Om ni är lite sugna på uppladdning inför helgens begivenhet – den femte omgången i FA-cupen – gå gärna in och läs om matcherna på Tippa stryktipset samt ta del av en lite väl hastigt utkastad artikel något i affekt där jag beskriver FA-cupen som fansens turnering och ondgör mig något över alla trista förståsigpåare som tycker den är meningslös och att man borde fokusera helt på ligan och Champions League istället.
Manchester U:s säsong vill inte riktigt ta fart och i lördags åkte laget på pumpen mot Sunderland. En match som för övrigt har en fin Tipsextra-historia. Tippastryktipset reser tillbaka i tiden till den 24 november 1984 då Sunderland vände 0-2 till 3-2 mot United och sedan ytterligare en förlust mot Nottingham med samma utveckling två matcher senare. Och, trots dessa mentala dråpslag gick det rätt bra för Red Devils.
Och lite extra fokus på den magiska matchen mellan Arsenal och Leicester City.
Ibland blir man andfådd av att sitta framför tv:n. Arsenal- Leicester var en sådan tillställning och nu har pendeln svängt. Fördel Arsenal FC.
Satt och flåsade och kände hur man från soffan gjorde sådana där nickrörelser som Sir Alex Ferguson brukade göra från sidlinjen, när han verkligen ville få in bollen i nätmaskorna. I detta fall handlade det mer om att frenesin var så extrem på plan att det inte gick att sitta stilla ens hemma i soffan. På The Emirates spelades en fotboll som leder en tillbaka till känslan varför just engelsk fotboll är unik. Tempo, kamp, vilja, ilska, skicklighet och magiska moment av genialitet.
Visserligen utanför stryktipset, men det går inte att undvika de två stora matcherna i helgen. Arsenal tar emot Leicester och Manchester City går en fight mot Tottenham. Vi får hålla oss till på söndag, men då smäller man av vårsäsongens stora ligafyrverkeri. Hittills. Så oerhört viktiga är de tu matcherna. Inte avgörande, men väldigt fingervisande.
Vi börjar uppladdningen inför veckans stryktipsmatcher med att drömma oss tillbaka till ett möte den 1 december mellan West Bromwich och Everton. Två lag som på lördag möts i stryktipsmatch nummer 3.
En liten sammanfattning för Tippa stryktipset. Mest orolig för Aston Villa, även om de utövade viss hjärt- och lungräddning i lördags.
Det är svårt att prata om något annat än Leicesters makalösa triumf mot Manchester City, men lördagen gav också några andra intressanta svar. Positiva svar från Tottenham, Everton och Southampton. Och dessutom strimmor av hopp för Sunderland, Newcastle och Aston Villa. Kan det vara så att Crystal Palace är på väg att vakna till liv igen? Fritt fall just nu för Stoke och i viss mån Norwich
Kan vara på plats och minnas Aston Villas anrika historia:
Prins William, premiärminister David Cameron och Ozzy Osborne har alla en sak gemensamt – de följer Aston Villa FC. En klubb som dryper av tradition och som säsongen 1980/81 fick allt att stämma. Aston Villa bildade tillsammans med elva andra klubbar högstaligan 1888 och var länge den kanske främsta klubben i landet i slutet av 1800-talet och början av 1900, men sedan har det varit allt mer tunnsått med titlar, även om de inte helt lyst med sin frånvaro.
Leicester avfärdar Manchester City borta på Etihad, ungefär som om det vore en fluga som satt sig på ligapokalen. Nu är The Foxes favoriter till titeln. Inget lag kan uppvisa samma jämnhet, balans och vilja. En skräll på väga att hända, kanske till och med större än Ipswich 1962.
Det är svårt att låtsas vara förvånad längre. De som följer Leicesters matcher inser att det är ett lag som mycket väl kan vinna ligan. Claudio Ranieri har fått ihop en härlig mix av försiktigt och ibland lågt försvarsspel och vassa omställningar i bästa Cattenaccio-stil eller såsom ett lysande Bundesliga-lag. Spelare som Marc Albrighton, Jamie Vardy, Shinji Kazaki och Riyad Mahrez kan transportera boll med en fart och målfokus som de flesta andra lags managers endast kan dregla över i drömmarna.
Lite fokus på Manchester City inför seriefinalen. Gräver även här tillbaka till artiklar från tidigare i år. Var då jättepositiv till City som dominerade och verkade ostoppbara.
Fyra matcher, full pott och tio noll i målskillnad! Det går inte att starta en säsong på bättre sätt. Till synes trötta Manchester City låg och lurade i skyttegraven och när väl visselpipan ljöd var de först upp.
I en strid ström vällde de sedan fram, David Silva, Sergio Aguero, Vincent Kompany, Yaya Touré, Aleksandar Kolarov, Fernandinho, Raheem Sterling med flera. Samtliga laddade och uppumpade med ett adrenalin som ingen trodde fanns där längre. Ledsen för liknelsen, men kan tänka mig att motståndarlag såväl som oss åskådare, känner oss överrumplade och tillbakatvingade och den stora frågan just nu är – vem ska kunna stoppa Manchester City?
Och så en liten sammanfattning av City stolta historia. Den fanns en magisk tid även före nuet.
Det finns Manchester City fans spridda runt jordens alla hörn. I en undersökning från 2005 uppskattade man att det var runt två miljoner City-supportrar runt om i världen, varav 886 000 i England. Givetvis är siffrorna säkerligen en bra bit under Manchester Uniteds, Liverpools, Arsenals och Chelseas, men City har kommit allt närmare under den senaste framgångseran efter att Abu Dhabi United Group tagit över och injicerats rejält med medel i klubben, vilket även gett framgångar.
Men det gäller också att se utanför dagens starka strålkastarljus. Manchester City är ett klassiskt engelskt lag vars nyrikedom bara är en fernissa över en gammal nobel klubb djupt rotad i den engelska fotbollens mylla. Faktum är att laget hade ett starkt stöd även innan framgångarna på senare år och när klubben var i sin djupaste svacka i ligans tredjedivision i slutet av 90-talet fanns där ändå runt 30 000 supportrar för att stötta på läktarna.
Årets match närmar sig. Bara några timmar kvar till avspark. Leicester City vs Manchester City.
Roar mig lite med att återknyta till en artikel om Leicesters rätt stolta historia.
Leicester City är lite av en dold storhet, ungefär som en vattenbärande mittfältare som alltid finns med, men aldrig tar rubrikerna. Faktum är att laget bara varit nere i ligasystemets tredjedivision under en säsong 2008/09.
Hela 46 säsonger i högstadivisionen och 62 i andradivisionen samt en i tredjedivisionen är onekligen ett stabilt facit. Lägg därtill att Leicester delar förstaplatsen avseende segrar i andradivisionen med sju stycken. Laget bildades som Leicester Fosse 1884 och levde inledningsvis en något nomadisk tillvaro till dess att Filbert Street blev deras hem 1891. En arena som tjänat klubben i 111 år till dess att man intog Walkers Stadium (först döpt till Filbert Way) 2002 och som numera heter King Power Stadium, efter de nya ägarnas önskemål. Redan 1919 byttes Fosse mot City, då Leicester fått stadsprivilegier och den gamla ledningen hamnat i ekonomiska trångmål. Och 1928/29 hamnade laget tvåa i högstadivisionen, vilket fortfarande är den mest framskjutna placeringen genom tiderna för Leicester City. Men det är å andra sidan betydligt mer än de flesta andra lag mäktat med.
Och så lite tankar från augusti om hur Ranieri kunde ta lagbygget Leicester vidare. Var väl hyfsat positiv, men inte hade jag väl anat…
I premiären fortsatte Leicester som de slutade förra säsongen och tog en imponerande 4-2 seger mot Sunderland. Onekligen finns förhoppningar på laget och frågan är vad Claudio Ranieri kan göra för att lyckas.
Claudio Ranieri är Leicesters trettonde manager sedan sommaren 2000, vilket knappast tyder på ett lätt uppdrag. Lägg därtill att föregående managern Nigel Pearson ledde Leicester under en längre period och har inpräntat en arbetsmoral på plan som gav sju segrar på de avslutande tio matcherna. Ranieri däremot kommer från ett praktfiasko i Grekland och hans rykte som manager har fått sig en rejäl törn. Men Ranieri är rutinerad och har mer stil, finess och vett än den hetlevrade Nigel Pearson vars moraliska måttstock också ledde till en brytning med ägarna. Italienarens stora bidrag kan bli att tillföra mer taktik till ett äkta fighterlag. Lyckas han, så kommer Leicester att bli oerhört svårslagna och fruktade som under Martin O Neills dagar.
Sitter på Kallax (ja, eller Luleå Airport som det så fint heter numera) och väntar på att få flyga hem. Ett väldigt illa tajmat flyg, vilket gör att jag missar stora delar av kvällens ligaomgång. Men man kan inte få allt. Det är tydligt när jag sitter på O Learys och försöker framkalla intresse för tv-skärmens KHL-match, där finska Jokerit möter vad jag tror är något som liknar gamla CSKA Moskva, kan man inte annat än känna sig lite ensam, särskilt som det är en repris från i januari. Man undrar ju var Tretjak, Makarov, Krutov, Fetisov, Larionov och Kasatonov (spelade alla i CSKA?) håller hus? Och var är Victor Tichonov?
Nu är matchen slut. Tror CSKA vann? Om det nu var CSKA? Nästa match är St Petersburg mot Jokerit. Igen. Om jag inte visste bättre om det här med att matcher visas i repris, hade jag blivit mäkta imponerad över Jokerits flygkapten och lagets kondition. Frågorna är många, men jag är nog inte så nyfiken på svaren…
Istället glider tankarna iväg till Peter Barnes. Yttern som aldrig riktigt fick omvärlden att förstå honom och som tog skydd för att undvika Sir Alex Fergusons berömda hårtork.
Och om ni är lite nyfikna på kvällens omgång så har jag skrivit lite om den på Tippastryktipset.nu. Dock helt historie- och nostalgifritt, så den läses på egen risk…
skribentper 