Poddfredag, men först lite mer uppladdning med säsongen 1980/81.
Ipswich Town var laget på allas läppar. Managern Bobby Robson hade sedan 1969 byggt upp ett lysande fotbollslag som nu var redo att överträffa FA-cuptriumfen 1978 med en unik trippel. Istället var det Aston Villa som fick lyfta ligabucklan, Tottenham FA-cupen medan UEFA-cupen blev The Tractor Boys tröst.
Poddfredag. Fotbollsnostalgi, bikt och berättande. Minst en kvart och högst tjugo minuter. Varje vecka på fredagar 11.30 släpps nya tidlösa avsnitt av Old School Football Podcast.
Två för tiden riktiga cuplag drabbade samman den 12 december 1970. West Bromwich Albion tog emot Tottenham Hotspurs på hemmaplan. I helgen möts de igen, dock inte med samma cuprykte som då.
WBA hade en rätt bra rad på fyra cupfinaler på fem säsonger. Vinsten i ligacupen 1966 följdes upp av ytterligare två finaler 1967 och 1970, men främst var nog FA-cupsegern mot favorittippade Everton 1968.
Centerforwarden Jeff Astle avgjorde och blev historisk då han gjort mål i varje omgång. Även i ligacupfinalen 1966 målade en legendarisk center, vars skolning inleddes en bit ned i ligasystemet i Notts County, dit en av Englands allra mest talangfulla centrar hade letat sig – Tommy Lawton. Som arvtagare till Everton-legendaren Dixie Dean vann han ligan med Everton 1939, men som för så många andra förstördes karriären av andra världskriget. Efter kriget blev det Chelsea, men redan 1947 valde han – till allas förvåning – att kliva ned i ligasystemet för att spela med Notts County. Till Jeff Astles lycka, för en bättre förebild på plan som center var svår att finna.
Vid 11.30 släpps Old School Footballs allra första berättande podd. Aldrig kortare än en kvart, men inte heller längre än tjugo minuter. På väg hem från jobbet, på lunchen, när du tränar… För er som hellre lyssnar än läser, såväl för er som vill göra både ock. Ibland kompletteras den av artiklar för vidare läsning och ibland inte. Med andra ord kommer jag pröva mig fram och lyssnar gärna om ni har förslag på nya intressanta ämnen om gamla företeelser inom den engelska fotbollen.
Inleder och avslutar varje program med psalmen Abide with Me som av mig är helt och hållet förknippad med FA-cupfinaler och lågstadiet. Den rullar igång lite darrigt och inte för glättigt, nästan som om det var fröken i lågstadiet som satt och spelade på tramporgeln. I premiären pratar jag lite om stunden som – då omedvetet – startade mitt intresse för engelsk fotboll. Jag funderar också lite över ett av mötena i helgen, fast med hjälp av en match på Tipsextra för länge sedan. Och så gräver jag lite i en historia om en av engelsk fotbolls kanske mest fascinerande tränarpar genom tiderna.
Från klockan 11.30 på Svenska Fans. Men man kan givetvis lyssna när man känner för det. Den kommer inom kort också att finnas på I-Tunes, men det kan ta några timmar, alternativt dagar innan det är klart.
Spurs går ju som tåget nu i ligan. Inte minst målspottaren Harry Kane. Tänkte därmed att det kunde vara läge att läsa om en annan målskytt i Tottenham som dessutom fick uppgiften att ersätta Diego Maradona i FC Barcelona, vilket han gjorde rätt bra. Jag talar om skotten Steve Archibald.
Läs en av mina första artiklar på Old School Football tidigare i år. Om Steve Archibald, Skottlands bästa fotbollsexport genom tiderna. Eller? Läs om han karriär, från lilla Clyde till Alex Fergusons Aberdeen via Spurs till FC Barcelona. Klicka här.
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
Vissa spelare besitter magisk talang och har allt som man kan önska sig, med den skillnaden att de är rätt besvärliga att ha att göra med. Tottenham Hotspurs Martin Chivers var en av dem.
I armkrok går de gemensamt in på White Hart Lane. Den åldrade Bill Nicholson som är Spurs mest framgångsrike manager genom tiderna. Och den inte fullt lika gamla – men numera gråhårige – Martin Harcourt Chivers är den som erbjuder armen. Året är 2001 och Bill Nicks andra Testimonial. Chivers förde sin gamle manager till hyllningens altare och inget kunde väl egentligen kännas mer konstigt.
Chivers var nämligen ett problem för Nicholson, från början till slut. Inte för att Chivers var en dålig spelare, nä det blev 24 landskamper för England och för Tottenham gjorde han 174 mål på 367 matcher. Dessutom var han Spurs bäste målskytt i europeiska cuper i hela 39 år, tills rekordet slogs av Jermain Defoe.
Chivers problem var snarare att han aldrig nådde upp till den nivå Bill Nicholson kunde förvänta sig av den oerhört begåvade forwarden. Det sägs att av all 79 spelare som Bill Nicholson någonsin låtit spela för Tottenhams A-lag, så var det Martin Chivers som gav mest sömnlösa nätter.
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
Champions League är det största som finns i dagens fotboll, men det var även föregångaren Europacupen, även om pengarna inte var lika stora. De engelska klubbarna behövde tid att anpassa sitt spel för att nå framgång, men från mitten av 70-talet till avstängningen 1985, var de dominanta herrar på täppan.
När mästarcupen skapades 1955/56 var inte de engelska lagen med. Chelsea blev utvalda, såsom regerande ligamästare, men FA ansåg att det störde den interna ligaverksamheten och den typen av ”distraktion” var inte välkommen. En attityd som nog känns igen och som hindrat England förr. Hur länge var de inte bäst i världen, fast det dröjde till 1966, förrän de verkligen fick fog för sina argument?
Nåja, lite fog fanns dock, eftersom Wolverhampton Wanderers ivriga träningsmatchande på liv och död mot de bästa lagen i Europa sägs vara katalysatorn till att man satte sig ned och drog upp riktlinjerna för Mästarcupen, sedermera Europacupen och numera Champions League. När The Iron Manager Stan Cullis vann över ungerska mästarna Honved med 3-2, korade Cullis Wolves till världens bästa klubblag
Idag drabbade Spurs och Manchester City samman på White Hart Lane. Den stora frågan var om Tottenham skulle orka rubba mäktiga City. Det blev kross och City verkar återigen ha svårt med jämnheten. Samma historia som ifjol. I februari 1979 var det dock en helt annan agenda. Då handlade det om två lag vars storhetstid var över.
Yttern Peter Barnes hade en fantastisk match, men skulle senare få finna sig i att Malcolm Allison sålde honom till WBA några månader senare tillsammans med Gary Owen.
Tottenham: Mark Kendall, Don McAllister, Jimmy Holmes, Glenn Hoddle, John Lacy, Steve Perryman, Tony Galvin, Osvaldo Ardiles, Gerry Armstrong, Stuart Beavon, Peter Taylor.
Manchester City: Joe Corrigan, Willie Donachie, Paul Power, Gary Owen, Dave Watson (Kazimierz Deyna), Paul Futcher, Mick Channon, Colin Bell, Brian Kidd, Asa Hartford, Peter Barnes.
God morgon! Söndag idag och då är det lätt att hänfalla åt gamla tankar om hur det kändes varje söndag morgon när man vaknade och alla resultat var klara. Ofta i en riktning som man inte riktigt gillade. Bakis får därmed en helt annan innebörd.
Osvaldo Ardiles och Ricardo Villa är två giganter som ofta var orsaken till hur söndagen skulle tolkas. Åtminstone fram till Falklandskriget.