Inför poddfredag varvar vi upp med lite tillbakablickar till säsongen 1980/81. Börjar med den tidens kärva verklighet.
Idag är Premier League en produkt där biljettpriser, publiksiffror och spelarlöner är på väg mot himlen samtidigt som allt fler har råd att se på fotboll, även om det i många fall också är tvärtom, men säsongen 1980/81 var det desto kärvare.
Margaret Thatchers Storbritannien präglades av recession och hög arbetslöshet. Populariteten var stadigt på väg nedåt från det att hon vunnit valet 1979 och det skulle inte vända förrän Falklandskriget 1982.
Fotbollsnostalgi, bikt och berättande. Minst en kvart och högst tjugo minuter, varje vecka på fredagar 11.30 släpps nya tidlösa avsnitt av Old School Football Podcast, men du kan lyssna när du vill, var du vill och nästan hur du vill. Rekommenderar dock nedan länkar:
En poäng över nedflyttningsstrecket för Jose Mourinhos Chelsea. Då kan det vara läge att återvända till klubbens anrika men tudelade historia i en artikel i Tippastryktipset.nu tidigare i år.
Chelsea FC är idag en äkta storklubb. Uppbackad av Roman Abramovic ofantliga rikedom har laget blivit en framgångsmaskin, men det har inte alltid varit så.
Klubben bildades 1905, men förutom en FA-cupfinal 1915, så var det tunnsått med framgångar under större delen av århundradet. Chelsea har dock alltid varit en klubb som tagit plats och fick redan på 20-talet rykte om sig att vara en klubb lockade stora namn. Men egentligen var det först på 50-talet som man kan tala om någon form av framgång i och med ligaseger 1954-55. Det var Arsenals forne centertank Ted Drake som från 1952 skapade ett nytt lag på andra premisser än före kriget. Han förbättrade ungdomsverksamheten, utvecklade träningarna och sökte spelare i de lägre divisionerna i syfte att snarare bygga ett lag än spektakulära värvningar. Tyvärr lyckade man inte ta Drakes projekt vidare och hade svårt att under resterande del av 50-talet ta sig upp från mittenplaceringarnas mediokra tillvaro.
Fotbollsnostalgi, bikt och berättande. Minst en kvart och högst tjugo minuter, varje vecka på fredagar 11.30 släpps nya tidlösa avsnitt av Old School Football Podcast, men du kan lyssna när du vill, var du vill och nästan hur du vill. Rekommenderar dock nedan länkar:
Är vi på väg mot den största skrällen sedan Ipswich Town vann ligan 1961/62. Jag funderar och fascineras i en artikel på Tippastryktipset.nu.
Ibland behöver man gnugga sig i ögonen, bara för att vara säker på att när man tittar upp igen är fortfarande Leicester City i ligaledning. Efter sexton omgångar, det vill säga snart halva säsongen. Undrens tid kanske inte är förbi? För Mourinhos Chelsea är dock allt nattsvart och domens tid närmar sig.
Leicester stod efter femton matcher på 32 poäng, Chelsea endast på femton poäng. Den sextonde omgången innebär ju att man passerar 40 procent spelade matcher på säsongen. Med andra ord avgörs vilka som är med i toppen precis just nu. Chelsea har kapaciteten, men nu kan det vara för sent, eftersom Leicester numera har 35 poäng medan Chelsea står kvar på sina femton. Dessutom endast en poäng över nedflyttningsstrecket.
Som hyllning till frejdiga Leicester City som så när håller på att rucka på maktförhållandena i Premier League, kan det väl vara läge för klubbens historia.
Leicester City är lite av en dold storhet, ungefär som en vattenbärande mittfältare som alltid finns med, men aldrig tar rubrikerna. Faktum är att laget bara varit nere i ligasystemets tredjedivision under en säsong 2008/09.
Hela 46 säsonger i högstadivisionen och 62 i andradivisionen samt en i tredjedivisionen är onekligen ett stabilt facit. Lägg därtill att Leicester delar förstaplatsen avseende segrar i andradivisionen med sju stycken. Laget bildades som Leicester Fosse 1884 och levde inledningsvis en något nomadisk tillvaro till dess att Filbert Street blev deras hem 1891. En arena som tjänat klubben i 111 år till dess att man intog Walkers Stadium (först döpt till Filbert Way) 2002 och som numera heter King Power Stadium, efter de nya ägarnas önskemål. Redan 1919 byttes Fosse mot City, då Leicester fått stadsprivilegier och den gamla ledningen hamnat i ekonomiska trångmål. Och 1928/29 hamnade laget tvåa i högstadivisionen, vilket fortfarande är den mest framskjutna placeringen genom tiderna för Leicester City. Men det är å andra sidan betydligt mer än de flesta andra lag mäktat med.
Louis van Gaal får inte riktigt till det just nu, men då kan det väl vara läge att minnas en av de stora United-ledarna – Sir Matt Busby. Det var han som lade grunden till klubben som idag inte bara har massor med pokaler, utan också är ett väsen som är större än bara en fotbollsklubb. Kanske något att fundera över för herr van Gaal.
Med fokus på underhållande fotboll, mandat att bestämma över allt i klubben och att Manchester United var större än alla dess individer tillsammans med en enorm drivkraft att bli framgångsrik, bidrog Matt Busby till en av de allra främsta erorna inom engelsk fotboll.
I februari 1945, fortfarande i uniform, träffade Matt Busby Manchester Uniteds ordförande James W Gibson och skrev på ett smått revolutionerande kontrakt. Busbys hade som spelare tillhört Manchester City och Liverpool FC. I den senare klubben hade han dessutom tagit en ung Bob Paisley under sina vingar och skolat in honom i klubben. Paisley skulle efter karriären som spelare bli Bill Shanklys assistent och sedermera Liverpools mest framgångsrike manager genom tiderna. Busby hade fått ett erbjudande av Liverpool att assistera den dåvarande managern George Kay, men skotten ville mer med sitt ledarskap och det ramverk Liverpools styrelse kunde ge var för begränsat. Jobbet i Manchester var dock ledigt och Busby drev igenom ett treårskontrakt, även om han ansåg att det var för kort tid för att skapa en fotbollsrevolution.
Innan söndag går över till nästa vecka kan det vara läge att minnas två matcher från förr, vilka också behandlas i Old School Footballs Podcast. Nu dessutom med matchbilder och laguppställningar. En enkel ligamatch 1983 och en Europacupfinal 1979.
Helgens match mellan West Ham och Stoke slutade 0-0. Knappast några pukor och trumpeter, men det var det å andra sidan inte heller då lagen möttes den 19 mars 1983. En vanlig match i en härlig ligalunk som även sändes i Tipsextra, kommenterad av Staffan Lindeborg, men som avslutades med spridda burop från Upton Parks läktare. Men det bjöds på lite grannlåt ändå, såsom Stokes Mark Chamberlain på kanten och Paul Goddards bortdömda drömmål. Mer om matchen och unge, hårfagre Steve Boulds självmål i Old School Footballs Podcast.
Dessutom minnen från Malmö FF:s makalösa resa till Europacupfinalen mot Nottingham Forest. Ett Forest som än idag imponerar när man skådar laguppställningen. Och så fokus på John Robertson, den kedjerökande, lite lata och otränade vänsteryttern vars fötter skapade magi när de mötte bollen. Något som för övrigt fick mig att alltid vara svag för begåvade vänsteryttrar som inte var tillräckligt löpstarka och intensiva för att ta plats i ett 4-4-2 på den tiden. Lirarna som sattes ut på kanten, eftersom det var där de gjorde minst skada.
Miljonpundsmannen Trevor Francis avgjorde på övertid i första halvlek och undret blev till ett ack så nära. Även om jag aldrig var någon MFF-supporter satt jag hemma framför tv:n och trodde knappt mina nioåriga ögon att ett svenskt lag tagit sig till final i självaste Europacupen. En riktig katalysator för mitt fotbollsintresse. Det var också under en tid då det röda var omöjligt, det vill säga att Sverige skulle besegra Sovjet i hockey eller att mitt favoritlag Everton skulle vinna mot den röda välspelande vinstmaskinen Liverpool FC på andra sidan Stanley Park eller – för den delen – att MFF skulle besegra ett stjärnspäckat Nottingham Forest.
Mål: 1-0 Steve Bould (självmål), 1-1 Mickey Thomas
West Ham: Phil Parkes, Ray Stewart, Frank Lampard, Billy Bonds, Alvin Martin, Alan Devonshire, Francois van der Elst, Paul Goddard, Nicky Morgan, Paul Allen, Geoff Pike.
Stoke: Peter Fox, Steve Bould, Peter Hampton, Paul Bracewell, Dave Watson, George Berry, Ian Painter, Sammy McIlroy, Brendan O Callaghan (Peter Griffiths), Mickey Thomas, Mark Chamberlain.
Europacupfinal 1979, den 30 maj 1979, Malmö FF vs Nottingham Forest 0-1
MFF: Jan Möller, Roland Andersson, Ingemar Erlandsson, Kent Jönsson, Magnus Andersson, Staffan Tapper, Anders Ljungberg, Robert Prytz, Tommy Hansson, Tore Cervin, Jan-Olov Kindvall
Nottingham: Peter Shilton, Viv Andersson, Frank Clark, John McGovern, Larry Lloyd, Kenny Burns, Trevor Francis, Ian Bowyer, Garry Birtles, Tony Woodcock, John Robertson.
I helgen drabbar Bournemouth och Manchester United samman i ligan. Då passar Old School Football på att minnas klassiska FA-cupmöten mellan lagen och sydkustlagets enda Tipsextra-match.
Tipsextra hade den 18 februari 1989 nosat upp en mycket intressant match i FA-cupens 5:e omgång. I potten låg en kvartsfinal och kampen stod mellan klassiska Manchester United och divsion 2-laget Bournemouth.
Sydkustlaget spelade på hemmaplan och leddes sedan 1983 av den karismatiske Harry Redknapp. Dessutom på väg mot sin bästa säsong någonsin, då Bournemouth skulle sluta tolva i andradivisionen. Ett klubbrekord som höll ända fram till 2014. Faktum var att Redknapps mannar var länge med i tätstriden och föll först efter en kraftig formsvacka i slutet av säsongen.
Poddfredag. Fotbollsnostalgi, bikt och berättande. Minst en kvart och högst tjugo minuter. Varje vecka på fredagar 11.30 släpps nya tidlösa avsnitt av Old School Football Podcast.
Swansea beger sig till Manchester för att ta sig an mäktiga City. Med tanke på att Garry Monk fått sparken och laget befinner sig i en allt risigare position känns nog uppgiften smått monumental, men förhoppningsvis ska det gå bättre än den 21 november 1981.
John Bond var numera manager i Manchester City och hade lyckats ta laget till en final i FA-cupen tidigare i maj. En underhållande final över två matcher, där Spurs till slut blev för svåra i ett makalöst omspel som förlorades med 2-3. Det fanns förhoppningar inför säsongen kring detta City vars två forwards Trevor Francis och Kevin Reeves tillsammans kostat klubben drygt två miljoner pund. En oerhört hög siffra, då det inte var länge sedan Francis blev den förste att köpas för en miljon pund till Nottingham Forest. Ett par år senare anlände han till City för samma summa. Francis skulle bli en ekonomisk belastning, då han var oerhört skadebenägen och City hade inom loppet av tre-fyra år köpt alldeles för många och dyra spelare som inte lyckades hjälpa klubben till en ny storhetsperiod.
Tre av fyra engelska klubbar gick vidare till slutspel i Champions League. Inte illa för en liga vars Europaspel varit utdömt från rätt många håll och kanter. Så dåliga som de påstås vara, så går det ju ändå rätt bra… Nå, jag ska inte fastna där och – visst – med tanke på skillnad i ekonomi bör de kanske vara än bättre. Men fotboll funkar ju inte alltid så.
Däremot var just Europacupen för mästarlag en av flera ingångar för mig till min besatthet för engelsk fotboll, men även för fotboll i allmänhet. I Old School Footballs Podcast på fredag kommer jag försöka minnas den där underbara våren då svenska Malmö FF tog sig nästan hela vägen och fick möta ett imponerande och mäktigt Nottingham Forest. Magiskt för en nioåring hemma vid tv-soffan, trots att jag inte var MFF-supporter.
Podden släpps som vanligt 11.30 på fredag och för er som vill ha den direkt, så är det bara att gå in och prenumerera på i-Tunes. Annars kan man alltid lyssna på Svenska Fans Fan Radio.
Det var också i en tid på engelsk fotboll kritiserades och den fina fotbollens spelades i andra ligor. Men ändå…
På 70- och 80-talet blev de engelska lagen en maktfaktor i Europa. Under decennierna före hade man haft vissa problem med de främsta italienska, spanska och tyska lagen, men i samband med avstängningen efter Heysel-katastrofen 1985 dominerade man ute i Europa.
Bara säsongen 1985 hade Everton tagit hem Cupvinnarcupen i överlägsen stil och som regerande engelska mästare räknade de nog med att följande år ses som favorit till att höja Europacup-bucklan. Liverpool FC spelade ju som bekant final mot Juventus på Heyselstadion 1985, då tragedin bröt ut i en match som rimligtvis inte borde genomförts. Juventus vann till slut. Året innan hade Tottenham vunnit Uefa-cupen och Liverpool Europacupen.
skribentper 