Funderar lite över matcherna Derby vs Manchester United och Nottingham vs Watford. Ur ett historiskt perspektiv. Kan det vara dags för revansch till Brian Cloughs och Sir Elton Johns ära?
Läs artikeln på Tippastryktipset.nu.
Funderar lite över matcherna Derby vs Manchester United och Nottingham vs Watford. Ur ett historiskt perspektiv. Kan det vara dags för revansch till Brian Cloughs och Sir Elton Johns ära?
Läs artikeln på Tippastryktipset.nu.
God morgon!
Nu är det poddfredag igen!
Podden beger sig tillbaka till konfettiregnet i VM 1978 och tar oss via Juntans Argentina till Skottlands finaste stund samt en överjordiskt elegant irländare. Det är som vanligt, helt enkelt.
Podden släpps som vanligt runt 11.30.Gå in och lyssna eller prenumerera på iTunes
Finns även på Svenska Fans Fan Radio.
God morgon!
Idag är det poddfredag. Klockan 11.30 finns ett nytt avsnitt ute.
Det sjunde avsnittet av Old School Football podcast svingar sig fritt och ohämmat bland nostalgiska lianer som kretsar kring säsongen 1977/78 samt 1978/79 genom barndomsminnen från ett rum med en bok.
Bland torkat renkött, fläskkotletter och palt minns Old School Football podcast en uppväxt och somrar hos morföräldrar uppe i Boden i Norrbotten. En morbror med Tipsboken 1978/79 triggade ett fotbollsintresse, vilket tog spjärn från Airfix leksakssoldater och en modell av regalskeppet Vasa.
Möten med tandlöse Joe Jordan, West Bromwich Albions magiska lag från 1978/79, Aston Villas begynnande storhet, frågetecken om varför Manchester United fick så många spelare i all star laget, den late Kenny Burns, Kenny Dalglish, Laurie Cunningham, Bob Latchford och Gordon McQueen. Men också Diego Maradonas provspel i Sheffield United, Bill Nicholson, Keith Burkinshaw, Osvaldo Ardiles, Ricardo Villa och Spurs. Ipswich, Nottingham och Liverpool. För att inte tala om Harry Haslam och Oscar Arce i Sheffield United. Juntans Argentina, Antonio Rattin och ett Arsenal med en styrelse som inte trodde på utländska spelare i laget. Ja, och så lite om publiksiffror och övergångar 1978.
Gå in och prenumerera på iTunes
Finns även på Svenska Fans Fan Radio.
God morgon!
Idag drabbar Chelsea och Everton samman på Stamford Bridge och en sak är helt säker – det kommer inte att sluta på samma sätt som i april 1978.
Everton krossade nämligen Chelsea med hela 6-0. I sig en stor seger och The Toffees skulle avsluta säsongen med en hedrande tredjeplats, även om målet var högre. Suveräna segrarna Nottingham Forest med managern Brian Clough i spetsen rådde man inte på. Ej heller tvåan Liverpool FC vars skugga över lokalkonkurrenten Everton låg tung och förmörkande under hela 70-talet. Evertons ligaseger 1970 blev inte början på ännu en framgångs era, utan början på ett allt snabbare slut där Liverpool klev fram och tog över. Många hänvisar till FA-cupsemifinalen 1970/71 mellan lagen som matchen som markerade förändringen. Men det var heller inte det som var det intressanta i april 1978, utan att Evertons store centertank Bob Latchford till slut nådde drömgränsen på 30 mål i ligan. Det satt dock långt inne…
Läs hela artikeln på Tippastryktipset.nu
Det finaste vintertecknet är här – FA-cupens tredje omgång. Minns och laddar på Tippastryktipset.nu.
Läs gärna artikeln om Sheffield W, Fulham, Ipswich, Tottenham, Manchester City och Nottingham Forest på 80-talet.
PS. glöm inte att lyssna på podden. Ds
Avslutar säsongen 1980/81 för denna gång med en artikel om skytteligan och säsongens övergångar.
De allt sämre ekonomiska förutsättningarna ledde till en allt lugnare transfermarknad än hysterin som rådde från 1979/80 och skytteligan togs hem av en rödhårig skotte som senare skulle ersätta Maradona i Barcelona.
