Etikettarkiv: Everton FC

Tipsextramatcher vi minns: WBA vs Everton, 1979

God morgon!

Vi börjar uppladdningen inför veckans stryktipsmatcher med att drömma oss tillbaka till ett möte den 1 december mellan West Bromwich och Everton. Två lag som på lördag möts i stryktipsmatch nummer 3.

Läs hela artikeln på Tippastryktipset.nu.

Klipp från matchen.


Ungdomssynder från 1987

Bodens tidning

 

God morgon!

Den 8 januari 1987 skrev jag en brådmogen artikel i en lokaltidning i min hemstad Boden. Fann alstret, tillsammans med flertalet andra, nyligen i en klippärm som min ömma moder började på en gång i tiden. Sexton år gammal knattrade jag på skrivmaskinen om alla möjliga ämnen som skulle ha lokal anknytning. Artiklarna korrades inte särskilt noga och faktum var att jag tror att han som var ansvarig för att sätta texten lyckades stöka till det lite extra, så de var fyllda med meningsbyggnadsfel och märkliga felstavningar. Till mitt försvar ska sägas att det är inte så lätt för en sextonåring att varje vecka hitta på något spännande som händer för unga i 80-talets Boden. Dessutom kan jag fortfarande ha problem med meningsbyggnad… Tyckte jag gjorde det rätt bra med diverse läsktester (päronsoda vann), discobesök, reportage från budoklubben och så vidare. Men när idéerna tröt skrev jag till slut att det var jäkligt tråkigt i Boden på söndagar. Det blev också enda gången jag fick lite reaktioner på mina artiklar, då en del arga föreningsmänniskor skrev insändare och menade att det fanns massor att göra.

Dessutom har man ju inte obegränsat med tid som sextonåring, vilket får konsekvenser på researchen. Tror nog de flesta i min klass och i handbollslaget fick ikläda sig olika expertroller i diverse ämnen. Alltifrån ungdomslitteratur till musikgenrer. Just den senare var en artikelserie jag aldrig borde givit mig på. Det visade sig att det fanns alltför få äkta musikentusiaster i min närhet, särskilt problematiskt var det när min kompis reggea-experten endast hade en LP-skiva i genren. Min journalistiska bana kulminerade i samband med att jag inte längre orkade komma på ämnen, utan åkte hem till en kompis som jag tyckte var ganska kul och på något sätt ansåg jag väl att det inte kommit fram riktigt. Så det blev en helsida om en riktigt bra kille.

Givetvis kunde jag inte hålla mig ifrån engelsk fotboll. Den lokala anknytningen motiverade jag med att de två fotografierna med autografer – föreställande West Hams elegant Trevor Brooking och Kevin Keegan som gjorde reklam för Newcastle Breweries – faktiskt fanns hemma hos mig i Boden och att skriva och be om autografer var något vi lokalungdomar gärna gjorde. Givetvis en lögn, eftersom en sextonåring knappast skriver och frågar efter autografer. Vore ju att bruka våld på ens eget coolhetsvarumärke. Men eftersom jag skrev om det, så kan jag inte ha varit så rädd. Eller så var jag bara korkad. Eller desperat att komma på ämnen. Säkert alla tre.

Däremot tog jag i artikeln ut ett all star-lag, vilket är ganska intressant. Tänkte ägna veckan åt att analysera hur bra eller uselt jag resonerade. Men avslöjar redan nu uppställningen. Kan dock vara bra att ha vetskap om att Arsenal var laget för dagen. Everton och Liverpool var klubbarna som dominerat åren före och Manchester United var alltid favoriter som floppade. The Gunners överraskade rejält med att i januari 1987 faktiskt ligga i topp med ett ungt lag. Det påverkade givetvis mina uttagningar. Till slut blev det ändå Everton som vann ligan den säsongen, före Spurs och Liverpool. Arsenal slutade på en hedrade fjärdeplats. Clive Allen vann skytteligan i stor stil. Mitt inledande resonemang hade också vissa brister, då jag ville poängtera att det fanns säkert spelare som andra tyckte var bättre, men jag hade minsann tagit ut ett lag som skulle fungera som en vinnande enhet. För att leda detta i bevis påpekade jag att man kan inte ta ut Glenn Hoddle, Jan Mölby (Liverpool) och Bryan Robson (Manchester United) i samma lag då de har samma uppgifter… Ja, ni förstår. Möjligtvis blir det en krock med Mölby och Hoddle, men inte Robson.

Laget (4-4-2): John Lukic (Arsenal) – Viv Anderson (Arsenal), Mark Lawrenson (Liverpool), Kevin Ratcliffe (Everton), Kenny Sansom (Arsenal) – Martin Hayes (Arsenal), Peter Reid (Everton), Glenn Hoddle (Tottenham), Kevin Sheedy (Everton) – Ian Rush (Liverpool), Clive Allen (Tottenham).

Återkommer mot slutet av veckan med en revidering efter en något djupare analys av läget i ligan den 8 januari 1987.

 


Poddfredag – om hästarslen, kedjerökare, rackarspel och Buster.

IMG_44241

 

God morgon!

Vid lunch är det dags för veckans podd. Old School Football beger sig till ett blåsigt Victoria Ground och Putte Kocks cigarr, men också till cupsemifinaler, Tipsextra från 1970, legendariska managers och tjuv och rackarspel på transfermarknaden.

Terry Conroys polisonger var tidigt 70-tal, då Tony Waddingtons Stoke charmade och var rätt nära riktigt stor ära och berömmelse. Arsenal kom emellan med stöd av en halvblind linjedomare. Dessutom ungdomens Buster, negligerande av Alan Ball, Evertons The Holy Trinity, tjuv och rackarspel på transfermarknaden mellan Bill Shankly och Harry Catterick, kedjerökande anfallsesset som värvades på en toalett och så olyckliga relationer.
Podden släpps som vanligt runt 11.30.
Gå in och lyssna eller prenumerera på iTunes

Finns även på Svenska Fans Fan Radio.

I väntan på lördag – Old School Football. Skål på er!

Och så lite Terry Conroy…
Conroy

 


The Great Escape

God morgon!

Great Escapes finns det många av och alla betyder något för de som var med. Ibland är det nästan så att en Great Escape etsar sig fast i minnet mer än en titel. Det är en större lättnad. Rädslan att förlora något slår nästan alltid möjligheten att vinna. Min stora Great Escape-upplevelse inträffade 1994 framför text-tv:n.

Säsongen 1993/94 lyckades sammanfatta allt som var illa med Everton. Efter ligatiteln 1987 var klubben på nedåtgående. Först gick det sakta, men efter FA-cupfinalen 1989 kändes det som fritt fall. Vi hade också en idiot (ursäkta uttrycket, men jag har inga andra ord) till ägare.

När ligan skulle avgöras i maj hade Tipsextra-säsongen släckt ned för länge sedan och man var hänvisad till diverse BBC-sändningar med ett evigt rattande på frekvenserna eller att helt enkelt följa matchen på text tv. Det är en för länge sedan bortglömd charm med att sitta och stirra på sidan 377 eller någon av de följande tre till fyra sidorna och bara vänta på att det ska blinka till med rätt resultat.

Läs hela artikeln på Old School Football.


England vs Europa

God morgon!

När Manchester United tog hem Europacupen 1968 var det inte bara en vanlig pokal eller turnering de tagit hem, utan det handlade om en revansch. Eller snarare två revanscher.

För Sir Matt Busby blev Europacupen för mästarlag kröningen på hans managerskap, men vägen dit hade varit lång och smärtsam.

Det sägs ju att cupen för de Europeiska mästarlagen skapades i samband med att Stan ”The Iron Manager” Cullis Wolverhampton reste Europa runt på 50-talet i syfte att bevisa att den engelska fotbollen fortfarande var bäst. Det engelska landslaget hade åkt på tunga smällar mot det på den tiden så lysande ungerska landslaget, vilket blev en rejäl smocka mot den engelska fotbollens högmod.

Läs hela artikeln på Old School Football.


Poddfredag – om en gammal bok och argentinare

Framsida Tipsbok

 

God morgon!

Idag är det poddfredag. Klockan 11.30 finns ett nytt avsnitt ute.

Det sjunde avsnittet av Old School Football podcast svingar sig fritt och ohämmat bland nostalgiska lianer som kretsar kring säsongen 1977/78 samt 1978/79 genom barndomsminnen från ett rum med en bok.

Bland torkat renkött, fläskkotletter och palt minns Old School Football podcast en uppväxt och somrar hos morföräldrar uppe i Boden i Norrbotten. En morbror med Tipsboken 1978/79 triggade ett fotbollsintresse, vilket tog spjärn från Airfix leksakssoldater och en modell av regalskeppet Vasa.​

Möten med tandlöse Joe Jordan, West Bromwich Albions magiska lag från 1978/79, Aston Villas begynnande storhet, frågetecken om varför Manchester United fick så många spelare i all star laget, den late Kenny Burns, Kenny Dalglish, Laurie Cunningham, Bob Latchford och Gordon McQueen. Men också Diego Maradonas provspel i Sheffield United, Bill Nicholson, Keith Burkinshaw, Osvaldo Ardiles, Ricardo Villa och Spurs. Ipswich, Nottingham och Liverpool. För att inte tala om Harry Haslam och Oscar Arce i Sheffield United. Juntans Argentina, Antonio Rattin och ett Arsenal med en styrelse som inte trodde på utländska spelare i laget. Ja, och så lite om publiksiffror och övergångar 1978.

 I väntan på lördag.

Gå in och prenumerera på iTunes

Finns även på Svenska Fans Fan Radio.


När Bob Latchford nådde drömgränsen

God morgon!

Idag drabbar Chelsea och Everton samman på Stamford Bridge och en sak är helt säker – det kommer inte att sluta på samma sätt som i april 1978.

Everton krossade nämligen Chelsea med hela 6-0. I sig en stor seger och The Toffees skulle avsluta säsongen med en hedrande tredjeplats, även om målet var högre. Suveräna segrarna Nottingham Forest med managern Brian Clough i spetsen rådde man inte på. Ej heller tvåan Liverpool FC vars skugga över lokalkonkurrenten Everton låg tung och förmörkande under hela 70-talet. Evertons ligaseger 1970 blev inte början på ännu en framgångs era, utan början på ett allt snabbare slut där Liverpool klev fram och tog över. Många hänvisar till FA-cupsemifinalen 1970/71 mellan lagen som matchen som markerade förändringen. Men det var heller inte det som var det intressanta i april 1978, utan att Evertons store centertank Bob Latchford till slut nådde drömgränsen på 30 mål i ligan. Det satt dock långt inne…

Läs hela artikeln på Tippastryktipset.nu


Upplev The Swinging Sixties förlängning…

… genom att lyssna på Old School Footballs senaste Podcast.

Gå in och lyssna eller prenumerera på iTunes

Finns även på Svenska Fans Fan Radio

Crescendot kom nog strax efter, närmare bestämt på 70-talet. Ett av de stora tillfällena var när Chelsea besegrade mäktiga Leeds i FA-cupfinalen 1970 med Peter Osgood, Charlie Cooke och Alan Hudson och company.

Samma säsong vann Everton ligan med eleganterna i mittfältstrion The Holy Trinity i spetsen. Howard Kendall, Alan Ball och Colin Harvey. Något jag återkommer till framöver, men nu tänker jag på Chelseas FA-cupfinal mot Leeds. Samtidigt vann Joe Mercers magiska City med Colin Bell, Francis Lee och Mike Summerbee ligacupfinalen över Jeff Astles West Bromwich.

Den första finalen sändes i Sverige den 11 april 1970 och slutade 2-2. Peter Houseman och Ian Hutchinson gjorde målen för Chelsea medan Jack Charlton och Mick Jones nätade för Leeds. Det var också klubben från Yorkshire som dominerade och Chelsea fick vara rätt nöjda med oavgjort. Bland annat hade David Webb oerhört svårt att stoppa Leeds ytter Eddie Gray. Den lekstugan bommades dock igen då man i returen satte mittbacken (och en av ligans fulaste spelare, tillsammans med Leeds Norman ”Bite Yer Legs” Hunter”) på högerbacksplatsen – Ron ”Chopper” Harris.

Men mötet som troddes bli brutalt, blev istället underhållande (ja, eller brutalt och underhållande), vilket även fortsatte i omspelet där Leeds tog initiativet. Mick Jones gav Yorkshire-laget programenligt ledningen och nu fanns väl inget som kunde stoppa dem..? Men efter ett magiskt samspel mellan Peter Osgood och Charlie Cooke var det kvitterat av ”The Wizard of Os” – Peter Osgood. Dessutom avgjorde David Webb på nick efter ett långt inkast. En makalös revansch efter förnedringen i första finalen av Eddie Gray. Jätten var fälld och Chelseas Swinging Sixties-gäng skrev in sig i historien.

 

Det var också i denna final som Eddie McCreadie satte in sin berömda karatespark mot Billy Bremner, vilken inte resulterade i något annat än en kontring och lysande målchans för Chelsea… Just omspelet dömdes om av domaren David Elleray 1997 (givetvis via tv-bilder) och han delade ut sex röda kort och tjugo gula…


En kamp mot historien

Skrev en liten artikel på Everton Svenska Fans om mitt eget Everton FC och deras för närvarande rätt tuffa kamp mot en ärofylld historia. Det är fler klubbar som tampas med detta numera. The Toffees är dock ett bra exempel när hopp tänds hos vilande historiska bestar. Inte säker på att alla håller med, men det är så här det känns.

Efter en ovanligt stabil insats besegrades Carlisle med 3-0 och Everton är nu i femte omgången i turneringen som kan rädda Roberto Martinez.

Läs hela artikeln på Everton Svenska Fans.

 


Lackar mot jul

God morgon!

Nu lackar det mot jul och även om fotbollstittandet går in i ett ännu mer intensivt skede, enligt gammal god tradition i England, så blir det lite mer sporadiskt med nya artiklar från Old School Footballs sida. Familjen och julstök kallar. Därför länkar jag idag inte till någon egen artikel, utan till varje måndags stora händelse – EuroTalk. Just i detta program ser vi David Fjäll i en mycket vacker tröja skänkt av Swedish Toffees i vad som nu måste anses vara en fin tradition. Dessutom nämns mina spalter på Svenska Fans (runt 6-7 minuter in), vilket givetvis värmer extra till julglöggen.

God jul!


%d bloggare gillar detta: