Avslutar säsongen 1980/81 för denna gång med en artikel om skytteligan och säsongens övergångar.
De allt sämre ekonomiska förutsättningarna ledde till en allt lugnare transfermarknad än hysterin som rådde från 1979/80 och skytteligan togs hem av en rödhårig skotte som senare skulle ersätta Maradona i Barcelona.
Föregående säsonger och även sommaren före ligastarten toppade den spenderarglädje som startade när Nottingham Forest spräckte miljonpundsgränsen för en viss Trevor Francis som anlände våren 1979. Därefter skulle det bli färre stora miljonvärvningar under en period. När väl säsongen 1980/81 var igång (fanns ju inga transferfönster på den tiden) passerade endast två spelare miljonpundsgränsen, men båda skulle bli praktfiaskon.
Fotbollsnostalgi, bikt och berättande. Minst en kvart och högst tjugo minuter. Varje vecka på fredagar 11.30 släpps nya tidlösa avsnitt av Old School Football Podcast.
I den fjärde podden uttrycks frustration över den historiska utvecklingen av tröjnumrens förhållande till position och spelare, vilket leder till en urartad sifferexercis. Dessutom funderas en del över vem Barry Daines var. Och så Watford, Liverpool och det bästa andradivisionslaget i historien. Bland annat.
Old School Football är nostalgi som passar för dig som vill få en känsla för hur det kunde vara eller själv vill ta del av en berättelse där du kan fylla i med dina minnen. Med andra ord att minnas det man vill minnas och inte nödvändigtvis som det var. Varje fredag kommer ett nytt tidlöst avsnitt av detta bökande i den underbara gamla lerhögen som var så ymnig före Premier League.
I detta avsnitt bökas det en del i utvecklingen på vilken siffra en spelare får använda på ryggen som har gått från en positition i kollektivet till vilken stjärnstatus individen har. Finns det nummer som lämpar sig för vissa positioner och sådana som definitivt inte ska användas för andra positioner?
Ja, och så lite frisyrutveckling, vilken sammanföll med Watfords makalösa klättring genom ligasystemet. Dessutom det bästa division 2-laget och Liverpool FC i början av 80-talet.
Allt för nostalgin – i väntan på lördag. Passar perfekt till en öl på fredagseftermiddagen eller i bilen hem från jobbet… Eller egentligen när som helst, eftersom historien inte kommer förändras, men historierna kan få nytt liv.
För övrigt när det gäller Barry Daines får ni väl inget vettigt svar, förutom vilken uppgift han har nu och hade då. Men han var i alla fall glad på bilden.
Skål på er!
Ps. Gå gärna in och lyssna på gamla avsnitt om ni missat något av de två första i väntan på 11.30. Ds.
Poddfredag, men först lite mer uppladdning med säsongen 1980/81.
Ipswich Town var laget på allas läppar. Managern Bobby Robson hade sedan 1969 byggt upp ett lysande fotbollslag som nu var redo att överträffa FA-cuptriumfen 1978 med en unik trippel. Istället var det Aston Villa som fick lyfta ligabucklan, Tottenham FA-cupen medan UEFA-cupen blev The Tractor Boys tröst.
Poddfredag. Fotbollsnostalgi, bikt och berättande. Minst en kvart och högst tjugo minuter. Varje vecka på fredagar 11.30 släpps nya tidlösa avsnitt av Old School Football Podcast.
Inför poddfredag varvar vi upp med lite tillbakablickar till säsongen 1980/81. Börjar med den tidens kärva verklighet.
Idag är Premier League en produkt där biljettpriser, publiksiffror och spelarlöner är på väg mot himlen samtidigt som allt fler har råd att se på fotboll, även om det i många fall också är tvärtom, men säsongen 1980/81 var det desto kärvare.
Margaret Thatchers Storbritannien präglades av recession och hög arbetslöshet. Populariteten var stadigt på väg nedåt från det att hon vunnit valet 1979 och det skulle inte vända förrän Falklandskriget 1982.
Fotbollsnostalgi, bikt och berättande. Minst en kvart och högst tjugo minuter, varje vecka på fredagar 11.30 släpps nya tidlösa avsnitt av Old School Football Podcast, men du kan lyssna när du vill, var du vill och nästan hur du vill. Rekommenderar dock nedan länkar:
En poäng över nedflyttningsstrecket för Jose Mourinhos Chelsea. Då kan det vara läge att återvända till klubbens anrika men tudelade historia i en artikel i Tippastryktipset.nu tidigare i år.
Chelsea FC är idag en äkta storklubb. Uppbackad av Roman Abramovic ofantliga rikedom har laget blivit en framgångsmaskin, men det har inte alltid varit så.
Klubben bildades 1905, men förutom en FA-cupfinal 1915, så var det tunnsått med framgångar under större delen av århundradet. Chelsea har dock alltid varit en klubb som tagit plats och fick redan på 20-talet rykte om sig att vara en klubb lockade stora namn. Men egentligen var det först på 50-talet som man kan tala om någon form av framgång i och med ligaseger 1954-55. Det var Arsenals forne centertank Ted Drake som från 1952 skapade ett nytt lag på andra premisser än före kriget. Han förbättrade ungdomsverksamheten, utvecklade träningarna och sökte spelare i de lägre divisionerna i syfte att snarare bygga ett lag än spektakulära värvningar. Tyvärr lyckade man inte ta Drakes projekt vidare och hade svårt att under resterande del av 50-talet ta sig upp från mittenplaceringarnas mediokra tillvaro.
Fotbollsnostalgi, bikt och berättande. Minst en kvart och högst tjugo minuter, varje vecka på fredagar 11.30 släpps nya tidlösa avsnitt av Old School Football Podcast, men du kan lyssna när du vill, var du vill och nästan hur du vill. Rekommenderar dock nedan länkar:
Är vi på väg mot den största skrällen sedan Ipswich Town vann ligan 1961/62. Jag funderar och fascineras i en artikel på Tippastryktipset.nu.
Ibland behöver man gnugga sig i ögonen, bara för att vara säker på att när man tittar upp igen är fortfarande Leicester City i ligaledning. Efter sexton omgångar, det vill säga snart halva säsongen. Undrens tid kanske inte är förbi? För Mourinhos Chelsea är dock allt nattsvart och domens tid närmar sig.
Leicester stod efter femton matcher på 32 poäng, Chelsea endast på femton poäng. Den sextonde omgången innebär ju att man passerar 40 procent spelade matcher på säsongen. Med andra ord avgörs vilka som är med i toppen precis just nu. Chelsea har kapaciteten, men nu kan det vara för sent, eftersom Leicester numera har 35 poäng medan Chelsea står kvar på sina femton. Dessutom endast en poäng över nedflyttningsstrecket.
Innan söndag går över till nästa vecka kan det vara läge att minnas två matcher från förr, vilka också behandlas i Old School Footballs Podcast. Nu dessutom med matchbilder och laguppställningar. En enkel ligamatch 1983 och en Europacupfinal 1979.
Helgens match mellan West Ham och Stoke slutade 0-0. Knappast några pukor och trumpeter, men det var det å andra sidan inte heller då lagen möttes den 19 mars 1983. En vanlig match i en härlig ligalunk som även sändes i Tipsextra, kommenterad av Staffan Lindeborg, men som avslutades med spridda burop från Upton Parks läktare. Men det bjöds på lite grannlåt ändå, såsom Stokes Mark Chamberlain på kanten och Paul Goddards bortdömda drömmål. Mer om matchen och unge, hårfagre Steve Boulds självmål i Old School Footballs Podcast.
Dessutom minnen från Malmö FF:s makalösa resa till Europacupfinalen mot Nottingham Forest. Ett Forest som än idag imponerar när man skådar laguppställningen. Och så fokus på John Robertson, den kedjerökande, lite lata och otränade vänsteryttern vars fötter skapade magi när de mötte bollen. Något som för övrigt fick mig att alltid vara svag för begåvade vänsteryttrar som inte var tillräckligt löpstarka och intensiva för att ta plats i ett 4-4-2 på den tiden. Lirarna som sattes ut på kanten, eftersom det var där de gjorde minst skada.
Miljonpundsmannen Trevor Francis avgjorde på övertid i första halvlek och undret blev till ett ack så nära. Även om jag aldrig var någon MFF-supporter satt jag hemma framför tv:n och trodde knappt mina nioåriga ögon att ett svenskt lag tagit sig till final i självaste Europacupen. En riktig katalysator för mitt fotbollsintresse. Det var också under en tid då det röda var omöjligt, det vill säga att Sverige skulle besegra Sovjet i hockey eller att mitt favoritlag Everton skulle vinna mot den röda välspelande vinstmaskinen Liverpool FC på andra sidan Stanley Park eller – för den delen – att MFF skulle besegra ett stjärnspäckat Nottingham Forest.
Mål: 1-0 Steve Bould (självmål), 1-1 Mickey Thomas
West Ham: Phil Parkes, Ray Stewart, Frank Lampard, Billy Bonds, Alvin Martin, Alan Devonshire, Francois van der Elst, Paul Goddard, Nicky Morgan, Paul Allen, Geoff Pike.
Stoke: Peter Fox, Steve Bould, Peter Hampton, Paul Bracewell, Dave Watson, George Berry, Ian Painter, Sammy McIlroy, Brendan O Callaghan (Peter Griffiths), Mickey Thomas, Mark Chamberlain.
Europacupfinal 1979, den 30 maj 1979, Malmö FF vs Nottingham Forest 0-1
MFF: Jan Möller, Roland Andersson, Ingemar Erlandsson, Kent Jönsson, Magnus Andersson, Staffan Tapper, Anders Ljungberg, Robert Prytz, Tommy Hansson, Tore Cervin, Jan-Olov Kindvall
Nottingham: Peter Shilton, Viv Andersson, Frank Clark, John McGovern, Larry Lloyd, Kenny Burns, Trevor Francis, Ian Bowyer, Garry Birtles, Tony Woodcock, John Robertson.
I helgen drabbar Bournemouth och Manchester United samman i ligan. Då passar Old School Football på att minnas klassiska FA-cupmöten mellan lagen och sydkustlagets enda Tipsextra-match.
Tipsextra hade den 18 februari 1989 nosat upp en mycket intressant match i FA-cupens 5:e omgång. I potten låg en kvartsfinal och kampen stod mellan klassiska Manchester United och divsion 2-laget Bournemouth.
Sydkustlaget spelade på hemmaplan och leddes sedan 1983 av den karismatiske Harry Redknapp. Dessutom på väg mot sin bästa säsong någonsin, då Bournemouth skulle sluta tolva i andradivisionen. Ett klubbrekord som höll ända fram till 2014. Faktum var att Redknapps mannar var länge med i tätstriden och föll först efter en kraftig formsvacka i slutet av säsongen.
Poddfredag. Fotbollsnostalgi, bikt och berättande. Minst en kvart och högst tjugo minuter. Varje vecka på fredagar 11.30 släpps nya tidlösa avsnitt av Old School Football Podcast.
skribentper 