Föregående säsonger och även sommaren före ligastarten toppade den spenderarglädje som startade när Nottingham Forest spräckte miljonpundsgränsen för en viss Trevor Francis som anlände våren 1979. Därefter skulle det bli färre stora miljonvärvningar under en period. När väl säsongen 1980/81 var igång (fanns ju inga transferfönster på den tiden) passerade endast två spelare miljonpundsgränsen, men båda skulle bli praktfiaskon.
Läs hela artikeln i Old School Football.
Fotbollsnostalgi, bikt och berättande.
Minst en kvart och högst tjugo minuter. Varje vecka på fredagar 11.30 släpps nya tidlösa avsnitt av Old School Football Podcast.
Gå in och prenumerera på iTunes
Finns även på Svenska Fans Fan Radio
Innan söndag går över till nästa vecka kan det vara läge att minnas två matcher från förr, vilka också behandlas i Old School Footballs Podcast. Nu dessutom med matchbilder och laguppställningar. En enkel ligamatch 1983 och en Europacupfinal 1979.
Helgens match mellan West Ham och Stoke slutade 0-0. Knappast några pukor och trumpeter, men det var det å andra sidan inte heller då lagen möttes den 19 mars 1983. En vanlig match i en härlig ligalunk som även sändes i Tipsextra, kommenterad av Staffan Lindeborg, men som avslutades med spridda burop från Upton Parks läktare. Men det bjöds på lite grannlåt ändå, såsom Stokes Mark Chamberlain på kanten och Paul Goddards bortdömda drömmål. Mer om matchen och unge, hårfagre Steve Boulds självmål i Old School Footballs Podcast.
Dessutom minnen från Malmö FF:s makalösa resa till Europacupfinalen mot Nottingham Forest. Ett Forest som än idag imponerar när man skådar laguppställningen. Och så fokus på John Robertson, den kedjerökande, lite lata och otränade vänsteryttern vars fötter skapade magi när de mötte bollen. Något som för övrigt fick mig att alltid vara svag för begåvade vänsteryttrar som inte var tillräckligt löpstarka och intensiva för att ta plats i ett 4-4-2 på den tiden. Lirarna som sattes ut på kanten, eftersom det var där de gjorde minst skada.
Miljonpundsmannen Trevor Francis avgjorde på övertid i första halvlek och undret blev till ett ack så nära. Även om jag aldrig var någon MFF-supporter satt jag hemma framför tv:n och trodde knappt mina nioåriga ögon att ett svenskt lag tagit sig till final i självaste Europacupen. En riktig katalysator för mitt fotbollsintresse. Det var också under en tid då det röda var omöjligt, det vill säga att Sverige skulle besegra Sovjet i hockey eller att mitt favoritlag Everton skulle vinna mot den röda välspelande vinstmaskinen Liverpool FC på andra sidan Stanley Park eller – för den delen – att MFF skulle besegra ett stjärnspäckat Nottingham Forest.
Lyssna på programmet (18 minuter) på i-Tunes
Och krydda med matchbilder och laguppställningar.
19 mars 1983, West Ham vs Stoke 1-1
Mål: 1-0 Steve Bould (självmål), 1-1 Mickey Thomas
West Ham: Phil Parkes, Ray Stewart, Frank Lampard, Billy Bonds, Alvin Martin, Alan Devonshire, Francois van der Elst, Paul Goddard, Nicky Morgan, Paul Allen, Geoff Pike.
Stoke: Peter Fox, Steve Bould, Peter Hampton, Paul Bracewell, Dave Watson, George Berry, Ian Painter, Sammy McIlroy, Brendan O Callaghan (Peter Griffiths), Mickey Thomas, Mark Chamberlain.
Europacupfinal 1979, den 30 maj 1979, Malmö FF vs Nottingham Forest 0-1
MFF: Jan Möller, Roland Andersson, Ingemar Erlandsson, Kent Jönsson, Magnus Andersson, Staffan Tapper, Anders Ljungberg, Robert Prytz, Tommy Hansson, Tore Cervin, Jan-Olov Kindvall
Nottingham: Peter Shilton, Viv Andersson, Frank Clark, John McGovern, Larry Lloyd, Kenny Burns, Trevor Francis, Ian Bowyer, Garry Birtles, Tony Woodcock, John Robertson.
God morgon!
Ännu mer Champions League ikväll. Vi glömmer Malmö FF:s sorti med att lyfta fram managern som de fick möta i FA-cupfinal 1979 – Brian Clough. Då var han manager i Nottingham Forest och jag var blott nio år och följde MFF:s framfart från tv:n hemma i Sverige. En fotbollsvår jag och pappa fick tillsammans, eftersom just Malmö FF slog an en intressesträng hos min annars helt fotbollsointresserade pappa. Men mer om det i podden på fredag. Nu tänkte jag lyfta fram Cloughs allra första Europaäventyr med Derby County.
När Europacupen startade 1955 spelade Derby County i division 3 norra mot lag som Accrington Stanley, Gateshead och Workington. Men en viss ung manager vid namn Brian Clough ville något annat. Han började på en fotbollssaga – som blev sann.
Brian Clough och radarpartnern Peter Taylor fick 1967 ett anbud från Derby County, då i andradivisionen. Den egensinnige ordföranden Sam Longson lyckades locka över den dynamiska duon och genast började de bygga ett riktigt bra lag och 1968/69 vann de andradivisionen. En av de viktigaste spelarna i början var en viss Dave Mackay som 1968 kom från Spurs, där han varit en viktig kugge i Bill Nicholsons magiska lag. Mackay gav stadga åt Derby i backlinjen och ett ledarskap som var nödvändigt. Mackay hängde med till 1971 och skulle senare ta över efter Clough som manager och ta hem ytterligare en ligatitel 1974/75. En annan inflytelserik spelare var Alan Durban som var med under hela uppgången och var i Derby åren 1963 – 1973.
Läs hela artikeln på Old School Football.
God morgon!
Idag anländer Zlatan Ibrahimovic till Malmö och då tänkte jag att det kan vara på sin plats att lyfta fram lite svenska Europacupprestationer från 70-talet.
Mäktiga FC Bayern München vann Europacupen för mästarlag (nuvarande Champions League) tre säsongen på raken (1973/74, 1974/75, 1975/76). De tog över stafettpinnen från totalfotbollsspelande Ajax Amsterdam som vann de tre föregående säsongerna.
Det var ett mäktigt FC Bayern med stjärnor som Franz Beckenbauer, Gerd Muller, Uli Hoeness, Sepp Maier, Paul Breitner och senare den unge Karl-Heinz Rummenigge med flera. Egentligen oslagbara, men ändå…
I den första omgången 1973/74 var svenska Åtvidabergs FF oerhört nära att besegra tyskarna. I den första matchen tog tyskarna en programenlig ledning med 1-0 på hemmaplan. Men det krampade sig något och mitt i allt gjorde backen Bernd Durnberger självmål i den 66:e matchminuten. Sakernas tillstånd rättades snabbt till efter ytterligare två mål av tyskarna. Visserligen var 3-1 ingen lysande seger, men borde räcka rätt väl i bortamatchen mot detta lilla svenska lag från den märkliga orten mitt i ingenstans.
På Kopparvallen skulle det dock dukas upp med andra bullar. Åtvidaberg var visserligen utan spelare som Ralf Edström och Roland Sandberg. Men de regerande svenska mästarna som dessutom slagit ut Chelsea ur Cupvinnarcupen för ett par år sedan, bestod fortfarande av en stark trupp med landslagsmän och vinnarskallar, såsom Benno Magnusson, Jan Olsson och Conny Torstensson för att nämna några. Har för mig att Torstenssons insatser imponerade så på FC Bayern att han sedan värvades till världslaget.
Åtvidaberg dansade fram och när matchen närmade sig slutet ledde man med 3-0 och var vidare. Ett reduceringsmål av Uli Hoeness tog tyskarna tillbaka i matchen, och sedan vann de på straffar i en oförglömlig match i den svenska fotbollshistorien.
