Tippastryktipset.nu tar tempen på Manchester United.
Förr: Tre managers står för 36 av 39 titlar.
och
Nu: Manchester United plockas ned i bitar.
Ett klipp som sammanfattar en gigant som tog Manchester United från en medioker tillvaro till fotbollsvärldens tron. Värt att ägna några minuter en fredag eftermiddag.
Trevlig helg!
Ytterligare ett klipp om Bryan Robson. Bar tröja nummer 7 som en av de allra främsta i extrem konkurrens.
God morgon!
En måndag i Yorkshire kan vara ganska så karg, särskilt i Sheffield. Den gamla stålstaden med två klassiska lag Sheffield United och Sheffield Wednesday. Lag som sällan nått upp till den nivå där de borde kunna vara. I slutet av 50-talet anlände en ung och ambitiös manager vid namn Harry Catterick till Sheffield Wednesday och på bara några år skulle han förvandla laget till en utmanare om ligatiteln.
Old School Football tog sig tillbaka till den tiden, då Catterick professionaliserade verksamheten från en låg nivå, där direktören Eric Taylor skötte allt från de administrativa sysslorna till taktiken. Ja, eller taktik och taktik. Han använde sig av en gammal RAF-officer som bokförde spelarnas ageranden och satte upp några taktiska regler de skulle hålla sig till. De var rätt enkla:
Resultatet? Ja, inte så bra. De fanns forwards som sköt från halva plan för att nå upp till sin kvot av skott på mål.
Old School Footballs (Svenska Fans) artikel: En sovande storhet
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
God morgon, Trevor Francis har inte bara avgjort Europacupfinalen 1979 mot Malmö FF. Han blev också den förste spelaren över 1 miljon pund när han gick från Birmingham City till Nottingham Forest 1979. Den gamle ”Big Head” Brian Clough var dock en manager som ansåg att vissa saker kunde gå spelarna åt huvudet, så han fastställde övergångssumman till strax under miljonen. Dock kröp den snabbt över då agenter med mera skulle ha sitt.
Nonchalant och klädd för squash släntrade Clough in på presskonferensen, där övergången skulle presenteras, ungefär som om det var en högst ordinär dag i managerns liv. Francis fick heller inte så mycket uppmärksamhet därefter heller. Faktum var att den enda instruktionen som gavs den dyraste brittiske fotbollsspelaren genom tiderna var:
”Ge bara bollen till John Robertson, för han är en mycket bättre spelare än du.”
Brian Clough i ett nötskal. En manager med talets gåva och förmågan till oneliners som en Jose Mourinho (en modern Big Head) inte ens är i närheten av. Clough kommer vi återkomma till i denna blog, men njut först av artikel om Francis, John Robertson och Brian Clough samt varför Krister Kristensson i Malmö FF visste att hade han varit med, så hade Francis inte ens varit nära straffområdet och avgjort Europacupfinalen 1979.
Old School Football: Quasimodo och dyrgripen
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
Ett klipp om The Maverick och när Queens Park Rangers var som allra bäst säsongen 1975/76. Endast en poäng från ligatiteln, som till slut togs av Liverpool FC. Njut av Stan ”The Maverick” Bowles, men också Gerry Francis, Dave Thomas, Don Givens, Frank McLintock och Don Masson, för att nämna några. Dessutom lite om Bowles svårigheter med att passa in i det engelska landslaget.
God morgon! Dags för fredagsmys, fast enligt Old School-metodiken, det vill säga vi grottar in oss i gammalt groll och lyfter det till ytan, mest för att det ger oss ett gott skratt.
Vi fortsätter på Birmingham-temat och följer den en gång så firade mittfältaren Howard Kendall som kallas in till Evertons manager Billy Bingham. På vägen in nickar han till en kille vid namn Bob Latchford. Beskeded från Bingham är enkelt: ”It´s Birmingham City”. Kendall traskar ut igen. Nickar ännu en gång åt Latchford som sedan i sin tur kliver in för att träffa Bingham och sannolikt ett varmare bemötande. En gammal stjärna lämnar, en ung gör entré. Fotbollens kretslopp. Osentimentalt för alla, utom oss fans.
Bob Latchford gick därmed till Everton för en stor summa pengar och två spelare i utbyte, bland annat Kendall. Latch skulle bli skyttekung och den förste som på länge gjorde 30 mål i ligan. Dock var han redan en legendar i Birmingham, hans moderklubb. Kendall skulle hamna i ett Birmingham City där träningskläderna inte tvättades, nedflyttningsstrider väntade och en träningsanläggning som såg ut som en soptipp.
Men det flyktiga mötet blev lite Latchfords och Kendalls gemensamma melodi. När Kendall senare återvände som manager till Everton flera år senare blev Latchford den förste han sålde. Inte av hämndbegär, utan därför att det var läge att sälja. Kendall var en klassisk osentimental manager av den gamla skolan. Faktum är att de bodde nästan grannar under en period och Latchford slank ibland in hos Kendall och de satt och snackade om livet, eller nåt. Säkert med ett glas med något alkoholhaltigt i handen. Kendall var svag för cigarrer och Champagne.
Old School Football följer Howard Kendalls upplevelse av vistelsen hos Birmingham City, men också tiden före med den stjärnspäckade anfallstrion Bob Latchford, Bob Hatton och Trevor Francis. Latchford ersattes senare av en viss Kenny Burns, som var bäst som forward, men för lat och hamnade som mittback. Han fick faktiskt extra betalt om han orkade spela forward.
Läs om Birmingham City under en fascinerande tid. 70-talets Birmingham City
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
Turen har kommit till Manchester City i Tippastryktipset.nu. Det gottas ganska så överväldigande över starten med fyra segrar och 10-0 i målskillnad samt i den relevanta frågan – på vilket inget svar kan ges, förutom spekulation – hur de ska stoppas från att svepa hem ligaguldet?
Dessutom en liten titt bakåt på lagets stolta historia. Spelare som Colin Bell, Mike Summerbee, Francis Lee och ledare som Malcolm Allison och Joe Mercer, kan icke förbises. Och så den tyske målvakten Bert Trautman. Han som spelade med bruten nacke.
God morgon!
Ni kanske har hört fans håna managers vars öde är på väg att ta en ände med sparken. ”A taxi for…”, är uttrycket som funnits med sedan början på 60-talet. Till morgonkaffet tänkte jag ge bakgrunden till detta klassiska hån från läktarna.
1958 anlände en viss Johnny Carey till Everton FC i egenskap av manager. Liverpool-laget hade ett historiskt uselt femtiotal bakom sig och den vältalige gentlemannen Carey var mannen som skulle ta det gamla storlaget till en nivå där de hörde hemma. Han skulle ta titlar helt enkelt. Carey var irländare med förflutet som lagkapten i Manchester United. Med sin pipa förknippades han ofta som en fotbollsvärldens gentleman. Tyvärr räckte det inte i Everton, vars nya ordförande – den mäktige John Moores – krävde framgång nu. Careys lag fick aldrig riktig fart och i samband med ett möte i London 1961 klev Moores och Carey in i en taxi. När färden var över, så var inte Carey manager för Everton längre, trots att laget hamnat på femteplats räckte det föga för John Moores.
Läs mer om historien: Fick sparken i en taxi
Läs även om Johnny Careys bakgrund
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
Tippastryktipset.nu fortsätter sin exposé bland Premier Leagueklubbarna. Liverpool FC och Brendan Rodgers har en hel del att bevisa under kommande säsong och de kämpar också med sin ärorika historia.
En ärorik historia, skapad av Bill Shankly: Tippastryktipset.nu
Nuläget: Tippastryktipset.nu
God morgon!
Söndag. En dag för vila. För gudfruktighet. För eftertanke och för de som haft riktigt kul på lördag – en dag för återhämtning.
West Ham United på 60-talet. En ung lovande Trevor Brooking har precis skrivit på för klubben nära hans hem i Barking. Föga förstod han då att han skulle bli klubbens främste spelare någonsin. En elegant utöver det vanliga. Må vara långsam, men en gammaldags nummer tio, vilket vi idag saknar i världsfotbollen. Killen som endast får fart i samma läge som han får bollen. En föregångare till Paul Gascoigne.
Söndag morgon i gymmet ser tonåringen Brooking West Hams lagkapten Booby Moore. Mannen som lyfte VM-bucklan 1966. Då Englands bäste. Och som han körde fys varje söndag morgon! Unge Brooking undrar och får svaret att Moore kommer in för att driva ut all alkohol ur kroppen, vilken han införskaffat efter varje lördaglväll.
En annan festprisse var Tony Kay. På planen en gigant som halvback och köptes i början av 60-talet för då dyra pengar till Harry Cattericks rika Everton. Direkt blev det ligaguld. Men det förflutna kom ikapp.
Några år tidigare i Sheffield Wednesday hände något mellan den erkänt kriminella matchfixaren Jimmy Gauld och Wednesdays tre bästa spelare – Peter Swan, David ”Bronco” Layne och Tony Kay. En skandal som skulle skaka brittisk fotboll i dess grundvalar.
Tony Kay skulle efter domen aldrig mer spela fotboll på elitnivå.
Läs om spelskandalen som skakade England på Old School Football: Skandalen!
En dramadokumentär från 1997 som skildrar spelskandalen.
Nostalgimorgon – uppe med tuppen är för dig som gillar morgonritualer och blir heligt förbannad om tidningen inte ligger i brevlådan vid sexsnåret på morgonen. Varje dag, året runt, finns det en artikel om fotbollsnostalgi – mest engelsk – och kanske ibland också lite aktualiteter. Jag kommer blanda friskt mellan redan publicerade artiklar på Old School Football, Tippastryktipset.nu eller andra ställen. Och ibland helt nya, men fokus är passionen till fotboll som den var, är och kanske kan bli. För vanedjur med känsliga morgonrutiner.
skribentper 