Idag är det poddfredag. Klockan 11.30 finns ett nytt avsnitt ute.
Det sjunde avsnittet av Old School Football podcast svingar sig fritt och ohämmat bland nostalgiska lianer som kretsar kring säsongen 1977/78 samt 1978/79 genom barndomsminnen från ett rum med en bok.
Bland torkat renkött, fläskkotletter och palt minns Old School Football podcast en uppväxt och somrar hos morföräldrar uppe i Boden i Norrbotten. En morbror med Tipsboken 1978/79 triggade ett fotbollsintresse, vilket tog spjärn från Airfix leksakssoldater och en modell av regalskeppet Vasa.
Möten med tandlöse Joe Jordan, West Bromwich Albions magiska lag från 1978/79, Aston Villas begynnande storhet, frågetecken om varför Manchester United fick så många spelare i all star laget, den late Kenny Burns, Kenny Dalglish, Laurie Cunningham, Bob Latchford och Gordon McQueen. Men också Diego Maradonas provspel i Sheffield United, Bill Nicholson, Keith Burkinshaw, Osvaldo Ardiles, Ricardo Villa och Spurs. Ipswich, Nottingham och Liverpool. För att inte tala om Harry Haslam och Oscar Arce i Sheffield United. Juntans Argentina, Antonio Rattin och ett Arsenal med en styrelse som inte trodde på utländska spelare i laget. Ja, och så lite om publiksiffror och övergångar 1978.
Under 80-talet tog Spurs flertalet pokaler och även om The Lilywhites aldrig fick kröna decenniet med en ligatitel kan man lugnt påstå att få lag kunde skryta med större profiler eller lirare. Old School Football ägnar fredag åt att försöka ta ut den bästa Spurs-elvan under 80-talet.
Sannolikt är man ute på minerad mark, då det finns en uppsjö av spelare att välja på. Dessutom lite för mycket tyngdpunkt på den offensiva sidan av planen. Det är därmed en oerhört lirande och offensiv elva, vilket också stämmer ganska väl med 80-talets Spurs och deras glamourösa stil. Ett annat kriterium är att spelaren ska ha varit med i en Tipsextramatch för Spurs under 80-talet.
Om den grandiosa självbilden fick sig en törn på 50- och 60-talen då de engelska klubbarna och landslaget hade märkbart svårt att få bukt på italienska, spanska och tyska motsvarigheter, så vände det under andra halvan av 60-talet. England vann hemma VM 1966 och Manchester United tog som första engelska lag hem Europacupen 1968 (Celtic blev det första brittiska 1967). Under 70- och 80-talet fram till att man portades från europeiskt spel på grund av tragedin på Heysel stadion 1985, får nog engelska klubbar anses som en långt mer dominerande faktor än under såväl 90- som 2000-tal inom Europeisk fotboll.
Fortsätter på temat om engelsk fotbolls grandiosa självbild och en av de första stora förkämparna i en tid då den fick sina första sprickor var Wolverhamptons manager Stan Cullis.
Han stod tyst och skådade sina spelare som under ljudliga former var på väg att tvätta bort lera och svett efter en seger som var så mycket viktigare än en pokal. Stan Cullis Wolverhampton Wanderers hade precis besegrat ungerska superlaget Honved med 3-2 hemma på Molineux Ground.
Året var 1954 och bara några månader tidigare hade Englands landslag fått på nöten med 1-7 mot Ungerns landslag i Budapest och den stora stöten sköt ungrarna in året före när England för första gången besegrades på Wembley med 6-3. Fotbollens hemland var därmed skakat och ifrågasatt.
Engelsk fotboll har alltid haft en grandios självbild. Exempelvis ansåg man inte att det var ok att Chelsea representerade England i den första upplagan av Mästarcupen, sedermera Champions League. Men trots detta insåg man nog att det fanns en hel del kompetens utanför öarna. Inte minst sedan Ungern utklassade England på 50-talet. Minns att Evertons manager Harry Catterick på 60-talet klagade över britternas bristande bollbehandling och hade svårt att acceptera att han inte fick värva vem han ville oavsett nationalitet, för att sedan fostra dem på hans kära Bellefield, vilket var en tidig form av vad vi idag kallar för fotbollsakademi. Spelarna själva på den tiden skulle snarare använt ordet fängelse…
Så kom dem. Sakta men säkert. Värvningar från utlandet. På 70-talet. Störst succé gjorde argentinarna Osvaldo Ardiles och Ricardo Villa. Men även Diego Maradona var aktuell för Sheffield United. Och det mesta kretsade kring en viss Harry Haslam.
I veckan blir det lite artiklar som jag skrivit tidigare på Old School Football, fast på temat Englands grandiosa självbild och banbrytande värvningar från utlandet.
Den allra första större värvningen från ett annat land (utanför samväldet) under 70-talet var inte Ricardo Villa och Osvaldo Ardiles, utan en jugoslavisk ytterback vid namn Ivan Golac, sedan skulle en rad spelare följa i slutet av 70-talet.
De brittiska myndigheterna lättade på regler, vilka tidigare gjort det nästan omöjligt att värva spelare utanför de brittiska öarna eller samväldet och det är också därför vi i slutet av 70-talet fick njuta av fotbollskonster från holländare, argentinare och jugoslaver när vi bänkade oss framför Tipsextra.
Vill bara sända ett tack till alla ni som lyssnar på Old School Football Podcast.
I lördags dök denna lilla och rätt ämnessmala berättande podd upp på 55:e plats på iTunes lista inom kategorin sport och fritid. Riktigt kul att få synas där för någon dag och då går nog de flesta ändå via Svenska Fans Fan Radio, så det verkar finnas ett intresse av engelsk fotbollsnostalgi.
Men jag kör på, oavsett antal lyssnare, eftersom det är så kul!
Idag möts Arsenal och Stoke i Premier League. Känns som om man precis hunnit pusta ut från gårdagens tillställningar, tänker då främst på Chelsea – Everton vars 3-3 dust resulterade i en magisk andra halvlek. Idag är det dags för Liverpool mot Manchester U, men också Stoke mot Arsenal. Två lag som hade några riktiga duster i två legendariska semifinaler i början av 70-talet. Matcher som knäckte ett Stoke på uppgång, även om laget skulle ha ett par bra säsonger till i mitten av 70-talet. Och allt slutade med ett hästarsle.
Idag drabbar Chelsea och Everton samman på Stamford Bridge och en sak är helt säker – det kommer inte att sluta på samma sätt som i april 1978.
Everton krossade nämligen Chelsea med hela 6-0. I sig en stor seger och The Toffees skulle avsluta säsongen med en hedrande tredjeplats, även om målet var högre. Suveräna segrarna Nottingham Forest med managern Brian Clough i spetsen rådde man inte på. Ej heller tvåan Liverpool FC vars skugga över lokalkonkurrenten Everton låg tung och förmörkande under hela 70-talet. Evertons ligaseger 1970 blev inte början på ännu en framgångs era, utan början på ett allt snabbare slut där Liverpool klev fram och tog över. Många hänvisar till FA-cupsemifinalen 1970/71 mellan lagen som matchen som markerade förändringen. Men det var heller inte det som var det intressanta i april 1978, utan att Evertons store centertank Bob Latchford till slut nådde drömgränsen på 30 mål i ligan. Det satt dock långt inne…
Idag är det poddfredag. Klockan 11.30 finns ett nytt avsnitt ute.
Denna gång blir det en del tårar, mittbacksöden, Liverpool vs Manchester United och så Dirty Leeds.
Som en liten uppladdning rekommenderas att läsa om The Battle of Goodison på 60-talet, vilket blev en av de första stora händelserna som skulle göra Leeds till The Dirty Leeds.
Annars är det som vanligt. Varje fredag. Podden där det bökas extra mycket i leran från förr
Fotbollsnostalgi, bikt och berättande. Minst en kvart och högst tjugo minuter. Varje vecka på fredagar 11.30 släpps nya tidlösa avsnitt av Old School Football Podcast.
skribentper 