Säsongen därpå gick FC Bayern hela vägen, nu med Conny Torstensson i laget, men Åtvidaberg tog sig faktiskt till kvartsfinal där FC Barcelona med Neeskens, Cruyff och Asensi blev för svåra.
Åtvidaberg hade gjort avtryck i Europa, men Facit var i kris, vilket givetvis även drabbade Åtvidaberg som ort och klubb, eftersom de hade köpt rätt friskt för att vara ett lag från ett litet samhälle och i Sverige var ett nytt mästarlag på väg. Ledda av en ung engelsk tränare vid namn Bob Houghton, nämligen Malmö FF.
MFF tog sig förbi svårspelade och skickliga Magdeburg från Östtyskland i första omgången, bara för att lottas mot FC Bayern München i den andra rundan.
På Malmö stadion hade dock inte tyskarna något att komma med. MFF vann programenligt med 1-0, vilket inte känns så märkvärdigt kanske, men just detta Malmö var ett av de mest disciplinerade och försvarsstarka lag vi har haft i Sverige. Normalt sett var 1-0 hemma kassaskåpssäkert inför en retur. Till och med mot regerande mästarna.
Mittbacksparet i lagkaptenen Krister Kristensson och Roy Andersson var inga blyga violer, vars självförtroende inte visste några gränser. I mål fanns landslagsmålvakten Janne Möller. På mitten huserade storspelare som Staffan Tapper, Anders ”Puskas” Ljungberg och så fanns där Bo Larsson, som kunde spela överallt från mittback eller som mittfältsgeneral såväl som toppforward. En spelare av högsta internationella klass, men var nog lite för hemkär för att egentligen uppskatta de år han hade i Tyskland.
Men tyskarna klarade utmaningen och vann med 2-0 hemma i München. Det var faktiskt Conny Torstensson som gjorde det avgörande målet i den 77:minuten.
En match som Bob Houghton skulle gräma sig över. De borde ha vunnit och skulle också kunnat gå hela vägen. Då var hans MFF på sin absoluta peak. När de gick till final i Europacupen 1979 så var det med ett betydligt svagare lag, vilket gjorde prestationen än större. Men mäktiga Nottingham Forest blev alldeles för svåra i en final som faktiskt spelades i München.
Brian Clough, som så nesligt åkte ut med sitt Derby County i semifinalen mot Juventus 1973 fick äntligen sin revansch med Forest mot MFF 1979. Det skulle dessutom bli ännu en titel säsongen därpå, men då mot Kevin Keegans Hamburger SV.
Men det var den där matchen den 5 november 1975 i München… det var den som grämde Bob Houghton.
God morgon!
Nu stundar Champions League och Malmö FF tar emot Zlatan Ibrahimovic på onsdag. Tänkte fundera lite över det imorgon, men idag handlar det om när Brian Clough för första gången sökte lyckan i Europacupen och åkte ut i en skandalmatch mot Juventus. Cloughie skulle ta revansch, fast med Nottingham Forest och mot Malmö FF, men det tar vi imorgon.
När Europacupen startade 1955 spelade Derby County i division 3 norra mot lag som Accrington Stanley, Gateshead och Workington. Men en viss ung manager vid namn Brian Clough ville något annat. Han började på en fotbollssaga – som blev sann.
Brian Clough och radarpartnern Peter Taylor fick 1967 ett anbud från Derby County, då i andradivisionen. Den egensinnige ordföranden Sam Longson lyckades locka över den dynamiska duon och genast började de bygga ett riktigt bra lag och 1968/69 vann de andradivisionen. En av de viktigaste spelarna i början var en viss Dave Mackay som 1968 kom från Spurs, där han varit en viktig kugge i Bill Nicholsons magiska lag. Mackay gav stadga åt Derby i backlinjen och ett ledarskap som var nödvändigt. Mackay hängde med till 1971 och skulle senare ta över efter Clough som manager och ta hem ytterligare en ligatitel 1974/75. En annan inflytelserik spelare var Alan Durban som var med under hela uppgången och var i Derby åren 1963 – 1973.
Läs hela artikeln och hur det gick mot Juventus på Old School Football.