till massor av titlar när jag var helt galet (onyttigt) passionerat tokig i engelsk fotboll och Everton Football Club.

La upp den på Old School Football igår, så några av er kanske redan har läst. Annars kommer den här: ”Min” manager är död, men han lever vidare.


När engelska klubbar dominerade i Europa

God morgon!

Champions League är det största som finns i dagens fotboll, men det var även föregångaren Europacupen, även om pengarna inte var lika stora. De engelska klubbarna behövde tid att anpassa sitt spel för att nå framgång, men från mitten av 70-talet till avstängningen 1985, var de dominanta herrar på täppan.

När mästarcupen skapades 1955/56 var inte de engelska lagen med. Chelsea blev utvalda, såsom regerande ligamästare, men FA ansåg att det störde den interna ligaverksamheten och den typen av ”distraktion” var inte välkommen. En attityd som nog känns igen och som hindrat England förr. Hur länge var de inte bäst i världen, fast det dröjde till 1966, förrän de verkligen fick fog för sina argument?

Nåja, lite fog fanns dock, eftersom Wolverhampton Wanderers ivriga träningsmatchande på liv och död mot de bästa lagen i Europa sägs vara katalysatorn till att man satte sig ned och drog upp riktlinjerna för Mästarcupen, sedermera Europacupen och numera Champions League. När The Iron Manager Stan Cullis vann över ungerska mästarna Honved med 3-2, korade Cullis Wolves till världens bästa klubblag

Läs mer på Tippastryktipset.nu.


Bästa Tipsextramatchen genom tiderna

God morgon!

Sverige VM 1958, Ingo tar tungviktstiteln 1959, Björn Borg sin femte raka Wimbledon 1980, Sverige blir bronsmedaljörer i VM 1994… Några i katalogen av magiska svenska idrottsbragder och minnen för de som var med eller hörde på radio, såg på tv eller läste i tidningen. Minnen som väcker känslor som värmer livet ut.

Lägg till den 30 december 1978.

Då fick tv-tittarna uppleva den bästa Tipsextramatchen genom tiderna. Manchester United vs West Bromwich Albion 3-5.

Ta en morgonkaffe (unna dig gärna en croissant, då det är fredag) och läs om matchen på Tippastryktipset.nu.

Njut även av klippet med matchen i sammandrag. Notera att Manchester United-legendaren Bryan Robson här spelar i sin moderklubb WBA, vars laguppställning för en gångs skull överglänser Uniteds med råge. Tony ”Bomber” Brown, nummer fyra med djupledslöpningarna. Mannen som spelat tillsammans med WBA-legendaren Jeff Astle och vars permanentade hår och gigantiska mustasch än idag måste väcka avund. Och så den kraftfulle centern Cyrille Regis och nummer elva – Laurie Cunningham. Balansen, kontrollen, snabbheten och elegansen personifierad.

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner


När Wolves missade dubbeln

God morgon!

I stryktipsmatch 13 möter Wolverhampton Wanderers Burnley FC. En fight i The Championship som väcker magiska minnen till liv, kanske inte mina då jag inte ens var påtänkt vid det laget, men för så många andra. Närmare bestämt i maj 1960. Mäktiga Wolves manager Stan Cullis sitter på Manchester Citys Maine Road och ser lilla Burnley vinna över City med 2-1, vilket också sätter punkt för Wolves möjlighet att ta tre ligatitlar på raken, men också att ta den där svårfångade dubbeln med liga och FA-cup. Några dagar senare väntade nämligen Blackburn Rovers i cupfinalen på Wembley.

Vad vore bättre än att en torsdag som denna grotta ned sig i lite artiklar från Old School Football. Läs om:

Harry Potts välspelande Burnley

Stan Cullis – The Iron Manager

När Wolves missade dubbeln

 


%d bloggare gillar detta: