Etikettarkiv: Howard Kendall

70-talets Birmingham City

God morgon!

I början av 70-talet fanns en hel del talang i Birmingham City som i och med förlusten i FA-cupsemifinalen mot Fulham 1975 drabbades av pyspunka. Lagkaptenen Howard Kendall var inte bara delaktig utan också ett förvånat ögonvittne.

I februari 1974 kallas Howard Kendall till Evertons träningsanläggning Bellefield. Den rutinerade mittfältaren inser nog vad klockan är slagen. Det lär bli flytt till nordöstra delarna av England, sannolikt Sunderland i utbyte mot Dennis Tueart. Evertons manager Billy Bingham meddelade dock torrt:

”It´s Birmingham City.”

Birmingham var indragna i nedflyttningsstriden och managern Freddie Goodwin behövde mer pengar och fler rutinerade spelare. Kendall befann sig därmed mitt i en rekordaffär. Den store centertanken Bob Latchford var en av två guldkalvar hos Birmingham. Den andre var superlöftet Trevor Francis. I en affär värd 350 000 pund och där Kendall ingick slog därmed Everton nytt brittiskt rekord för en spelarövergång.

Läs hela artikeln på Old School Football.

 


Han är död, men lever vidare

Fick äntligen ur mig artikeln som legat och gnagt sedan dödsbeskedet om Howard Kendall. Skrivit brottstycken under hela veckan. Kan liksom inte avgränsa mig eller formulera mig tillräckligt bra. Men jag skrev i alla fall färdigt och la ut. En liten nostalgisk hyllning från hjärtat. Howard Kendall. ”Min” manager. Han jag växte upp med. Han som tog Everton till massor av titlar när jag var helt galet (onyttigt) passionerat tokig i engelsk fotboll och Everton Football Club.

La upp den på Old School Football igår, så några av er kanske redan har läst. Annars kommer den här: ”Min” manager är död, men han lever vidare.


Sorg

God morgon!

Idag begravs Everton-legenden Howard Kendall. Endast 69 år gammal dog han samma dag som jag och min äldste son besökte Goodison Park för att se Everton vs Manchester United för ett par veckor sedan. Kendall var en av mittfältarna i The Holy Trinity som tog hem ligan åt Everton 1969/70. Det sades att Alan Ball, Colin Harvey och Howard Kendall kunde finna varandra i sömnen och spelade en underbart vacker variant av engelsk totalfotboll under managern Harry Catterick. Kendall blev också den yngste spelaren i en cupfinal på Wembley när han spelade i Preston 1964. Som spelare en legendar, men som om inte detta vore nog så blev han på 80-talet Evertons främste manager genom tiderna, då han staplade pokaler och finaler på varandra för The Toffees. I ett lag med unik sammanhållning och som dessutom kunde spela magisk fotboll. Hade det inte varit för Heysel-katastrofen och avstängningen för engelska klubblag hade också Howard Kendall bärgat europacupen och inte bara cupvinnarcupen (samma år som Heysel 1985). Laget från 1985 var nog bäst i Europa, om inte världen. Det skulle bli två ligatitlar (1985 0ch 1987), en FA-cuppokal (1984), en cupvinnarcupseger (1985) och ytterligare två FA-cupfinaler (1985 och 1986), en ligacupfinal (1984) samt tvåa i ligan (1986). Efter ligaseger 1987 begav han sig till Spanien för att få leda ett lag ute i Europa. Tanken var nog Barcelona, men då Terry Venables valde att stanna blev det Athletic Club Bilbao. Hans eget mästarlag vittrades också sönder på grund av att de bästa spelarna sökte sig ut i Europa. Howard Kendall skulle komma tillbaka som manager för Everton ytterligare två gånger i tider av kris och i syfte att rädda klubben från nedflyttning. När han lämnade Manchester City för att rädda Everton på 90-talet beskrev han situationen som att City var som en älskarinna, men Everton var ett äktenskap.

Han var också en av de där kulturbärarna på Merseyside. En av dem som gör fotbollen där odödlig och större än något annat. En kedja som länkas på de märkligaste vis. Bara ett sådant exempel som att när Kendall var ny som manager för Everton i början av 80-talet hängde ofta Liverpool-legendaren Bill Shankly på Evertons träningsanläggning för en kopp te och lite ”banter”. Shanks som för övrigt blev snuvad av Evertons manager Catterick på Kendalls namnteckning, vilket resulterade i att han lämnade in en (av sina många) avskedsansökningar. Catterick hade dessutom givit en reporter en exklusiv story om att Kendall skrivit på för Liverpool. Så när artikeln var ute, hade en nöjd Catterick säkrat Kendalls namnteckning.

Howard Kendall beskrevs ofta som en ”larger than Life character”. En av de sista storheterna som befann sig och uppskattades bland vanligt folk på pubar och i Liverpool med omnejd överhuvudtaget. Det är svårt att sammanfatta hans gärning, inte minst därför att han var ”min” manager. Den som tog mitt Everton till storhet under en period när jag sög in allt som hade med fotboll att göra. Idag går han till den sista vilan och jag hoppas kunna få ihop en artikel som bättre täcker hans status från legendar till legend, men först en liten hyllning i bild till den främste.

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.


Ingen engelsk manager har vunnit Premier League

God morgon!

Hela 61 ligamästerskap av 116 har tagits av en engelsk manager. Lägger man till 36 mästerskap tagna av skotska managers samt ett av en nordirländare så har nästan 84 procent av alla ligatitlar sedan starten 1888 hamnat i händerna på en manager från Storbritannien.

Nästan 53 procent av alla ligatitlar sedan engelska ligans start 1888 har tagits av en engelsk manager. Om vi lägger till managers bördiga från andra delar av Storbritannien blir det runt 84 procent. Det handlar nästan enbart om engelsmän och skottar, förutom nordirländaren Bob Kyle som vann ligan med Sunderland 1912/13. På senare tid står dock Sir Alex Ferguson ensam som Storbritanniens fanbärare, före honom var skotten Kenny Dalglish den senaste med Blackburn Rovers 1994/95.

Men en sak är säker – debatten om engelska managers oförmåga att ta hem Premier League kan nog inte vara mer aktuell, eller inaktuell… Faktum är att en engelsk manager aldrig har vunnit Premier League. Den senaste ligatiteln tog Howard Wilkinson med Leeds United 1991/92. Året efter instiftades Premier League. Och före Wilkinson var det Howard Kendall som ledde Everton till en titel 1986/87.

Läs hela artikel på Old School Football (Svenska Fans).

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.


Kevin Sheedy – äntligen möts vi!

God morgon!

So good I did it twice. Det är titeln på Kevin Sheedys biografi. Undertiteln är My Life From Left Field. Sheedy är urtypen av veckans tema. Långsam, dålig i försvarsspelet, kanske till och med lite kantig i rörelsemönstret, men jisses… när han lät vänsterfoten tala! Irländaren var nämligen frisparkskung, assistkung såväl som en hejare på att göra viktiga mål. För om han hade en otymplig kropp som definitivt inte skulle funkat i dagens fotboll, där alla måste vara snabba, så hade han en fantastisk förmåga att anpassa kroppshyddan efter den magiska vänsterfoten.

Ja, jag är Everton-supporter och Sheedy spelade i det mest framgångsrika laget i Evertons historia på 80-talet och kanske är han inte lika känd som killar vid namn Roberto Carlos, men jag hade en VHS-video från Evertons mästarsäsong 1986/87 där han skruvar bollen lika bisarrt fascinerande som Roberto Carlos kunde göra.

Sheedy vann nästan allt med Everton och blev också den första irländaren att göra mål i ett stort mästerskap i VM 1990. Så det är ingen dussinlirare, men betydligt mindre känd än han förtjänar. Idag är han ansvarig för Evertons framgångsrika ungdomsakademi där han för den vackra fotbollen vidare. I mina ögon gjorde han fotbollen vacker.

I helgen åker jag och min äldsta son till Liverpool för att se Everton vs Manchester U, men den stora upplevelsen lär inträffa kvällen innan då Swedish Toffees (Evertons svenska supporterklubb) på en pub som ligger ett stenkast från Goodison Park ska  välkomna Niclas Alexandersson som hedersmedlem, men dessutom kommer Kevin Sheedy att närvara. Kevin Sheedy! När det gäller personer jag önskar träffa innan jag dör så ligger Sheedy före Barack Obama och kanske ett snäpp bakom Bill Clinton, men definitivt topp fem. En gigant! Och jag kommer vara starstruck.

Lär återkomma i ämnet Kevin Sheedy, då han är en äkta representant för traditionen av magiska lirare som hamnade på vänsterkanten. Men denna morgon nöjer jag mig med några klipp, så ni kan få en känsla för denna magiska vänsterfot.

Nostalgimorgon – uppe med tuppen

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.

So Good I did It Twice, är titeln på Sheedys biografi och det kommer från när han satte en frispark för Everton mot Ipswich i en FA-cupmatch 1984/85. Först slog han in bollen i ena hörnet, men domaren tyckte det var för tidigt, så frisparken gick om och Sheeds lättade in bollen i andra hörnet…

Och så en liten kavalkad.


Merseyside-derbyt: Everton FC:s historia

Matchen närmar sig och därför kan det vara läge att läsa om Evertons historia. Hade den uppe för några dagar sedan, men för er som missat är det ett ypperligt läge att återigen ta del av den ärorika klubbens förflutna.

Läs hela artikeln på Tippastryktipset.nu: Storklubb utan titel på tjugo år.


Everton – en storklubb utan titel på tjugo år

God morgon!

Ljudet studsar mot plåten hos den gamla damen och ut på plan. Goodison Park gungar på gammalt brittiskt vis, såsom ett minne från förr, men också en påminnelse om att den numera relativt fattiga klubben är historiskt sett en av de riktigt stora. Everton är inte längre en storklubb om man jämför med de rika mastodonterna Chelsea, Manchester City, Manchester United, Arsenal och i mindre mån Liverpool FC och Tottenham. Tjugo år utan en titel samt konstanta problem med ekonomin har cementerat den stolta klubben bland lagen strax under storklubbarna.

Däremot är Everton en stor klubb, kanske en av de allra största. De var med och grundade ligan 1888 (klubben bildades 1878) med titlar spridda över allt från det brittiska imperiets storhetstid i slutet av 1800-talet till 1995 och har endast varit utanför högsta divisionen två gånger på sammanlagt fyra säsonger.

Läs mer om Evertons historia på Tippastryktipset.nu.

Nostalgimorgon – uppe med tuppen

Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.


%d bloggare gillar detta: