I helgen drabbar Bournemouth och Manchester United samman i ligan. Då passar Old School Football på att minnas klassiska FA-cupmöten mellan lagen och sydkustlagets enda Tipsextra-match.
Tipsextra hade den 18 februari 1989 nosat upp en mycket intressant match i FA-cupens 5:e omgång. I potten låg en kvartsfinal och kampen stod mellan klassiska Manchester United och divsion 2-laget Bournemouth.
Sydkustlaget spelade på hemmaplan och leddes sedan 1983 av den karismatiske Harry Redknapp. Dessutom på väg mot sin bästa säsong någonsin, då Bournemouth skulle sluta tolva i andradivisionen. Ett klubbrekord som höll ända fram till 2014. Faktum var att Redknapps mannar var länge med i tätstriden och föll först efter en kraftig formsvacka i slutet av säsongen.
Swansea beger sig till Manchester för att ta sig an mäktiga City. Med tanke på att Garry Monk fått sparken och laget befinner sig i en allt risigare position känns nog uppgiften smått monumental, men förhoppningsvis ska det gå bättre än den 21 november 1981.
John Bond var numera manager i Manchester City och hade lyckats ta laget till en final i FA-cupen tidigare i maj. En underhållande final över två matcher, där Spurs till slut blev för svåra i ett makalöst omspel som förlorades med 2-3. Det fanns förhoppningar inför säsongen kring detta City vars två forwards Trevor Francis och Kevin Reeves tillsammans kostat klubben drygt två miljoner pund. En oerhört hög siffra, då det inte var länge sedan Francis blev den förste att köpas för en miljon pund till Nottingham Forest. Ett par år senare anlände han till City för samma summa. Francis skulle bli en ekonomisk belastning, då han var oerhört skadebenägen och City hade inom loppet av tre-fyra år köpt alldeles för många och dyra spelare som inte lyckades hjälpa klubben till en ny storhetsperiod.
Tre av fyra engelska klubbar gick vidare till slutspel i Champions League. Inte illa för en liga vars Europaspel varit utdömt från rätt många håll och kanter. Så dåliga som de påstås vara, så går det ju ändå rätt bra… Nå, jag ska inte fastna där och – visst – med tanke på skillnad i ekonomi bör de kanske vara än bättre. Men fotboll funkar ju inte alltid så.
Däremot var just Europacupen för mästarlag en av flera ingångar för mig till min besatthet för engelsk fotboll, men även för fotboll i allmänhet. I Old School Footballs Podcast på fredag kommer jag försöka minnas den där underbara våren då svenska Malmö FF tog sig nästan hela vägen och fick möta ett imponerande och mäktigt Nottingham Forest. Magiskt för en nioåring hemma vid tv-soffan, trots att jag inte var MFF-supporter.
Podden släpps som vanligt 11.30 på fredag och för er som vill ha den direkt, så är det bara att gå in och prenumerera på i-Tunes. Annars kan man alltid lyssna på Svenska Fans Fan Radio.
Det var också i en tid på engelsk fotboll kritiserades och den fina fotbollens spelades i andra ligor. Men ändå…
På 70- och 80-talet blev de engelska lagen en maktfaktor i Europa. Under decennierna före hade man haft vissa problem med de främsta italienska, spanska och tyska lagen, men i samband med avstängningen efter Heysel-katastrofen 1985 dominerade man ute i Europa.
Bara säsongen 1985 hade Everton tagit hem Cupvinnarcupen i överlägsen stil och som regerande engelska mästare räknade de nog med att följande år ses som favorit till att höja Europacup-bucklan. Liverpool FC spelade ju som bekant final mot Juventus på Heyselstadion 1985, då tragedin bröt ut i en match som rimligtvis inte borde genomförts. Juventus vann till slut. Året innan hade Tottenham vunnit Uefa-cupen och Liverpool Europacupen.
Ännu mer Champions League ikväll. Vi glömmer Malmö FF:s sorti med att lyfta fram managern som de fick möta i FA-cupfinal 1979 – Brian Clough. Då var han manager i Nottingham Forest och jag var blott nio år och följde MFF:s framfart från tv:n hemma i Sverige. En fotbollsvår jag och pappa fick tillsammans, eftersom just Malmö FF slog an en intressesträng hos min annars helt fotbollsointresserade pappa. Men mer om det ipoddenpå fredag. Nu tänkte jag lyfta fram Cloughs allra första Europaäventyr med Derby County.
När Europacupen startade 1955 spelade Derby County i division 3 norra mot lag som Accrington Stanley, Gateshead och Workington. Men en viss ung manager vid namn Brian Clough ville något annat. Han började på en fotbollssaga – som blev sann.
Brian Clough och radarpartnern Peter Taylor fick 1967 ett anbud från Derby County, då i andradivisionen. Den egensinnige ordföranden Sam Longson lyckades locka över den dynamiska duon och genast började de bygga ett riktigt bra lag och 1968/69 vann de andradivisionen. En av de viktigaste spelarna i början var en viss Dave Mackay som 1968 kom från Spurs, där han varit en viktig kugge i Bill Nicholsons magiska lag. Mackay gav stadga åt Derby i backlinjen och ett ledarskap som var nödvändigt. Mackay hängde med till 1971 och skulle senare ta över efter Clough som manager och ta hem ytterligare en ligatitel 1974/75. En annan inflytelserik spelare var Alan Durban som var med under hela uppgången och var i Derby åren 1963 – 1973.
Champions League ikväll. Kan inte låta bli att tänka på Aston Villas underbara resa till Europacuptiteln 1982.
Prins William, premiärminister David Cameron och Ozzy Osborne har alla en sak gemensamt – de följer Aston Villa FC. En klubb som dryper av tradition och som säsongen 1980/81 fick allt att stämma.
Aston Villa bildade tillsammans med elva andra klubbar högstaligan 1888 och var länge den kanske främsta klubben i landet i slutet av 1800-talet och början av 1900, men sedan har det varit allt mer tunnsått med titlar, även om de inte helt lyst med sin frånvaro.
Härligt med ny vecka, men glöm då inte att helgens omgång inte är helt klar ännu. Ikväll drabbar Everton och Crystal Palace samman i en intressant match, där vinnaren kan ta rygg på täten.
Som uppladdning föreslår jag därmed att ni läser ett par artiklar jag satte samman om deras historia på Tippastryktipset.nu tidigare i år.
Den 12 april 1964 briserade en spelskandal inom engelsk fotboll som skulle få svåra konsekvenser för de inblandade, men också chocka en hel nation.
The Sunday People hade fått nys om ett riktigt scoop. Under en längre period hade tidningen försökt ta sig allt närmare det spelsyndikat som kretsade runt en herre vid namn Jimmy Gauld. Under flera år hade de pysslat med att ”fixa” matcher. Gauld själv var en gammal fotbollsspelare med förflutet i en rad klubbar såsom Swindon, Plymouth Argyle, St Johnstone, Everton och Mansfield Town. Det blev ingen större karriär och istället gav han sig in i en mer lukrativ verksamhet att muta spelare till att fixa resultat.
Två för tiden riktiga cuplag drabbade samman den 12 december 1970. West Bromwich Albion tog emot Tottenham Hotspurs på hemmaplan. I helgen möts de igen, dock inte med samma cuprykte som då.
WBA hade en rätt bra rad på fyra cupfinaler på fem säsonger. Vinsten i ligacupen 1966 följdes upp av ytterligare två finaler 1967 och 1970, men främst var nog FA-cupsegern mot favorittippade Everton 1968.
