Etikettarkiv: Old School Football

God morgon Merseyside!

God morgon!

Just denna morgon blir det en lite slarvigare uppdatering. Uppe med tuppens verksamhet är numera förlagd i Liverpool, närmare bestämt på Brittania Adelphi Hotel. Nu är det inte första gången jag är på fotboll i England eller för den delen i Liverpool, men det är alltid lite extra när man reser med äldsta sonen som är minst lika fotbollstokig som jag och dessutom i sällskap med drygt 80 andra svenskar, alla medlemmar i Swedish Toffees (Evertons svenska supporterklubb).

Publicerar istället några bilder från fredagskvällen.

adelphi

Min son på Adelphi Hotel. Ett klassiskt hotell där Winston Churchil har bott, men det var även här som Evertons magiske halvback Joe Mercer skrev på för George Allisons Arsenal efter andra världskriget. Bryskt behandlad av Evertons ledning med Theo Kelly i spetsen. Mercer fick inte ens åka tillbaka till Goodison för att hämta sina skor, utan dom hade Kelly med sig. Mercer var framgångsrik både för Everton och Arsenal och skulle senare som manager ta Manchester City till stora framgångar. Dessutom fick han ta hand om England efter att Sir Alf Ramsey sparkats och innan en ersättare tillträtt.

Läs mer om Joe Mercer på Old School Football.

Ett härligt, slitet gammalt hotell!

IMG_41581

IMG_41601IMG_41591

Dessutom har Niclas Alexandersson utsetts till hedersmedlem i Swedish Toffees och vi har fått lyssna till Kevin Sheedy – irländaren som skänkte glädje till fotbollen med sin känsliga vänsterfot när Everton var som bäst på 80-talet. Jag fastnade på bild med denne fotbollsgigant! Det är jag som är den vältränade med glasögon till höger i bild på bilden till höger…

IMG_41561IMG_41531

Nu frukost och sedan laddning för match.

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.


Newcastle, Norwich, minnen och Mirandinha

God morgon!

I helgen är det inte bara Everton och Manchester United som väntar. På söndag beger jag mig tillsammans med äldste sonen till Newcastle för att gå på klassiska St James´ Park. Det råder väl inga illusioner om att livet kommer vara på topp i nordost när Norwich kommer på besök, men det är en arena jag ännu inte varit på och som är ett måste för varje genuint fotbollsintresserad.

För mig är Newcastle laget som på 80-talet värvade Kevin Keegan, David McCreery och Terry McDermott samt fostrade Chris Waddle, Peter Beardsley och Paul Gascoigne. Kanske inte den mest framgångsrika perioden i den anrika klubbens historia, men en tid som ger härliga minnen.

Läs Tippastryktipset.nu:s artikel om Tipsextramatchen mellan Newcastle och Norwich 1984, där visserligen Keegan lämnat, men Waddle och Beardsley fanns på plan.

Se även målen från matchen

Och i Norwich fanns framtida stjärnor som Steve Bruce, Dave Watson och Chris Woods, men också gamla hjältar som Mick Channon och Asa Hartford.

Newcastle lyckades dock med ytterligare en bedrift. De värvade en brasse! Det kanske inte låter så märkvärdigt, men då var det något alldeles extra. Mirandinhas övergång hårdbevakades och hela England såväl som alla fanatiska Tipsextra-tittare skulle nu äntligen få se en brasse dominera engelska ligan. Vi hade alla tagits med storm av det magiska landslaget i VM 1982 som pulvriserade motstånd genom att bara vara sådär makalöst bra. Tyvärr tog allt stopp när ett elegant defensivt spelande Italien avslöjade brassarnas svagheter och Paolo Rossi gjorde hattrick.

Men fram tills dess fick vi njuta av eleganterna Zico och Sokrates. Av hårdskjutande Eder. Av dynamisk elegans a la Falcao. Av den offensiva vänsterbacken Junior (tydligen skyttekung hemma i Brasilien..?). Jag kommer aldrig glömma hur de med hjälp av ren och skär klass kramade musten ur ett rätt starkt Skottland och Sovjet. I VM 1986 gick det inte lika bra, men för många i min generation var 82:orna en sådan där upplevelse man kommer gnata om för sina barnbarn.

Och det är mot den bakgrunden förväntansbilden på stackars Mirandinha var lagd… Den förste brassen som skulle ta engelska ligan med storm. Det gick givetvis inte särskilt bra. Han kom från Palmeiras för dyra pengar 1987 och återvände 1989.

Men… han gjorde faktiskt mål i en Tipsextra-match. Den 4 februari 1989 tog Newcastle emot Liverpool i en match som slutade 2-2. Mirandinha gjorde 1-0 efter två minuter. I samma match gjorde Peter Beardsley ett inhopp för Liverpool mot sin gamla klubb.

