Sitter på Kallax (ja, eller Luleå Airport som det så fint heter numera) och väntar på att få flyga hem. Ett väldigt illa tajmat flyg, vilket gör att jag missar stora delar av kvällens ligaomgång. Men man kan inte få allt. Det är tydligt när jag sitter på O Learys och försöker framkalla intresse för tv-skärmens KHL-match, där finska Jokerit möter vad jag tror är något som liknar gamla CSKA Moskva, kan man inte annat än känna sig lite ensam, särskilt som det är en repris från i januari. Man undrar ju var Tretjak, Makarov, Krutov, Fetisov, Larionov och Kasatonov (spelade alla i CSKA?) håller hus? Och var är Victor Tichonov?
Nu är matchen slut. Tror CSKA vann? Om det nu var CSKA? Nästa match är St Petersburg mot Jokerit. Igen. Om jag inte visste bättre om det här med att matcher visas i repris, hade jag blivit mäkta imponerad över Jokerits flygkapten och lagets kondition. Frågorna är många, men jag är nog inte så nyfiken på svaren…
Istället glider tankarna iväg till Peter Barnes. Yttern som aldrig riktigt fick omvärlden att förstå honom och som tog skydd för att undvika Sir Alex Fergusons berömda hårtork.
Och om ni är lite nyfikna på kvällens omgång så har jag skrivit lite om den på Tippastryktipset.nu. Dock helt historie- och nostalgifritt, så den läses på egen risk…
Podden beger sig tillbaka till konfettiregnet i VM 1978 och tar oss via Juntans Argentina till Skottlands finaste stund samt en överjordiskt elegant irländare. Det är som vanligt, helt enkelt.
Sidan åtta i Tipsboken 1978/79 leder oss in till det avsomnande brittiska mästerskapet för att sedan förundras över Skottlands fiaskon i VM-slutspelen, men hur en tunnhårig liten man frälste hela nationen med rörelser som inspirerat till film, sex och klassisk balett.
Men podden berör också annat kring VM 1978, såsom mutanklagelserna mot Argentinska landslaget, varför Cesar Luis Menotti lämnade 17-årige Diego Maradona hemma, Juntans hopp om PR-succé, WBA-spelaren som tog otillåtna substanser samt varför Johan Cruyff inte deltog.
Allt kryddas med lite klassiska värvarhistorier om hur Brian Clough hann före Evertons manager Harry Catterick i början av 70-talet, men framförallt ett porträtt av en irländare med en magisk vänsterfot, vilket inte bara gav succé i Arsenal utan också en plats som mittfältsdirigent i Juventus.
Podden släpps som vanligt runt 11.30.Gå in och lyssna eller prenumerera på iTunes
Idag är det poddfredag. Klockan 11.30 finns ett nytt avsnitt ute.
Det sjunde avsnittet av Old School Football podcast svingar sig fritt och ohämmat bland nostalgiska lianer som kretsar kring säsongen 1977/78 samt 1978/79 genom barndomsminnen från ett rum med en bok.
Bland torkat renkött, fläskkotletter och palt minns Old School Football podcast en uppväxt och somrar hos morföräldrar uppe i Boden i Norrbotten. En morbror med Tipsboken 1978/79 triggade ett fotbollsintresse, vilket tog spjärn från Airfix leksakssoldater och en modell av regalskeppet Vasa.
Möten med tandlöse Joe Jordan, West Bromwich Albions magiska lag från 1978/79, Aston Villas begynnande storhet, frågetecken om varför Manchester United fick så många spelare i all star laget, den late Kenny Burns, Kenny Dalglish, Laurie Cunningham, Bob Latchford och Gordon McQueen. Men också Diego Maradonas provspel i Sheffield United, Bill Nicholson, Keith Burkinshaw, Osvaldo Ardiles, Ricardo Villa och Spurs. Ipswich, Nottingham och Liverpool. För att inte tala om Harry Haslam och Oscar Arce i Sheffield United. Juntans Argentina, Antonio Rattin och ett Arsenal med en styrelse som inte trodde på utländska spelare i laget. Ja, och så lite om publiksiffror och övergångar 1978.
Under 80-talet tog Spurs flertalet pokaler och även om The Lilywhites aldrig fick kröna decenniet med en ligatitel kan man lugnt påstå att få lag kunde skryta med större profiler eller lirare. Old School Football ägnar fredag åt att försöka ta ut den bästa Spurs-elvan under 80-talet.
Sannolikt är man ute på minerad mark, då det finns en uppsjö av spelare att välja på. Dessutom lite för mycket tyngdpunkt på den offensiva sidan av planen. Det är därmed en oerhört lirande och offensiv elva, vilket också stämmer ganska väl med 80-talets Spurs och deras glamourösa stil. Ett annat kriterium är att spelaren ska ha varit med i en Tipsextramatch för Spurs under 80-talet.
Vill bara sända ett tack till alla ni som lyssnar på Old School Football Podcast.
I lördags dök denna lilla och rätt ämnessmala berättande podd upp på 55:e plats på iTunes lista inom kategorin sport och fritid. Riktigt kul att få synas där för någon dag och då går nog de flesta ändå via Svenska Fans Fan Radio, så det verkar finnas ett intresse av engelsk fotbollsnostalgi.
Men jag kör på, oavsett antal lyssnare, eftersom det är så kul!
Idag är det poddfredag. Klockan 11.30 finns ett nytt avsnitt ute.
Denna gång blir det en del tårar, mittbacksöden, Liverpool vs Manchester United och så Dirty Leeds.
Som en liten uppladdning rekommenderas att läsa om The Battle of Goodison på 60-talet, vilket blev en av de första stora händelserna som skulle göra Leeds till The Dirty Leeds.
Annars är det som vanligt. Varje fredag. Podden där det bökas extra mycket i leran från förr
Fotbollsnostalgi, bikt och berättande. Minst en kvart och högst tjugo minuter. Varje vecka på fredagar 11.30 släpps nya tidlösa avsnitt av Old School Football Podcast.
Frank McAvennie blev 1987 inblandad i ett bråk under ett Old Firm-derby som fick konsekvenser i form av fällande domar i civil domstol för två Rangers-spelare, dock gick McAvennie fri. Med ett skratt…
På Hampden Park 1980 hade Rangers och Celtics fans stormat plan och ridande poliser fick gå in och rensa upp en extremt obehaglig situation, vilket blev en av de större publikskandalerna någonsin. Och det är också mot den bakgrunden händelserna i derbyt 1987 måste ses. I hettan och passionen den dagen fanns tre engelska spelare och en nyinköpt skotte. Innan match hade Celtic manager sagt till spelarna:
Frank McAvennie finns i West Ham-fansens hjärta för evigt, mycket tack vare ett ständigt leende på plan, såväl som på Londons nattklubbar. Men det tog ett litet tag innan någon visste vem han var.
På den tiden sändes inte fotboll såsom den gör nu och en bit in i McAvennies debutsäsong för West Ham United 1985/86 kom han med i det berömda tv-programmet Saint and Greavsie. De tog med honom ut i East End och frågade West Ham-fans om den nya värvningen. Alla tyckte att han var en kanonspelare, men få kände igen honom när han klev fram och presenterade sig.
Frank McAvennie föddes i ett kärvt område i Glasgow men lyckades ändå få till en fotbollskarriär. Inledningsvis i St Mirren, först som mittfältare, men krävde själv att flyttas upp till forward då han ansåg att det gjordes ett dåligt jobb längst fram. En naturlig målskytt var därmed född.
Han gjorde mål med ett leende som smittade och berörde. Glädjen i ansiktet charmade publiken och som person var han på samma sätt utanför fotbollen. Alltid med ett leende, skratt eller upptåg.
skribentper 