Centerforwarden Jeff Astle avgjorde och blev historisk då han gjort mål i varje omgång. Även i ligacupfinalen 1966 målade en legendarisk center, vars skolning inleddes en bit ned i ligasystemet i Notts County, dit en av Englands allra mest talangfulla centrar hade letat sig – Tommy Lawton. Som arvtagare till Everton-legendaren Dixie Dean vann han ligan med Everton 1939, men som för så många andra förstördes karriären av andra världskriget. Efter kriget blev det Chelsea, men redan 1947 valde han – till allas förvåning – att kliva ned i ligasystemet för att spela med Notts County. Till Jeff Astles lycka, för en bättre förebild på plan som center var svår att finna.
Poddfredag igen. Klockan 11.30 läggs avsnittet upp på i-Tunes samt Svenska Fans Fan Radio. Länkar kommer vid 11.30 även via Facebook och skribentper.se samt på Twitter: @permalmqvist
Denna vecka:
Att lida är en viktig del av supporterskapet. Det är själva fundamentet för trohet och gemenskap. Andra ämnen i veckans podcast: FA-cupfinal med Liverpool i toppform, barndomsminnen kretsande runt Tipsextra-säsongen samt hur man förr i världen värvade lovande spelare mot deras vilja.
För andra fredagen på raken vill Old School Football vara en del av ditt fredagsmys, eller vad det nu ska kallas. Podcasten riktar sig till alla fotbollsnostalgiker, oavsett om du fortsätter med en förlängd AW ända in på småtimmarna, förbereder dig för ett biobesök, ska hem till familjemiddagen eller sitter och darrar av sprickfärdig förväntan inför veckans På spåret. Men även ni som undrar vad som kan pågå i en fotbollsnostalgikers förvirrade inre, får gärna lyssna för en skrämmande inblick, vilken kanske kan skapa ett visst ömsint överseende när ni råkar på oss nostalgiker i olika sammanhang.
Ja, eller så kan du helt enkelt lyssna vid ett senare tillfälle. Fotbollshistorien kommer inte att förändras i första taget.
Denna gång funderas det över vikten av och skönheten i att lida, men också en del kring hur livet som ung kretsade kring Tipsextra-säsongen. Dessutom ett Liverpool i kanonform i Bill Shanklys sista FA-cupfinal samt hur man övertalar en ung spelare – uppväxt och boende i Liverpool – att det bästa för dig och din karriär är inte att vänta på ett troligt erbjudande från Liverpool FC. Istället ska du självfallet välja Derby County i divison 2. Utöver detta bjuds även på ett felaktigt uttal av en gammal fotbollsgigant, när jag säger Mackäj istället för Mackaj om den skotske storspelaren Dave Mackay.
Aldrig kortare än en kvart, men inte heller längre än tjugo minuter. På väg hem från jobbet, på lunchen, när du tränar… För dig som hellre lyssnar än läser, såväl för dig som vill göra både ock. Old School Footballs podd – i väntan på lördag.
Och med anledning av detta kan det väl vara passande att minnas Tony Waddingtons Stoke som tog hem ligacupen 1972 och var rätt nära riktig storhet.
När 60- går över till 70-tal var Tony Waddingtons lagbygge redo för framgång och under några år blev Stoke City en kraft att räkna med.
I juni 1960 anländer Tony Waddington till Stoke City, ett lag i andradivisionen med ett stadigt sjunkande publiksnitt som under 1960/61 bottnade på under 10 000 åskådare. Det lägsta sedan 1908.
Tony Waddington – känd för sin list på spelarmarknaden – riktade blicken mot Blackpool och den gamle Stoke-legendaren Stanley Matthews. Inför BBCs kameror skrev den gamle hjälten – då 46 år – på för The Potters och hans come back i en match mot Huddersfield den 28 oktober 1961 sågs av 35 974 förväntansfulla på Victoria Ground. Visserligen hade Waddington betalat en dyr slant för den åldrade gentlemannen, men det övertrumfades med råge av betydligt högre publiksiffror och 1962/63 vann Stoke andradivisionen. Stanley Matthews pensionerade sig som 50-åring 1965. En av de främsta spelarna i engelsk fotboll någonsin. Kanske den allra främsta.
Det var början på en resa som skulle toppas med ligacupsegern 1972.
skribentper 