Newcastle vs Liverpool

Mål: Mirandinha (2), Ian Rush (15), Frank Pingel (49), John Aldridge (50)

NUFC: Tommy Wright, Kevin Scott, Kenny Sansom, David McCreery, John Anderson, Glenn Roeder, John Hendrie, Frank Pingel, Mirandinha, Liam O Brien, Kevin Brock.

LFC: Bruce Grobbelaar, Gary Ablett, David Burrows, Steve Nicol, Ronnie Whelan, Jan Mölby, Ray Houghton, John Aldridge, Ian Rush, John Barnes, Steve McMahon (Peter Beardsley).

Kommentator: Pelle Nyström

Bifogar även ett reportage om när Mirandinha anlände i september 1987 och hans första match i tröja nummer 9 mot just söndagens motståndare Norwich City. Vi får se dueller mot Steve Bruce och en reporter som jag nog ändå måste säga är väl välvillig och snäll när han beskriver Mirandinhas insats… Dessutom är det Norwich nummer 9 – Wayne Biggins – som stjäl showen. Matchen slutade 1-1.

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.


Stryktipsmatcher vi minns: Everton vs Man U 1995

God morgon!

På lördag befinner jag mig på Goodison Park för att se Everton ta sig an Manchester United. Sannolikt rätt goda förutsättningar för en riktigt bra match. Lagen har ju genom åren haft en hel del duster, ofta också i viktiga matcher som cupfinaler och dylikt.

På Tippastryktipset.nu minns jag en fight mellan Evertons opolerade ”Dogs of War”, tre råbrutala mittfältare vid namn Barry Horne, Joe Parkinson och John Ebbrell, understödda av Duncan Ferguson (då rätt nyligen hemkommen från en fängelsevistelse, Andy Hinchcliffes vänsterfot och Anders Limpars första och enda Tipsextra-match för Everton.

Gästerna bestod av den första (och enligt mig mest magiska generationen) av Sir Alex Fergusons mästarlag. Med två raka ligasegrar bakom sig anlände de till Goodison Park med det kanske hårdaste mittenmittfältet under Sir Alex Ferguson – Roy Keane och Paul Ince. Dusten mot ”Dogs of War” var en njutning för varje ”get in”-ivrande supporter. Lägg därtill oblygt brutala, men också finlirande Brian McClair samt Mark Hughes. Eric Cantona var inte med. Det var strax efter hans berömda Kung Fu-spark.

Som mittbackar ställde United upp med Steve Bruce och Gary Pallister, medan Everton mönstrade David Unsworth och Dave Watson. Killar som skulle sparka av benet av sina mödrar i en korpmatch, om så krävdes för att förhindrade ett mål.

Dessutom en av de allra sista Tipsextra-matcherna, kommenterad av Pelle Nyström.

Tror inte vi kan ställa samma förväntningar på helgens drabbning…

Läs mer på Tippastryktipset.nu

Målet som avgjorde.

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.


När Sunderland AFC fick jubla

God morgon!

Känns som ett gott läge att skänka en tanke till roligare stunder för anrika Sunderland AFC.

Sida vid sida kliver de ut på den berömda gräsmattan. Ljudet från läktarna är öronbedövande. Sunderland och Leeds. I en FA-cupfinal som gått till historien som den kanske största skrällen under efterkrigstiden.

Leeds var regerande FA-cupmästare och ett av de lag som år efter år var med i kampen om titlar. The Mighty Leeds eller The Dirty Leeds, lite beroende på vem man frågade. Ett benhårt, ibland cyniskt lag som byggde sin storhet på en generation spelare med fantastisk sammanhållning. Managern Don Revie ville ha det så och var på den tiden nyskapande med sin inställning som inte lämnade något åt slumpen och där resultat, inställning och kollektivet var ledstjärnor. Det var också ett Leeds som kunde spela fantastisk fotboll och om storhetstiden definieras från mitten av 60-talet fram till 1974, utvecklades laget fotbollsmässigt för att under 70-talet underhålla lika mycket som man var disciplinerade, fysiskt starka och effektiva.

Läs hela artikeln i Old School Football.

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.

 


Kevin Sheedy – äntligen möts vi!

God morgon!

So good I did it twice. Det är titeln på Kevin Sheedys biografi. Undertiteln är My Life From Left Field. Sheedy är urtypen av veckans tema. Långsam, dålig i försvarsspelet, kanske till och med lite kantig i rörelsemönstret, men jisses… när han lät vänsterfoten tala! Irländaren var nämligen frisparkskung, assistkung såväl som en hejare på att göra viktiga mål. För om han hade en otymplig kropp som definitivt inte skulle funkat i dagens fotboll, där alla måste vara snabba, så hade han en fantastisk förmåga att anpassa kroppshyddan efter den magiska vänsterfoten.

Ja, jag är Everton-supporter och Sheedy spelade i det mest framgångsrika laget i Evertons historia på 80-talet och kanske är han inte lika känd som killar vid namn Roberto Carlos, men jag hade en VHS-video från Evertons mästarsäsong 1986/87 där han skruvar bollen lika bisarrt fascinerande som Roberto Carlos kunde göra.

Sheedy vann nästan allt med Everton och blev också den första irländaren att göra mål i ett stort mästerskap i VM 1990. Så det är ingen dussinlirare, men betydligt mindre känd än han förtjänar. Idag är han ansvarig för Evertons framgångsrika ungdomsakademi där han för den vackra fotbollen vidare. I mina ögon gjorde han fotbollen vacker.

I helgen åker jag och min äldsta son till Liverpool för att se Everton vs Manchester U, men den stora upplevelsen lär inträffa kvällen innan då Swedish Toffees (Evertons svenska supporterklubb) på en pub som ligger ett stenkast från Goodison Park ska  välkomna Niclas Alexandersson som hedersmedlem, men dessutom kommer Kevin Sheedy att närvara. Kevin Sheedy! När det gäller personer jag önskar träffa innan jag dör så ligger Sheedy före Barack Obama och kanske ett snäpp bakom Bill Clinton, men definitivt topp fem. En gigant! Och jag kommer vara starstruck.

Lär återkomma i ämnet Kevin Sheedy, då han är en äkta representant för traditionen av magiska lirare som hamnade på vänsterkanten. Men denna morgon nöjer jag mig med några klipp, så ni kan få en känsla för denna magiska vänsterfot.

Nostalgimorgon – uppe med tuppen

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.

So Good I did It Twice, är titeln på Sheedys biografi och det kommer från när han satte en frispark för Everton mot Ipswich i en FA-cupmatch 1984/85. Först slog han in bollen i ena hörnet, men domaren tyckte det var för tidigt, så frisparken gick om och Sheeds lättade in bollen i andra hörnet…

Och så en liten kavalkad.


Liam Brady

God Morgon!

Med sin vänsterfot och elegans tog han Arsenal från bottenstrider till cupfinaler, men var också en av få britter som lyckades i Italien på 80-talet. Hans namn är Liam Brady.

Få var så vördade runt Highbury som Liam Brady. Under en tuff period för Arsenal representerade Liam Brady ljuset. Irländaren hade allt. Blicken för spelet, balansen, kvicktänktheten, skottet, bollkontrollen och förmågan att flyta fram på plan. Aldrig någonsin i tidsbrist, något han hade och har gemensamt med alla riktigt begåvade spelare. Liam Brady gjorde Arsenal bättre än vad de var.

Läs Old School Footballs artikel om Liam Brady.

Nostalgimorgon – uppe med tuppen

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.


Vänster, höger och magi i tillslaget – Alan Hinton

God Morgon!

Är han bra med bollen? Skjuter hårt? Fantastiska fötter? Båda? Ingen vidare tacklare? Långsam? Ok, sätt honom på vänsterkanten! Lite så kunde det låta på 70- och 80-talen då spelare vars förmågor underhöll och värmde publiken samtidigt som de blev assistkungar och målskyttar. Men, de klarade inte riktigt av det höga intensiva tempot och att vinna boll på mitten. 4-4-2-systemet hade egentligen inte någon plats för lirare som var långsam i steget och dålig på att vinna boll. Istället – som en gammal elegant Trevor Brooking påpekade – satte man ut dem på vänsterkanten. Med en stark och defensiv ytterback blev inte skadan så stor, förutsatt att de tre övriga på mittfältet och helst båda forwards sprang arslet av sig. Fördelen var ju att dessa herrar till vänster kunde lira boll, vilket gav mål.

Tänkte bjuda på lite tvåfotsfotboll med betoning på vänsterfoten av spelare som kunde allt, utom tackla, springa och jobba hem.

Först ut, den magiske Alan Hinton i Derby County. Han som tillsammans med den vindsnabbe forwarden Kevin Hector låg bakom det mesta framåt under 70-talet då Derby faktisk var bäst i England vid två tillfällen.

Nostalgimorgon – uppe med tuppen

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.


Definitionen av elegans – Joyce Davenport och Trevor Brooking

God morgon!

Tisdag är kanske inte den mest bubblande dagen under veckan. Om man bortser från att tidningarnas experter publicerade stryktipsförutsägelser inför helgen. Men annars var det rätt trist. Har för mig att Hill Street Blues gick på måndagkvällar, så man var dessutom lite trött och låg efter med diverse saker tack vare överdosering av tv-tittande redan på måndagen.

Beundrade alltid Joyce Davenports förmåga att läsa på i sängen innan sovdags, något jag aldrig lyckades med. Hon var för övrigt elegant rakt igenom. En sådan där person man inte tror svettas, någonsin. En annan elegant som sällan svettades eller blev lerig, trots katastrofala leråkrar till planer, var West Hams mittfältare Trevor Brooking. I elegansen tecken kan det vara läge att reprisera texten om Brooking. En gammal idol.

Läs Old School Footballs artikel.

Och så introt till Spanarna på Hill Street, som tar en tillbaka till tv-soffan på 80-talet. Trött efter handbollsträningen, kallt ute, Oboy på kvällen och lite dåligt samvete för att klockan är sen, men ännu är inte några läxor gjorda…

Nostalgimorgon – uppe med tuppen

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.


Liverpool FC på 60-talet

God morgon!

Så får då Brendan Rodgers lämna. Lagbygget tog för lång tid och gick inte åt rätt håll. Tålamodet var slut. Kanske kan det då vara läge att minnas när allt började. På 60-talet då Bill Shankly förvandlade en rätt dåligt mående klubb till en gigant. Old School Football roade sig med att ta ut bästa elvan under Shankly på 60-talet.

Roger Hunt, Ian Callaghan, Ian St John och Peter Thompson, för att nämna några.

Läs artikeln på Old School Football: Bill Shanklys bästa elva på 60-talet.

Nostalgimorgon – uppe med tuppen

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.


Evertons derbylirare på 60-talet

Antal matcher topp 20 av 60-talsprofilerna i Everton

(Obs: minst tre säsonger måste infallit under 60-talet för att man ska få vara med. Samtliga säsonger räknas med som spelaren deltagit, dvs före, under och efter 60-talet.)

Colin Harvey (1962 – 74), 20 matcher – En mittfältsgigant under hela 60-talet och in på 70-talet. Framgångsrik coach i Evertonleden.

Gordon West (1962-75), 20 matcher – Målvakt som stod lite i skuggan av Gordon Banks. Men för Everton var han en solid klippa.

Tommy Wright (1963-73), 19 matcher – En ytterback av modernt snitt.

Brian Labone (1957-71), 19 matcher – ”The Last of the Corinthians” som Harry Catterick kallade honom. En riktig krigare och ledare som få kunde ta sig förbi. En legend.

John Hurst (1964-76), 18 matcher – Stabil mittback som vann både FA-cupen och ligan med Everton.

Alex ”Sandy” Brown (1963-71), 14 matcher – Stabil back i det tysta.

Alan Ball (1966 –71), 13 matcher – En av engelsk fotbolls allra bästa genom tiderna. Mittfältsdynamo av en klass som inte finns idag.

Howard Kendall (1967-74), 13 matcher – En mittfältselegant som borde varit ordinarie i England och sedan blev klubbens mest framgångsrike manager genom tiderna.

Roger Kenyon (1966-79), 13 matcher –   Pålitlig mittback.

Jimmy Gabriel (1960-67), 10 matcher – En av hjältarna 1966. En mittfältare av klass.

Joe Royle (1966-74), 10 matcher – En riktigt centertank. Värdig bärare av tröja nummer 9.

Derek Temple (1956-67), 9 matcher – Målskytt i FA-cupfinalen 1966.

Alex Young (1960-68), 9 matcher – “The Golden Vision”! Hade vi haft samma tv-bevakning då som nu hade Alex Young varit en superstjärna även utanför Liverpool. Som George Best, fast bättre, enligt Everton-supportrarna.

Alex Scott (1963-67), 8 matcher – Ännu en av hjältarna 1966.

Brian Harris (1954-66), 7 matcher – Trotjänare på mittbacksplatsen.

Jimmy Husband (1964-73), 7 matcher – Offensiv och underhållande kraft i många år.

Fred Pickering (1964–67), 5 matcher – Köptes som färdig storspelare, men lyckades inte uppfylla förväntningarna.

Dennis Stevens (1962–1965), 5 matcher – Stark och beslutsam mittfältare.

Alan Whittle (1967–72), 5 matcher – En underhållande virvelvind.

Ray Wilson (1964-69), 5 matcher – En av Englands främsta ytterbackar genom tiderna.

Skytteligan i derbymatcherna hos 60-talsprofilerna:

Alan Ball, 5 mål
Roy Vernon, 4 mål
Johnny Morrissey, 3 mål
Joe Royle, 2 mål
Derek Temple, 2 mål
Alan Whittle, 2 mål

Källa: Michael Heatley och Ian Welch, ”The Great Derby Matches Liverpool vs Everton – A Complete Story of the Fixture. 1996. Published by Dial House.